Anhöriga som assistenter – Oumbärliga? Ifrågasatta? Misstänkliggjorda?

Sedan de stora vårdhemmen lades ner på 1980-90 talet har barn med utvecklingsstörning vuxit upp med sina föräldrar och syskon. De anhöriga sågs länge av samhället som oumbärliga som omsorgsgivare. När LSS lagstiftningen infördes 1994, fick anhöriga till barn med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att gå från utförare av oavlönat omsorgsarbete till att bli personlig assistent. Personlig assistans gjorde det möjligt för anhöriga att kombinera förvärvsarbete utanför hemmet med omsorgsarbetet. Men i takt med att kostnaderna för assistansersättningen har ökat har anhöriga som arbetar som personliga assistenter blivit ifrågasatta, och ibland misstänkliggjorda, i allt högre grad. Det kan handla om allt från en påstådd ovilja att låta sitt barn bli självständigt till misstänker om ett utbrett missbruk av assistansersättning bland anhöriga. Vad ligger bakom denna utveckling? Vad säger fakta? Vad säger forskningen?

Moderator: Lennart Magnusson, verksamhetsansvarig Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka.

I panelen:

Désirée Pethrus, särskild utredare LSS-utredningen

Karin Flyckt, funktionshindersamordnare, Socialstyrelsen

Barbro Berger, lärare, förälder, personlig assistent, medlem i FUB

Plats: Mötesplatsen Full delaktighet. Birgers gränd 1 (Tidigare Kafé Strandporten), onsdag 5 juli 9:30-10:15.

Frågor? Kerstin Gatu, projektledare för FUB i Almedalen 2017, 070 223 65 12, kerstin.gatu@fub.se,svarar på frågor om alla seminarier.