Vad innebär en utflyttad trålgräns i Östersjön för svensk livsmedelsförsörjning?

"Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner". Detta torde vara ett av de äldsta citat (slutet av 1700-talet) som fortfarande används. Och när det gäller svenskt pelagiskt fiske, mottagning och beredning i Östersjön har det aldrig varit mer aktuellt än nu. Goda intentioner har gett oss en allt längre lista av skyddsåtgärder för ekosystemen i Östersjön - det senaste i raden är en generell utflyttning av trålgränsen till 12 nautiska mil. Detta med undantag för fartyg som är kortare än 24 meter. Men hjälper detta ekosystemen? Och vilken effekt får detta på det skonsamma fisket för livsmedel? Vi fick frågan från Havs och Vattenmyndigheten - och så här svarade vi:

Det är väl känt att direkt fiske till djurfoder är helt dominerande i det svenska pelagiska fisket i Östersjön. Till skillnad från fiske till direkt human konsumtion finns inga krav på kvalitet vilket gör foderfiske till en synnerligen rationell verksamhet. Utvecklingen har nu gått så långt att mellan 70 och 85 procent av det svenska pelagiska fisket i Östersjön åren 2021 – 2025 är avslutat per den 30 april. (källa: Havs och Vattenmyndigheten). Förslaget om utflyttad trålgräns utan undantag för fiske till direkt human konsumtion kommer med största sannolikhet att slå ut 90 procent av kvarvarande mottagning och beredning till livsmedel. I Livsmedelsstrategi 2.0 är målsättningen att svensk produktion av sjömat ska öka med 80 procent. Jämte vattenbruk pekas livsmedelsproduktion från pelagiska fångster ut som det område som har störst potential. Detta faktum reflekteras även i två avrapporterade regeringsuppdrag till Jordbruksverket.

Mottagning och beredning till livsmedel av svenska pelagiska fångster i Östersjön är nu begränsat till två hamnar – Simrishamn (6.500 ton år 2024) och Nogersund (1.000 ton år 2024). Landningarna i Nogersund kommer huvudsakligen från fyra fartyg i 12-metersklassen. Undantaget för fartyg kortare än 24 meter får alltså inga omedelbara konsekvenser. Dock ska sägas att det finns planer på väsentligen utökad verksamhet i Nogersund, vilka hotas om förslaget blir verklighet.

I Simrishamn är situationen betydligt mer akut. Mottagning och beredning är helt beroende av två fartyg i 35-metersklassen. Eftersom landning till direkt human konsumtion förutsätter korta fiskeresor (fångsten måste landas inom 24 timmar efter första tråldraget) så kommer dessa fartyg tvingas ställa om till industrifiske för djurfoder om undantaget enbart gäller fartyg kortare än 24 meter. Eftersom Simrishamn i dagsläget står för nästan 90 procent av kvarvarande svensk mottagning och beredning i Östersjön vore alltså förslaget, som det definieras i dagsläget, ett dråpslag mot intentionerna i Livsmedelsstrategi 2.0.

Fiskbranschens Riksförbund menar bestämt att jämte undantaget för fartyg kortare än 24 meter måste även undantag göras för fiske till direkt human konsumtion och sortering på land. Sverige måste i detta utnyttja de juridiska möjligheter som EU:s lagstiftning medger (se CFP artikel 17).

I ovanstående har vi i första hand berört den akuta situationen för livsmedelsproduktion från svenskt pelagiskt fiske i Östersjön. Men i ett längre perspektiv – inte minst utifrån att regeringen vill öka svensk sjömatsproduktion med 80 procent – så måste också svensk fiskerireglering underlätta och incentivera omställning från foderfiske till livsmedelsproduktion. En utflyttad trålgräns som omöjliggör fiske till direkt human konsumtion i större skala riskerar att i princip omöjliggöra en sådan utveckling.

Detta får även svåra konsekvenser ur ett beredskaps-perspektiv. De kapaciteter som inte finns och/eller är robusta i fred, kan inte byggas upp i tider av kris och krig.

För Fiskbranschens Riksförbund den 12 maj 2025,

Peter Linder (peter.linder@fiskbranschen.se alt 0708-13 18 86)