Blogginlägg -

Att krossa vårdnadsbidrag och fönster

Hade Shakespeare levt i Sverige 2015 och skrivit Hamlet i svensk kontext hade hans bevingande fras oundvikligen blivit omskriven. Åtminstone om man skall tro den senaste månadens debatt. Politikens vara eller inte vara verkar rymmas i en enda existensiell fråga - vårdnadsbidraget. Det rymmer politikens alla frågor. Ta till exempel Folkpartiets utspel i SVT-opinion i februari.

Här får vi veta att om vårdnadsbidraget får existera, kommer kvinnor välja fel - jämställdhetspolitik, check. Kvinnor med utländsk bakgrund och socioekonomisk utsatt situation kommer dessutom vara överrepresenterade bland de som väljer fel - integrationspolitik och socialpolitik, check. Kvinnor kommer inte in på arbetsmarknaden - arbetsmarknadspolitik, check. Barn berövas möjligheten att gå i förskola - utbildningspolitik, check. Det är nästan svårt att tänka sig något ondare än vårdnadsbidraget efter denna beskrivning. Barn berövas. Kvinnor förslavas. Könsroller cementeras. Integrationen försämras. Med tanke på hur mycket ondska ett ömka bidrag på 3000 kronor i månaden kan åstadkomma, borde de kommuner som frivilligt infört detta betala någon form av skadestånd till de drabbade 1-2 åringarna som inte fick vistas i förskolan. För att inte tala om de 8000 familjerna som använt sig av bidraget och således fråntagits möjligheten till en jämställd fördelning av det obetalda hemarbetet. Eftersom 2% av aktuella invandrarmammor använt bidraget och lyckats förstöra Sveriges integrationspolitik, borde ett särskilt skadestånd utgå till de resterande 98%.

Det finns de som vågar sig på att försvara vårdnadsbidraget i Sverige. Som argumenterar med att barn är olika och att familjer borde få välja själva. Att det finns en viss orättvisa i att en förskoleplats subventioneras med 12 000 per månad medan hemomsorg inte ens får kosta 3 000. 

Hemmaföräldrar "besparar" också samhället i form av färre vab-dagar eftersom barnen får vara hemma under de mest infektionskänsliga åren. Med dagens höga arbetslöshet och misslyckade integrationspolitik, är det inte borttagandet av vårdnadsbidraget som gör att mamma Fatima lämnar in 1-åringen för att börja jobba. Det är inte säkert att ens pappan har ett arbete och utsikterna för tonårsgrabben ser heller inte så ljusa ut. När det gäller 1-åringens rätt att vistas i förskola är det större chans att barnet får anknytningsskador än att det blir bättre på matematik och svenska. Barngrupperna är på tok för stora och personalbristen konstant. Och hur går det ihop att tala om kvinnors rättigheter och frigörelse, men samtidigt ta bort den enda valmöjligheten som finns om du inte önskar satsa på karriär från telningens 1-års dag?

Men egentligen är jag trött på hela debatten om vårdnadsbidraget vara eller icke vara. Jag är less på alla siffror om lönsamhet och besparade kronor. Allt detta tjat om jämställdhet och att det viktigaste jag kan göra som kvinna är att bidra till ett växande BNP. Överlämnar jag mitt barn i någon annans omsorg, skapar jag arbetstillfällen. Samtidigt som jag själv är produktiv på arbetsplatsen. Tillväxtkurvan går uppåt. Ungefär som att krossa fönster. I Charlie Chaplins film "Pojke", arbetar huvudpersonen som glasmästare medan hans adopterade son "arbetar" med att krossa fönster. Ett genialt affärskoncept där pengar kommer i omlopp och arbetstillfällen skapas. Tillväxtkurvan går uppåt. Igen. Men det vi inte ser är alla glasrutor och all tid som kunde ha använts till något annat. All förstörelse som kunde ha undvikits.

Jag misstänker att många makthavare ser på familjer som just ett genialt affärskoncept. Barn och föräldrar har blivit kuggar i en lönsamhetsindustri. Men bakom de fina tillväxtkurvorna ligger högar av krossade glasskärvor. Relationer som gått i spillror. Barn och vuxna som inte orkat med stressen och hamnat i psykisk ohälsa och utanförskap. Människor behöver tid, relationer och frihet att själva forma sina liv. Att få vara, eller inte vara människa - det är det som är frågan i Sverige 2015.

Ämnen

  • Barn, barnomsorg

Kategorier

  • bnp
  • vårdnadsbidraget
  • arbetslinjen
  • jämställdhet
  • integration
  • familjepolitik
  • barn och ungas psykiska hälsa
  • valfrihet
  • kvinnofrågor
  • föräldrar
  • barnomsorg
  • förskola
  • familj
  • barn
  • arbetsmarknadspolitik
  • tillväxt

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Örebro-föräldrar tackade Lennart Bondeson

    Riksorganisationen Haros Örebro-distrikt har uppvaktat kommunalrådet Lennart Bondeson med blommor och ett diplom, som ett tack för hans rakryggade kamp för de föräldrar som önskar kunna välja mer tid med sina barn under småbarnsåren. Läs hela motiveringen här. "Vi önskar att fler politiker vågar ge Sveriges föräldrar förtroendet och möjligheten att själva avgöra hur omsorgen om barnen ska se ut."

  • Haros remissvar: Om barns behov, föräldrarnas önskemål och samhällets välbefinnande – varför avskaffa vårdnadsbidraget?

    I ett remissvar till promemorian om att avskaffa vårdnadsbidraget skriver Haro: Det är fel att göra det utan att ersätta det med något bättre. Skälen är många och berör barns och ungas psykiska hälsa, föräldraskap, vuxna sjukskrivningar och skolresultat. Svenska föräldrar behöver en finansierad och socialt accepterad valmöjlighet att ta ansvar för sina barn genom hemomsorg. Läs hela texten här.

  • Många skäl att inte avskaffa vårdnadsbidraget

    Med anledning av regeringens beslut om att avskaffa vårdnadsbidraget, publicerar vi här det remissvar i frågan som Haro skickade in i somras. Skälen att behålla det är många och berör barns och ungas psykiska hälsa, skolresultaten, föräldraskap och vuxnas sjukskrivningar. Svenska föräldrar behöver en finansierad och socialt accepterad möjlighet att ta ansvar för sina barn genom hemomsorg.

  • Haro svarar Socialdepartementet om föräldraförsäkringen

    Under hösten inbjöds Haro, tillsammans med andra organisationer, till samtal om föräldraförsäkringen av socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Det starka fokuset på jämställdhet och arbetslinje skymmer den allra viktigaste frågan för föräldraförsäkringen: barns behov av tid i nära, trygga relationer för att de, och samhället i stort, ska må bra på lång sikt. Läs här Haros skriftliga inlaga.

  • Är svensk barnomsorg bra för barnen? Stämmouttalande 2015

    Här kan du läsa det uttalande som Riksorganisationen Haro antog vid sin riksstämma på Åland i helgen. Ålands socialdemokratiska socialminister, Carina Aaltonen, inledningstalade, och hennes självklara stöd för Finlands och Ålands motsvarighet till vårdnadsbidraget förstärkte bilden av att Sverige skulle göra klokt i att snegla åt öster för att få mer välmående barn och bättre skolresultat.

  • Kommentar till (s)-kampanj: Framtiden börjar inte i skolan - den börjar i familjen

    Läs här Haros kommentar till Socialdemokraternas annonskampanj "Framtiden börjar i skolan". Artikeln har även publicerats i Aftonbladets nätupplaga. Fungerande familjer är en förutsättning för att skolan ska fungera. Utan emotionellt trygga och lärbara barn fungerar inte skolan. Vi borde följa Finland, där deras vårdnadsbidrag nyttjas av över 50 %, och skolresultaten är i världsklass.

  • Äntligen ett familjepolitiskt förslag som ser barns behov

    Det har varit politiskt mörkt på den svenska familjepolitiska fronten sedan s-mp-regeringen avskaffade vårdnadsbidraget i början av året. Med Kd:s familjepolitiska förslag, som kom i höstas, kan vi äntligen bocka av ett parti som nu har ett anständigt förslag med grund i barns behov. Nu är frågan vad de andra partierna vill göra för att toppa Kd:s förslag i valrörelsen.

  • Haro-konferens diskuterade inflyttning till Åland

    Apropå den svenska regeringens starka motvilja mot vårdnadsbidraget: Haros ordförande intervjuades på Nya Ålands webb-tv under organisationens riksstämma på Åland i helgen. Se hela det minutlånga klippet här.

  • Fanatiker på Aftonbladets ledarredaktion om vårdnadsbidraget

    Aftonbladets Daniel Swedin har helt missförstått syftet med vårdnadsbidraget. V-bidraget är konstruerat för barnen. Vi vet idag att inte alla barn passar i förskolemiljö, och att någon form av hemomsorg då är att föredra. Jämställdhet är viktigt, med får aldrig ske på barnens bekostnad. Barns behov kommer först. Där är Barnkonventionen tydlig. Tydlig är också okunskapen på AB:s ledarredaktion.

  • Solrostävlingen-eller historien om svensk familjepolitik

    I Sverige hade vi skapat det perfekta uppväxtklimatet. Tagit bort hotet om tistlar och ostadigt väder. Barnen planterades i grupp och växte upp i pedagogiska lokaler. Att familjen var tvungen att kommenderas lite, kändes som ett obetydligt pris jämfört med vilken skörd man skulle få. Att söndra familjen kändes ändå som acceptabelt eftersom de patriarkala maktstrukturerna samtidigt krossades.

  • Bli astronaut - inte mamma

    "Hillary Clinton wrote to NASA as a child inquiring how to become an astronaut. NASA replied that girls could not be astronauts. So she became Secretary of State." Tack vare kvinnors kamp kan jag bli astronaut eller flygkapten. Men varför är det nu så fel att bara vara mamma?

  • Grottmammor

    Några grottmammor finns fortfarande kvar. Som vill låta ungen klänga tills den själv släpper och är redo att utforska världen. De vill fostra självständiga individer som respekterar andra och blir omvårdande i nästa generation. Men grottmammor är tydligen ett politiskt problem och måste hållas nere i antal. Det som däremot inte minskar i antal är beteendeproblemen och mobbningen bland våra barn.

  • Hjälpsamma politiker

    Det är dags att Sveriges föräldrar tar ansvar för att skapa det samhället som politiker vill ha. Det är skamlöst att enbart tänka på sig själva och barnet när det finns en arbetslinje att följa. För inte att tala om vikten att upprätthålla Sveriges internationella rykte som jämställdhetens Mekka.

  • Alltid - ett jämställdhetsproblem

    Jag förstår att politiker river sig i håret och försöker förstå detta mysterium varför enstaka kvinnor väljer fel hela tiden. Varför de har denna konstiga längtan av att fostra sina barn och vara med sina familjer. Det verkar inte som att kvinnor fattat att världen är fysisk och rationell. På samma sätt som barnafödande är fysiologiskt.

  • Har vi råd med att försumma en hel generation?

    Allt fler småbarn i stora dagisgrupper. Över 700 förskollärare sjukskrevs i fjol efter jobbkskada. 18% av alla förskolegrupper har fler än 21 barn. Rubrikerna är många, men vad säger detta om kvalitén i svensk förskola? Har vi råd med att försumma en hel generation?

  • Kvinnor väljer alltid fel

    Efter nogranna granskningar har någon hittat några enstaka, motsträviga kvarlevor från en utdöende art - hemmafruar. Än mer oroväckande är det att det verkar vara en växande trend. Staten måste gå in och ta hand om detta genom jämställdhetsåtgärder, både piska såväl som morot. Då kan äntligen den svenska kvinnan bli som vi vill - totalt fri från familjeförpliktelser och tråkiga kärleksrelationer.

  • Alla kvinnor är inte ministrar

    Kvinnor befinner sig i offentlig sektor inom lågavlönade åvrd- och omsorgsyrken. Ändå tycker minister Ohlsson att välutbildade mammor borde göra som hon - arbeta mera, helst från dag 1, bebisen kan ju bara vara med på jobbet. Ungefär som Marie Antoniette som rekommenderade tårta om man nu hade slut på bröd.