Fyra år senare fortfarande fångade i fattigdom

FUB gjorde rapporten "Fångad i fattigdom" första gången 2014. Personer med utvecklingsstörning är fattigare än andra och har svårt att ändra på det. Två år senare, 2016, hade det inte blivit bättre, snarare sämre.

2018 har ytterligare två år gått. Men ekonomin för personer med utvecklingsstörning är ännu sämre. Regeringens satsningar är inte tillräckliga.

– Regeringen säger att svensk ekonomi går som tåget, men alla är inte med på tåget, säger Thomas Jansson FUB:s förbundsordförande. I vårt exempel har vi en 25-årig man med aktivitetsersättning. Han saknar ungefär 3 500 kr varje månad. För två år sedan var samma siffra 2500 kronor. 

De som har aktivitetsersättning eller sjukersättning hela livet på grund av funktionsnedsättning, kan inte själva ändra hur mycket pengar de får. Det är en skillnad jämfört med andra som kan höja sin lön på olika sätt.

Personer som bor i LSS-bostad för att de behöver stöd och service, kan inte få mindre kostnader genom att flytta till en bostad med lägre hyra, som andra kan göra.

– Därför krävs andra åtgärder för att dessa personer inte ska vara fångade i livslång fattigdom, säger Thomas Jansson.

Fångad i fattigdom – rapporten uppdaterad

Riksförbundet FUB har uppdaterat rapporten ”Fångad i fattigdom?” med siffror för 2018. Rapporten skrevs ursprungligen år 2014 för att kartlägga hur den ekonomiska situationen för FUB:s målgrupp ser ut. Senaste uppdateringen gjordes år 2016. Riksförbundet FUB har exempelvis gjort beräkningar på ersättningsnivåerna jämfört med Konsumentverkets beräkningar av ”skäliga levnadskostnader”. År 2016 visade rapporten att en 25-årig man med aktivitetsersättning i genomsnitt går back cirka 2 500 kr per månad.

Inför 2018 gick regeringen ut med att det skulle satsas på personer med funktionsnedsättningar. Bland annat införs i år en höjning av sjuk- och aktivitetsersättningen och skattesänkningar. Dessutom höjs taket för det statliga bostadstillägget. Trots dessa förbättringar är den ekonomiska situationen fortsatt dålig. Förbättringarna kompenserar inte för kostnadsutvecklingen i samhället. Vid en jämförelse med Konsumentverkets beräkningar för 2018 går en 25-årig man cirka 3 500 kr back varje månad, alltså 1000 kr mer nu än för två år sedan. Detta trots att regeringen ”satsar” på att förbättra den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättningar.

I Hjälpmedelsutredningen från maj 2017 (SOU 2017:43) konstateras att den genomsnittliga inkomsten för personer i grupp 1 i LSS personkrets med insatser enligt LSS och/eller med assistansersättning uppgick till cirka 123 000 kronor per år under 2014. Nivån understiger gränsen för relativ fattigdom, som då var 129 600 kronor. Den genomsnittliga disponibla inkomsten för hela befolkningen var 265 000 kronor, dvs mer än dubbelt så stor.

Personer med utvecklingsstörning lever i ett dubbelt utanförskap i Sverige. Dels ett utanförskap som beror på funktionsnedsättningen som många gånger gör det svårt att delta i samhällslivet. Dels ett utanförskap som beror på livslång fattigdom som gör att man inte har ekonomisk möjlighet att delta.

– Det är inte rimligt att många i hela sitt vuxna liv ska gå minus varje månad. Det är rimligt att även personer som fått en tidig funktionsnedsättning och behöver livslångt stöd ska kunna leva ett gott liv och få vara delaktiga i samhället, säger Thomas Jansson.

De som är hänvisade till ersättningar från socialförsäkringssystemet för sin försörjning har en dålig inkomstprognos. De har i stort sett samma ersättning hela livet igenom. Personer som bor i LSS-bostad har mycket små möjligheter att påverka sin ekonomiska situation genom att flytta till en bostad med lägre hyra eller förvärvsarbeta.

Några av FUB:s förslag för hur ekonomin kan bli bättre för personer med utvecklingsstörning:

• höj det statliga bostadstillägget
• höj sjukersättningen och aktivitetsersättningen
• gör tydligt i lag att personer som bor i gruppbostad inte ska behöva betala hyra för gemensamhetsutrymmen, det går emot merkostnadsprincipen. (En tydlig genomgång finns bland annat i FUB Stockholms läns rapport "Får jag möjlighet att leva som andra?", se på sidan 7.)

Kommunerna har också en skyldighet att förbättra situationen för personer med utvecklingsstörning, och de kan göra det, till exempel genom att:

• införa ett kommunalt bostadstillägg
• och höja/införa habiliteringsersättning, med statliga pengar.

Kommuner kan både höja och införa habiliteringsersättning med hjälp av det nya bidraget från staten.