Remissvar på Pensionsåldersutredningen

Remissvar till "Åtgärder för ett längre arbetsliv - slutbetänkande av Pensionsåldersutredningen" SOU 2013:25: 

Fredrika Bremer Förbundet anser att det finns ett behov se över både strukturen för det nya pensionssystemet och dess effekter. Att på sikt flytta pensionsålders-riktmärket närmare 68 år än nuvarande 65 år, ser vi som ett led i en logisk utveckling. Vi välkomnade därför en utredning i dessa viktiga frågor. Men blev besvikna på avsaknaden av jämställdhetsperspektiv i utredningen och dess olika delar, rapporter, presentationer, d.v.s. något som står i stark motsättning till regeringens jämställdhetssträvanden och löften i andra frågor. Vi har redovisat detta i öppet brev till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson den 16 maj 2013.

Vi anser att en bra pension är viktig för både kvinnor och män och ett tänkande som bygger på förutsättningen att kvinnor och män kan försörja sig själva och sina ev. barn. Vi arbetade under 1950-60 talen för särbeskattning. Nu arbetar vi för individualiserad föräldraförsäkring och delade pensionspoäng. Viktiga krav i en ny tid.

Vi vill med detta remissvar peka på ytterligare frågor/problem i utredningen. Vi ifrågasätter de många statistiska underlag som utredningen använder sig av för sina resonemang och slutsatser. De är inte könsuppdelade och slutsatserna blir därför könsblinda och tycks utgå ifrån att förhållandena för kvinnor och män är identiska. Så är inte fallet. En könsuppdelad statistik hade visat att alla de resonemang som utredningen för om ”de äldres”, ”personers” eller ”medborgares” situation skulle slutat annorlunda om man utgått från kvinnors resp mäns verkliga förhållanden, deras inkomster, sjukskrivning, tjänstepensioner etc.

Utredningens huvudförslag - att man skall arbeta längre upp i åren och på detta sätt få högre pension - gäller exempelvis idag inte personer som har garantipension. 80 procent av Sveriges garantipensionärer är kvinnor.

En ökad medellivslängd och diversifierad arbetsmarknad öppnar möjligheter till längre yrkesliv men också här, utifrån vårt perspektiv, har det nya systemet missgynnat redan utsatta grupper. Vi tänker då i första hand på kvinnor i offentlig- och tjänstesektor med fysiskt och psykiskt mycket krävande yrken och som därför i stor utsträckning arbetar deltid. Många har dessutom höga sjukskrivningstal. Sammantaget med andra parametrar skapar detta en lägre livstidsinkomst pga föräldraledighet och vab, obetalt hemarbete, omsorg om åldrande föräldrar. Sådana perspektiv saknas helt i utredningen.

Det känns därför provocerande att utredningen under punkt 21.9 har ett kort avsnitt på knappa tre sidor om jämställdhet (432-433), där man krasst konstaterar att de flesta resonemang man fört inte stämmer/gäller för kvinnor:

• Olikheter i pensionsnivåer mellan kvinnor och män speglar olikheter i livsinkomster mellan könen. 
  
• Män tjänar generellt sett mer än kvinnor och kvinnor arbetar generellt sett mer deltid. Sådant påverkar nivån på pensionen när man lämnat arbetslivet. 
  
• Många kvinnor har alltså inte någon reell möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation som pensionär genom förvärvsarbete.
  

Följande frågor behöver undersökas ytterligare: 

• Idag lämnar kvinnor arbetslivet tidigare än män, varför har kvinnor ett sådant mönster? 
  
• Fler kvinnor än män avslutar sitt arbetsliv med sjukersättning och andra ersättningar. Här bör en närmare analys av samband och effekter genomföras. 
  
• Kvinnor har större relativ risk för sjukersättning oavsett yrke. Så är inte fallet med män. Även för detta förhållande saknar förklaring. 
  
• Kvinnorna utgör 80 procent av totala gruppen med ålderspension som garantipension, hälften av de kvinnor som tar ut pension idag uppbär garantipension. I vissa fall kompletterat med bostadstillägg. Detta innebär att många kvinnor idag uppbär en ersättning som är mycket knapp och som innebär att de inte kan leva ett liv med normal standard i Sverige. Vi saknar en tydlig redovisning med konstruktiva förslag för hur detta mönster skall brytas, alternativt idéer kring höjda minimiersättningar, och finansiering av dem.
  

Utredningen presenterar kvinnornas svåra ekonomiska situation som vore den övergående, den sägs vara beroende av att tidigare generationers kvinnor tjänat sämre. Kvinnor tjänar fortfarande sämre, i snitt har kvinnor 15 procent lägre lön än män (25 procent om man tar in deltider som en parameter). Skillnaderna blir dessutom större ju högre lön man har. Löneskillnaderna kopplat till mammors större uttag av föräldraförsäkring skapar en dramatisk effekt på kvinnors framtida pensioner, något som utredningen helt förbiser, men borde ha undersökt närmare. Studier som flera försäkringsbolag genomfört visar att kvinnor födda på 1970-talet, får mycket sämre pension än män med liknande inkomster, delvis beroende på frånvaro m.m. Hur skall de stora skillnaderna mellan kvinnors och mäns livssituation kunna förändras så att kvinnor får en dräglig pension? Vi har i andra sammanhang föreslagit att delad pension emellan föräldrar skulle införas som regel, idag är det ett alternativ. Detta förslag har dock inte mottagits med något större intresse. Vi ser detta förslag som ett första steg till en ökad medvetenhet om en ekonomisk framtid som förälder.

Vi är därför starkt kritiska till pensionsålderutredningens förslag att ge Pensionsmyndigheten i uppdrag att ”höja kunskapsnivån bland personer som närmar sig pensionsåldern och regelbundet mäta kunskaperna”. Det är så dags då. Om kvinnor och män inte i början av sitt yrkesliv får klart för sig sambanden mellan lön, arbetstid och pension, tjänar det föga att få kunskap om förhållandena när man skall pensioneras. Informationen/kunskaperna måste istället ges när man börjar arbeta så att man får möjlighet att planera sitt liv/pension. Därför borde de stora resurserna istället satsas på att ge unga kvinnor och män kunskap i hur de bör planera för sin framtida pension. Vi anser därför att regeringen bör komplettera pensionsåldersutredningens förslag med de vi ovan föreslagit.

Stockholm den 9 september 2013 

Louise Lindfors, ordförande