Internationella markförvärv i Afrika innebär hot mot fattiga

Detaljerad undersökning varnar för negativa effekter för landsbygden, men pekar också på möjligheter

Rom, 25 maj 2009 - Uppköp av jordbruksmark ökar i Afrika och på andra kontinenter. Enligt den första detaljerade undersökningen av det här fenomenet riskerar uppköpen att leda till att fattiga människor förlorar tillgång till mark, vatten och andra resurser.

Undersökningen har genomförts av IIED, International Institute for Environment and Development, på uppdrag av FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Det framgår att investeringar i jordbruksmark kan skapa möjligheter som garanterade avsättningsmarknader, arbetstillfällen, infrastrukturinvesteringar och ökad jordbruksproduktivitet. Men de kan också skapa stora skador om lokalinnevånare exkluderas från beslut om markfördelning och om deras markrättigheter inte skyddas.

Rapporten pekar på ett antal missförstånd om s.k. "land grabs". Den visar att markbaserade investeringar har ökat under de senaste fem åren. Utländska investeringar i jordbruksmark dominerar men inhemska investeringar är också vanliga.

Markaffärer med inblandning av den privata sektorn är vanligare än de mellan regeringar, men regeringar stödjer ofta privata avtal indirekt.

Intresset av att trygga tillgång på mat och energi är de största drivkrafterna, faktorer som profit och efterfrågan på jordbruksprodukter till industrin spelar också in. Det är ovanligt med markområden som lämpar sig för storskaliga projekt. En vanlig missuppfattning är att det finns stora markområden som är outnyttjade eller "tomma". Så är inte fallet. Ofta gör lokalinvånare redan anspråk på eller använder mark som identifierats som lämplig för investerare.

Många länder saknar mekanismer för att skydda lokala rättigheter. Brist på transparens och ömsesidiga kontroller och balansmekanismer i förhandlingar kan leda till markaffärer som förbiser lokal välfärd och lokala intressen. Osäkra lokala markrättigheter, svårtillgängliga registreringsprocedurer, vagt definierade krav på hur mark ska användas, kryphål i lagar och andra faktorer underminerar alltför ofta lokalinvånares inflytande och kontroll.

Rapporten kräver att lokala förhållanden utvärderas och att rättigheter tillgodoses. Dessa inkluderar användning av och anspråk på mark, lokalsamhällens markrättigheter och lokalinvånares deltagande i förhandlingarna. I förväg lämnat informerat medgivande från lokalinvånarna är en förutsättning för att markavtal ska slutas.

En komplicerad bild

Medförfattarna Sonja Vermeulen och Lorenzo Cotula från IIED påpekar att markförvärvens karaktär varierar kraftigt och att schablonuttalanden om land-grabbing är missvisande.

Ifall internationella markavtal lyckas skapa möjligheterna och undvika riskerna beror på hur de formuleras och genomförs - vilka affärsmetoder som används, hur kostnader och vinster delas och av vem och hur detta bestäms," säger Cotula. "Ordentlig reglering, skickliga förhandlare och offentlig insyn är nödvändigt."

"I många länder saknas eller efterlevs inte föreskrifter om inkludering av lokalinvånare i beslutsprocesser, vilket ökar risken för att dessa förlorar tillgång på mark och andra resurser", säger Vermeulen.

"Omfattningen av markförvärv har överdrivits men många länder kan avtal som tillåter utländskt ägande av mark vara mycket problematiska", tillägger hon.

Alexander Müller, chef för FAO:s avdelning för miljö och naturresurser, framhåller att man förstå utländska investeringar och storskaliga markförvärv i förhållande till utmaningarna för den globala tillgången till mat.

"Den här trenden är bl.a. ett resultat av matkrisen och fluktuerande matpriser. De nya utmaningarna med otrygg tillgång på mat globalt och globala investeringar kräver ordentlig reglering och välgrundad jordbruks- och livsmedelspolitik. Rapporten ska hjälpa till att belysa effekter av markinvesteringar, inklusive sociala och miljömässiga. Utveckling av riktlinjer, eller en uppförandekod för internationella investeringar, kan förbättra förhandlingar om och beslutsfattande över mark. FAO och deras partners arbetar nu för att utveckla sådana riktlinjer och den här rapporten är ett första steg i den processen", säger Müller.

"Jag skulle undvika schablontermen 'land-grabbing'" säger Rodney Cooke, chef för IFAD:s, den internationella fonden för jordbruksutveckling, tekniska avdelning. "Om de görs på rätt sätt kan avtalen gynna alla inblandade och bidra till att skapa utveckling".

"De fattiga kvinnorna och männen som IFAD arbetar med varje dag får dock inte negligeras", tillägger Cooke. "Deras åsikter och intressen måste sättas i centrum och vi måste se till att utlovade välfärdsvinster som arbetstillfällen, infrastruktur och kunskap förverkligas."

Ny forskning

Rapporten, Land Grab or Development Opportunity? Agricultural Investments and International Land Deals in Africa, innehåller ny forskning från Etiopien, Ghana, Kenya, Madagaskar, Moçambique, Sudan, Tanzania och Zambia.

Den genomfördes av en forskningsgrupp från IIED i nära samarbete med FAO och IFAD och finansierades av FAO, IFAD, IIED och Storbrittaniens utvecklingsorgan, DFID.

Läs mer:

Land Grab or Development Opportunity? Agricultural Investments and International Land Deals in Africa

Land Tenure

Tillgången till mat i världen