Länge leve möblerna: Formgivaren Mattias Stenberg om den otypiska bakgrunden och vikten av starka koncept

Hur ser formgivare och inredningsproducenter på möblers livslängd? Hur arbetar branschen med hållbarhet? I den tredje artikeln i Envivos serie Länge leve möblerna berättar formgivaren Mattias Stenberg om sin ovanliga väg in i yrket, hur han arbetar med reduktion och varför riktigt bra formgivning är som en oändlig lök.

Mattias Stenbergs väg till yrket som formgivare skiljer sig från de flestas. Under sitt tidiga vuxenliv var han långt från branschen och bedrev i stället en framgångsrik karriär som civilingenjör och managementkonsult. I början av 00-talet hade han blivit en del av Gambros ledningsgrupp och yrkesbanan såg ut att fortsätta på den inslagna vägen, men när företaget såldes uppenbarade sig plötsligt en möjlighet att byta spår i livet. Ända sedan han var liten hade Mattias Stenberg haft tankar om att rita hus och nu kunde han utforska barndomsdrömmen. Med stor energi inledde han sin nya karriär och skaffade sig flera privatkunder redan långt innan arkitektutbildningen var avslutad. Snart fylldes även skissblocket med idéer till fast inredning och han uppmuntrades att ta fram prototyper för att delta i en utställning på Stockholmsmässa. Framgången var omedelbar: under den första visningen licenserade samtliga möbler – däribland den bärbara pallen Carry On som har blivit något av en moderna inredningsikon. Sedan dess har projekten avlöst varandra och 15 år senare är Mattias Stenberg en av Sveriges mer framgångsrika nutida formgivare.

Många formgivare kommer från andra branscher, men ofta är det något mer konstnärligt än att vara civilingenjör och managementkonsult för stora företag – hur har din bakgrund påverkat ditt nuvarande arbete?
Om jag inte haft min erfarenhet av näringslivet hade nog början av min karriär sett väldigt annorlunda ut. Min bakgrund har gett mig en förståelse för affärsdelen av yrket som formgivare och redan när jag prototypade mina första möbler hade jag funderat på hur de skulle tas till marknaden. De var snyggt paketerade och produktionsanpassade för att snabbt kunna skalas upp till stora volymer. Så genomtänkt hade jag aldrig varit om jag skulle ha gått utbildningen som 20-åring och saknat arbetslivserfarenhet.

Sedan har det tagit lite tid att hitta min identitet som formgivare. Ganska tidigt kände jag att jag stod för något, men det tog ett tag att formulera det för mig själv. Idag tycker jag att det är väldigt tydligt hur jag är uppdelad i tre tredjedelar. Den första är managementkonsulten, den affärsorienterade strategen som tänker mycket på produktplanering, segmentering och marknadsanalys. Nästa del är ingenjören som redan tidigt i en process funderar på konsekvenser av materialval, leveranskedjor och hållbarhet. Den sista tredjedelen är den klassiska formgivaren som njuter av det estetiska, färgerna och att skapa. Det är något som vaknade redan när jag var liten och som jag utvecklat sedan jag började med det här yrket.

Fåtölj designad av Mattias Stenberg. Foton: Stockholms Auktionsverk

Hur ser din arbetsprocess ut?
Jag har två angreppssätt som jag använder i nästan alla projekt. Det ena är börja i konceptet. För att en möbel ska attrahera folk behövs ett starkt koncept och det handlar ofta om att reducera sina tankar till det mest essentiella. Det är lätt att lägga in för många idéer i ett och samma projekt – det riskerar att radera ut ”läsbarheten” och göra det svårt för användaren att placera ett föremål symboliskt. Det innebär inte att jag är minimalist; jag tänker på det lite som en sås som kan ha 15 olika ingredienser, men som har reducerats ner till en tydlig smak. Vad ska användaren känna när de sätter sig på den här pallen? Om det är tydligt blir ofta resten, som materialval och designdetaljer, ganska självklart.

Det andra angreppssättet är att använda materialet som utgångspunkt och låta det forma arbetet. Om man tittar på mina produkter så finns det ofta flera olika material, men alltid en tydlig huvudrollsinnehavare. Det blir särskilt konkret i arbetet med glas där jag på något sätt vill sjunga glasets lov och visa hur fantastiskt materialet är samtidigt som skörheten naturligt sätter gränser.

Glasföremål designade av Mattias Stenberg. Foto: Kosta Boda

Vad vill du uppnå med det du skapar?
När jag beskriver mig själv i tre tredjedelar ger jag förmodligen ett ganska fyrkantigt intryck, men den där tredjedel om kärleken till konsten och det konstnärliga är väldigt viktig. Mycket av det jag gör börjar i hjärtat på något sätt. Om det inte finns hjärta, och man faller över helt i produktionstänk och funktion, är det risken att det blir väldigt teknokratiska produkter som missar det som faktiskt gör att folk vill köpa möblerna, det vill säga känslorna som det frambringar. Det måste finnas sinnlighet och en personlighet – människor måste känna något när de ser och använder möblerna. Samtidigt är funktion väldigt viktigt för mig och jag vill ofta att det jag skapar ska ha ett tydligt användningsområde, men ju längre jag har varit i yrket har den konstnärliga delen vuxit på mig och idag kan jag acceptera att ett föremål kan ha ett stort värde fastän det bara är vackert.

Soffa designad av Mattias Stenberg. Foto: Kristofer Johnsson för Adea

Hur ser du på hållbarhet och inredning – och hur kan du som formgivare påverka i de här frågorna?
Designen bidrar till att förlänga livslängden. Bra formgivning är som en lök där man kan skala av lager för att upptäcka något nytt. En soffa ger först ett visuellt intryck, som övergår i ett sensoriskt intryck när du rör vid den, för att sedan förstärkas ytterligare när du sätter dig och så vidare. Ofta kan de här intrycken förändras över tid och riktigt bra formgivning är som en oändlig lök där användaren upplever nya saker hela tiden. För att uppnå det kan man försöka lägga in någon oväntad detalj som kanske inte märks vid första anblicken eller ens första gångerna som något används.

Mycket av det andra ser jag som hygienfaktorer – att vi använder rätt material, att det är separerbart och hur man hanterar avfall – men även om man sätter totalt fokus på det innebär det ju inte att produkten är hållbar om ingen vill använda den. Produkten måste vara relevant nu, imorgon och helst även långt i framtiden. Kan möbeln gå i arv eller säljas vidare och få nytt liv i ett annorlunda sammanhang? Först då är en produkt riktigt hållbar. Det är väldigt svårt att uppnå, men det är något att sträva efter.

Finns det någon möbel eller inredningsdetalj som du är särskilt stolt över?
Det här är som att få frågan vilket av ens barn som man älskar mest. Varje projekt och arbetsprocess har utvecklat mig på olika sätt så det känns jättesvårt att svara på det här, men jag lutar nog ändå åt Carry On-pallen. Framgången med den gav mig en väldigt bra start och bidrog att definiera mig som formgivare samtidigt som den öppnade många dörrar till andra projekt och samarbetspartners. Den har en väldigt symbolisk design med ett stort handtag och ger ett intryck av att man har kommit till en ombytlig plats där människor gillar att röra på sig.

Dessutom finns det en hållbarhetsaspekt i pallen som jag tycker om – med olika textil kan den ge väldigt olika intryck och det gör att den passar i många olika sammanhang. Beroende på hur den är klädd kan den både kännas naturlig på ett uppklätt bankkontor och en förskola där den kan släpas runt av barnen. Det tycker jag mycket om och ser som ett bra exempel på när design kan vara relevant i flera olika sammanhang.

Carry On-pallar designad av Mattias Stenberg. Foto: Offecct

I serien Länge leve möblerna intervjuar Envivo inredningsproducenter och formgivare för att sprida kunskap om hur framstående aktörer inom branschen arbetar med hållbarhet.