Känslan av att vara turist. På Gran Canaria och online.

För några månader sedan var jag på en charterresa till Gran Canaria. ­Senaste gången jag var där var med mina föräldrar för ungefär 25 år sedan och det mesta var sig likt. Den lilla fiskebyn Puerto Rico som vi då bodde i hade iofs exploderat med hotellkomplex längs hela bergskammen, men det var inte särskilt förvånande eftersom de redan då verkade bygga överallt. 

Kanarieöarna är svenskarnas populäraste charterresmål och när guiden, i bussen på väg från flygplatsen, frågade hur många som var här för första gången räckte förklarligt nog ingen upp handen. När han sedan frågade hur många som varit här fler än 10 gånger observerade jag kanske sex händer, men guiden verkade nästan lite besviken över hur få det var. Det säger något. Samtidigt ska man veta att det, Stig Helmer till trots, är väldigt lite hipster att åka på charter. Jag räknade till exakt 0 ställen som serverade Brooklyn lager på tapp eller flaska. Det är väldigt få ställen som försöker vara unika här. Eller, jag kanske ska säga det är precis tvärtom, många restauranger försöker verkligen ge just dig ett unikt erbjudande. Problemet är bara att de allra flesta kommit fram till precis samma sak, men med en liten tvist. Tvisten i det här fallet består ofta i vilken typ av kök som erbjuds. Men, säga vad man vill, speciella erbjudanden baserat på kundgrupper verkar alla ha. Erbjudandet tas fram genom att man kategoriserar sina kunder utifrån ungefär följande regler:

1.  Är du turist?
2.  Från vilket land kommer du?
3.  Hur gammal är du?
4.  Är du här med familj, käresta eller kompisar?

Svaret på fråga 1 får de reda på redan vid dörren genom att bara titta på dig. Fråga 2 brukar de enligt min erfarenhet kunna lista ut i ungefär 50 procent av fallen, men för att vara helt säkra säger de en inövad hälsningsfras på det språk som de förknippar med landet och ser hur du reagerar. Fråga 3 och 4 är också något de självklart oftast kan se. Restaurangen tar sedan baserat på detta fram ett erbjudande, som för oss innefattade en meny på svenska, speciella svenska rätter, en gratis fördrink, ett tänt ljus och en rosförsäljare som genast dirigerades till vår plats. Det speciella erbjudandet till trots är det rätt tydligt att de har satsat på mitten om man ser alla besökare som en normalfördelad kurva.

Jag tror vi alla är medvetna om de begränsningar som ovanstående metod har och kanske är det just därför många undviker charter. ”Jag vill inte bli behandlad som en turist”, ”den lokala charmen går förlorad” och ”jag vill hellre känna mig som en upptäcktsresande” var saker mina vänner påtalade när jag sa att jag skulle på charter. Observera att de restauranger vi besökte under Gran Canaria-vistelsen var väldigt populära, så deras koncept verkar onekligen fungera på turisterna som är där. För de som tillhör den grupp som vill ha en mer unik upplevelse är problemet med metoden ovan däremot tre saker:

Läs hela blogginlägget