Storslaget måleri med avtryck från 1960-talets New York

Med ett konsekvent och målmedvetet måleri slog Barbro Östlihn igenom i New Yorks konstvärld på 1960-talet. Nu visas hennes monumentala målningar för första gången i Göteborg.

Barbro Östlihns (1930–1995) konstnärskap är ett av de mest intressanta i den svenska efterkrigstidens konst. Hennes stora dukar visas nu för första gången på nästan tjugo år i utställningen Barbro Östlihn. New York Imprint. Östlihns konstnärskap har de senaste decennierna alltmer kommit att framstå som ett av efterkrigstidens mest självständiga och konsekventa. Nu är en ny generation unga konstnärer i färd med att intressera sig för och undersöka dess särskilda sensibilitet.

– Mitt i de kretsar där den amerikanska popkonsten och neo-realismen formades, utarbetade hon sitt eget formspråk. Barbro Östlihns måleri kombinerar handens koncentrerade arbete med storstadens monumentala och dekorativa effekter, på ett sätt som kan fascinera oss idag, mitt i vår hektiska samtid, säger museichef Patrik Steorn.

Utvecklade ett helt eget bildspråk

I början på 1960-talet reste Barbro Östlihn till New York och utvecklande där ett helt eget bildspråk inspirerat av stadens arkitektur. Utställningstiteln, Barbro Östlihn. New York Imprint, refererar till hur hon i New York 1961 nästan över en natt hittade det måleriska schema hon sedan följde och utvecklade under resten av sitt liv.

– För att lära känna New York tog Östlihn långa promenader utmed gatunätets rutsystem. Med kameran i beredskap fotograferade hon staden och dess arkitektur. Genom fotografierna re-organiserade hon sedan fasaderna på den tvådimensionella duken, berättar utställningens co-curator Annika Öhrner vars avhandling: Barbro Östlihn och New York: konstens rum och möjligheter från 2010 tillfört ny kunskap och nya perspektiv på Östlihns konstnärskap.

Östlihn arbetade under många år i en ateljé i ett gammalt lagerhus på Front Street vid Manhattans sydspets. Många av motiven kommer från den nära omgivningen men även från födelsestaden Stockholm och från Paris där hon levde från 1975 till sin bortgång.

Ögonvittne till förödande stadsomvandlingar

Målningar som Royal Pavilion (1966), förvärvad av Göteborgs konstmuseum för ett par år sedan, avslöjar Östlihns starka relation till arkitektur, och hennes förmåga att utnyttja fotografi vid tiden för måleriets kris. Fasaden är klassicerande symmetrisk och kompositionen närmast ansiktsliknande, uppbyggd med repeterade mikroformer. Royal Pavilions motiv är det så kallade Lantmäteristyrelsens hus, tidigare Drottning Kristinas lusthus, i Kungsträdgården. Östlihn var arkitekturhistoriskt kunnig och ett ögonvittne till förödande stadsomvandlingar såväl i Stockholm som på Manhattan som hon sedan gestaltade i flera av sina målningar.

Östlihns måleri visades i gallerier som Tibor de Nagy, Cordier & Ekstrom, Sidney Janis Gallery, Marian Goodman Gallery på Manhattan, och uppmärksammades av konstkritiker som Donald Judd och Barbara Rose. Hon var personlig vän till amerikanska konstnärer som Robert Rauschenberg, Jasper Johns och Claes Oldenburg och Pat Oldenburg (idag Mucha). Det finns spår av popkonst i konstnärskapet som tex i Erik’s hus (1966), men måleriet är en del i en större omorientering som skedde i konsten vid den här tiden, där Östlihn med integritet tecknade upp sin egen väg. Hon medverkade i konstnärliga projekt tillsammans med den tidens konstnärliga avantgarde i New York som till exempel Rauschenbergs och Billy Klüvers 9 Evenings: Theatre and Engineering(1966).

Till utställningen produceras även en katalog med bilder ur konstnärens skissböcker och en nyskriven text av utställningens co-curator Annika Öhrner.

Barbro Östlihn

New York Imprint

Göteborgs konstmuseum 12 mars–25 september 2022