Halverade kvoter eller nollkvoter – vem kan man lita på och hur ska vi tänka?

Strax före sommaren meddelade Internationella Havsforskningsrådet (ICES) att man rekommenderar halverade kvoter för sill och strömming samt skarpsill i Östersjön. Strax efter sommaren kontrar EU-kommissionen med förslaget att uttaget ska vara noll (bortsett från Rigabukten). Frågan kring Östersjöfisket har lockat debattörer och rubriksättare under hela 2023 – men det handlar alltför ofta om sensation och alltför sällan om de blå näringarnas betydelse i det svenska samhället.

Från Fiskbranschens Riksförbund sida är hållbar tillgång på råvara för human konsumtion den viktigaste utgångspunkten. Sill och strömming är inte bara gott, det skapar värdefulla arbetstillfällen i våra kustsamhällen och utgör en viktig livsmedelsresurs – även i kris och krig. Därför är det av största vikt att vi bibehåller livskraftiga näringar, både inom fisket och de landbaserade verksamheterna. Därför ser vi, liksom övriga aktörer i de blå näringarna, med stor skepsis på EU-kommissionens förslag. Dels för att det går emot Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer till Ministerrådet, dels för att förslaget skulle slå ut även de lokala och regionalt mycket viktiga värdekedjor som fortsatt är kvar runt Östersjön. Något som vore mycket allvarligt såväl i fred som i kris och krig.

Fiskbranschens Riksförbund hänvisar som alltid till ICES vetenskapliga råd – som i nuläget medför kraftigt minskat uttag. Men med det viktiga medskicket till Regeringskansliet och ansvariga myndigheter att tillräckligt fiske för human konsumtion måste prioriteras och säkras. Vi vill se ett regelverk där fasta volymer reserveras över tid för fiske till human konsumtion, för landning och beredning i svenska hamnar. Fiskbranschens Riksförbund har i flera remisser påtalat till Havs och Vattenmyndigheten behovet av ett förändrat regelverk för fördelning av tillgängliga kvoter. Detta för att säkra det riktade och regionalt avgörande fisket för mat på bordet i svenska hushåll och storkök.

Goda krafter måste samverka för att tillskapa en fiskeripolitik och ett pelagiskt system som vilar på samtliga hållbarhetens dimensioner: Den ekologiska, den sociala och den ekonomiska. Varken för högt fisketryck eller fiskestopp är lösningen på den ekvationen. Lösningen hittar man mitt emellan!

Att i ett slag slå ut mottagning, beredning och det svenska Östersjöfisket kommer definitivt inte att lösa någonting.