Spanien är en tickande bomb!

Idag har Europas politiker visat sitt sanna jag. Det var inte mer än 6 månader sedan som man träffades på ett EU-toppmöte och beslutade om den nya finansiella pakten i Europa som skulle hindra enskilda länder från att få underskott och skulder att skena iväg på ett sätt som drabbar dess framtida betalningsförmåga. Anledningen var ju att åratal av fusk gällande konvergenskriterierna gjort att skuldsättningen i Europa nått ohållbara nivåer och det ansträngda läget riskerar att splittra Europa och då framförallt Euron som en gemensam valuta.

Idag är det dock ett annat ljud i skällan. Sarkozy, som tillsammans med Merkel var pådrivande för den finansiella pakten, förlorade i helgen det franska presidentvalet till fördel för Francois Hollande. Hollande vill inte dra ner på utgifterna, för att på så sätt få ner skuldsättningen utan vill istället stimulera ekonomin och på så sätt istället ”växa” ur krisen. Tanken är naturligtvis god. Problemet är att försöka ”växa” ur krisen är precis vad man gjort under de senaste 3-4 åren efter finanskrisen 2008. Det är just den typen av politik som satt Europa i det prekära läge som man är, då stimulanserna skett med lånade pengar.

Europas toppolitiker (med Barroso, van Rompuy och Rehn i spetsen) prioriterar dock att behålla sina jobb framför att lösa skuldkrisen i Europa, nu med Hollande som en av deras närmaste chefer. Detta innebär att man vänder kappan efter vinden och börjar mjukna gällande finanspakten. Nu är det helt plötsligt inte längre så att ”one-size-fits-all” gällande bindande regler för underskott/skulder, utan nu vill de istället bedöma läget från fall till fall. En ryggradslös helomvändning kan man kalla det för om man vill.

I tillägg till detta har ett parlamentariskt vakuum uppstått i Grekland efter helgens val, där 66 % av folket röstade på partier som vill bryta förutsättningarna för det räddningspaket som räddade landet från en okontrollerad konkurs i mars.

Värst av allt just nu är nog dock läget i Spanien. 25 % arbetslöshet, fallande fastighetspriser som leder till hot om bankkonkurser samt ett snabbt eskalerande budgetunderskott i kölvattnet av pensionsutbetalningar som skall göras samtidigt som skatteunderlaget minskar när arbetslösheten stiger.

Spanien är nästa tickande bomb och den spanske ekonomin är 5 gånger större än den grekiska. Spanien är som man brukar säga ”to big to fail, but to big to rescue”. Resultatet av detta blir att vi blir ännu mer säkra i vår tro på fallande energipriser generellt och fallande elpriser i synnerhet. Med en eskalerande skuldkris är vi övertygade om att den trend som vi haft i fallande marginalkostnader på kolkraftproduktion sedan juni förra året är här för att stanna i ytterligare åtminstone ett halvår.

//Jens