Sanningen och sociala medier

Det är intressant det här med sociala medier. När jag fick lära mig hur svensk arbetsmarknad fungerade fanns de inte. Det blev till att lyssna på dem som hade erfarenhet och kunskap. Att lära sig på kurser och seminarier. Att läsa in sig på lagar och avtal.

Numera kan det florera en mängd rykten som nästan blir till sanningar bara för att de står skrivna i ett kommentarsfält till en blogg, i en tweet, på facebook… Men bara för att någon skrivit ner det innebär det inte att sanningen presenterats.

De senaste dagarna har jag sett så mycket okunskap florera att jag blir mörkrädd! Det handlar till exempel om alla företag som ”valt” att inte ha avtal med Finansförbundet. Sanningen är den att fackliga organisationer – såväl som arbetsgivarnas organisationer – har delat upp den svenska arbetsmarknaden mellan sig. Vi konkurrerar inte med varandra om att rekrytera medlemmar, skriva avtal etc. Vi har så kallade ”gränsdragningsöverenskommelser”, som leder till att vi är specialiserade inom våra respektive branscher.

Så när jag får se en lång lista över alla företag som vi inte har avtal med kan jag bara konstatera att majoriteten av de företagen har avtal med något annat TCO-förbund. Det är Unionen som organiserar på den privata tjänstemannasidan, FTF som organiserar företag som ägs av försäkringsbolag, ST som organiserar statliga företag och myndigheter, Vision som har sina avtal på den kommunala sidan. Listan kan göras mycket längre!

Har också sett påståenden om att 60 procent av alla företag saknar kollektivavtal – som ett argument mot det faktum att nästan 90 procent av alla som arbetar i Sverige har avtal som följs på deras arbetsplats. Det är som att jämföra äpplen och päron. Sanningen är den att majoriteten av de företag som saknar avtal har väldigt få anställda – om ens några. Det är enmansföretag i många fall.

Jag har själv ett företag som jag driver vid sidan av jobbet. Eftersom det bara är jag som finns där har jag inget kollektivavtal för mig själv. I likhet med många andra företagare.

Men de arbetsgivare som har kollektivavtal har närmare 90 procent av arbetskraften i Sverige anställd hos sig.

Det betänkliga är att den som har liten kunskap om de spelregler som finns på arbetsmarknaden har så lätt för att tro på det som skrivs – även om det inte är sant.

Jag skulle önska lite mer källkritik. Lite mer saklig debatt. Lite ökad kunskap. Låt oss istället prata om fakta: att anställda på ett svenska företag har rätt till kollektivavtal!

Jag har varit ute som strejkvakt ganska många timmar de senaste dagarna. Vi har mötts av tummen upp, av glada tillrop, av bestörta kommentarer från personer som inte förstår att företag kan fungera utan avtal. De negativa kommentarerna har varit få – om ens några!

Några av dem som hejat på oss har själva varit företagsledare. De har framhållit vikten av avtal till oss. Att det är så mycket enklare att förhandla med en part istället för med varje anställd var för sig. Att de vet vad som gäller och inte drabbas av strejker så länge de har ett avtal.

Den fortsatta debatten ska förhoppningsvis vara mer saklig! Och den som tror på allt hen läser borde kanske ta sig en liten funderare…

Barbro Schönning, ombudsman Finansförbundet