Blogginlägg -

Ålands socialminister säger det självklara - totalkontroversiell i Sverige

Carina Aaltonen, Ålands socialminister, inledningstalade på Haros riksstämma i helgen. För henne var det absolut självklart att det måste finnas ett hemvårdsstöd (Ålands motsvarighet till vårdnadsbidraget, fast betydligt högre). När får vi höra en svensk socialdemokratisk socialminister säga det hon sa?

"Grunden till ett hållbart samhälle är att ha ett socialt hållbart samhälle. Ska ett samhälle må bra, måste familjen må bra."

"Hemvårdsstödet är ett sätt att säga till dagens föräldrar: 'Coola ner!'"

"Hemvårdsstödet är en tydlig signal att det är viktigt att föräldrar under de första tre åren tar sig tid med sina barn och låter dem knyta an ordentligt.Det handlar inte om pengar - det handlar om normer!"

Tack Carina, vi önskar oss fler politiker som du!

Ämnen

  • Barn, barnomsorg

Kategorier

  • familjepolitik

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Att krossa vårdnadsbidrag och fönster

    Ser makthavarna på barn och föräldrar som ett genialt affärskoncept, som kuggar i en lönsamhetsindustri? Men bakom de fina tillväxtkurvorna ligger högar av krossade glasskärvor. Barn och vuxna som inte orkat med stressen och hamnat i psykisk ohälsa och utanförskap. Människor behöver relationer och frihet att själva forma sina liv. Att få vara, eller inte vara människa - det är det som är frågan.

  • Fanatiker på Aftonbladets ledarredaktion om vårdnadsbidraget

    Aftonbladets Daniel Swedin har helt missförstått syftet med vårdnadsbidraget. V-bidraget är konstruerat för barnen. Vi vet idag att inte alla barn passar i förskolemiljö, och att någon form av hemomsorg då är att föredra. Jämställdhet är viktigt, med får aldrig ske på barnens bekostnad. Barns behov kommer först. Där är Barnkonventionen tydlig. Tydlig är också okunskapen på AB:s ledarredaktion.

  • Solrostävlingen-eller historien om svensk familjepolitik

    I Sverige hade vi skapat det perfekta uppväxtklimatet. Tagit bort hotet om tistlar och ostadigt väder. Barnen planterades i grupp och växte upp i pedagogiska lokaler. Att familjen var tvungen att kommenderas lite, kändes som ett obetydligt pris jämfört med vilken skörd man skulle få. Att söndra familjen kändes ändå som acceptabelt eftersom de patriarkala maktstrukturerna samtidigt krossades.