Vad avgör självbestämmandet i en LSS-insats?

De flesta av oss tar för givet att vi själva kan fatta vardagliga beslut. Personer med intellektuell funktionsnedsättning kan inte alltid det på grund av sin funktionsnedsättning, men har rätt att som andra utöva självbestämmande. I sin avhandling har Susanne Larsson granskat på vilket sätt personer med LSS-insats ges möjlighet att utöva självbestämmande inom ramen för sitt stöd. På fredag disputerar hon vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

Enligt lagen har personer med måttlig till mer omfattande intellektuell funktionsnedsättning, och som bor i gruppbostad och/eller har daglig verksamhet, rätt till självbestämmande och möjligheten att leva som andra. Trots det vet man att många personer med de aktuella funktionsnedsättningarna inte har den typ av vardagsmakt många av oss har. Frågan är komplex, dels genom funktionsnedsättningarnas innebörd, del genom den maktobalans som präglar stödrelationer av olika slag.

– De har rätt att få ett individuellt anpassat stöd för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. En stor del av hur självbestämmandet utövas beror på personalens förhållningssätt. Mina studier visar att personalen vill att personerna ska kunna utöva självbestämmanderätten men också att de utgår från en syn på sig själva som den aktiva parten i relation till personen som har stöd, säger Susanne Larsson, doktorand i ämnet Social välfärd med inriktning mot civilsamhället.

Avhandlingens resultat visar också att organisationen av verksamheten påverkar, och som Susanne ser det, delvis också bidrar till förståelse kring hur personal arbetar och förhåller sig. Avhandlingen fokuserar på personernas vardag och de insatser som görs. Vardagen är en plats för många beslut och för rutiner och vanor. När en person får sin LSS-insats beviljad ska den bli erbjuden att göra en så kallad genomförandeplan. I den ska mål för insatsen beskrivas, men även vad personen behöver för stöd och hur den vill ha det stödet utfört. Genomförandeplanen ska alltså vara ett verktyg för personens inflytande över sin insats.

– Genomförandeplanen är tänkt att fungera både som en instruktion till personal om utförandet av personens beviljade insats, men även för att personerna själva att kunna påverka sin vardag inom ramen för egen insats. Därför ingår genomförandeplaner i det material som samlats in och granskats, säger Susanne Larsson.

Studien har genomförts vid tre gruppbostäder och tre dagliga verksamheter i två kommuner och bygger på en granskning av personers genomförandeplaner, och observationer och intervjuer – allt i samma verksamheter.

– Sammantaget framstår att personer som har LSS-insats, sett utifrån sin funktionsnedsättning, inte alltid ges en praktisk möjlighet att kunna utöva självbestämmande. Vidare att genomförandeplaner, här också sedda som en del av organisationen av insatsen, inte bara fungerar främjande ifråga om personens självbestämmande. De kan även fungera styrande, och som något personen, och personalen, behöver anpassa sig till, säger Susanne Larsson.

Susanne kan se att vidare forskning är önskvärd kring personalens arbets- och förhållningssätt, organisationens betydelse i vilken frågan om genomförandeplaner men också personalens kunskap ingår. Även karaktären på uppdraget att utföra LSS-insats har framstått som värd att reflektera över och överväga då organisationen av LSS-verksamheter planeras.

För mer information, kontakta Susanne Larsson.

Ta del av avhandlingen här.