Blogginlägg -

Är inte vi kvinnor?

Ni talar om jämställdhet, ni talar om feminism och ni tror att alla kvinnor vill samma sak. Ni utgår ifrån att vi strävar mot samma mål och har samma drömmar, att för alla kvinnor finns det endast en enda sanning.

Men det enda ni hör är era egna tankar och andra kvinnor som högt uttalar och bekräftar det ni tänker.

Ni säger att ni vet bäst och att alla vi stackars omedvetna kvinnor som väljer fel inte vet vårt eget bästa och därför behöver ni leda oss in på den rätta vägen.

Men, ni styr inte oss. Vi går våra egna vägar och det kommer vi att fortsätta göra eftersom vi har både viljan och styrkan som krävs för att fatta egna beslut.

Nej, vi är inte så högljudda. Vi är väluppfostrade och påpekar hellre vänligt att vi tycker att ni förminskar våra val. Vi borde kanske skrika högre och kräva att ni ser oss.

Men vi vill inte vara lika er och eftersom vi respekterar er och era val, så vi skriker inte eller försöker få er att tro att vi har sanningen.

Vilka är vi då? Vi är kvinnor som är mammor. Kvinnor som ser sitt moderskap som en del av den helhet som gör oss unika.

Vi väljer att ta ansvar för våra barn under den tid barnen behöver oss och vi kommer att fortsätta göra det oavsett vilka hinder ni lägger ut och vilka argument ni för fram.

Vi gör det för att vi måste och för att vi älskar att göra det. Vi är våra barns beskyddare, ledare och deras skuggor. Vi både följer dem och visar dem vägen. Vi ser dem.

Vi vet att de har sina egna vägar att gå, men vi vet också att ingen växer på egen hand. Även vi växer och utvecklas eftersom relationen är av ett slag som är unikt. Att följa sitt eget barn är som en resa i sitt inre och man tvingas möta och ta itu med sig själv.

Ni tycker att vi ska separera den här relationen, den här utvecklingen av moderskapet och av oss som människor. Ni vill att vi ska vilja göra karriär inom ett yrke, gärna inom en bolagsstyrelse. Ni vill att vi ska ha ”egna pengar” för att vi ska känna oss fria. Fria att lämna våra barn och våra män och de familjer och hem vi har skapat.

Ni anser att vi borde se konsekvenserna av vårt handlande och därmed lämna den osäkra och obetalda och lågt värderade omsorgen om våra barn till någon annan. Ni betalar till och med för att få oss att göra det. Men det kommer vi aldrig att göra eftersom vi vet att vi är bäst för våra barn.

Så idag, när det är internationella kvinnodagen, så viskar (eller skriker) vi till er.

Visa oss respekt.

Förminska inte våra val utan se oss som kvinnor med lika värde och samma rättigheter.

Ämnen

  • Barn, barnomsorg

Kategorier

  • feminism
  • internationella kvinnodagen
  • obetalt omsorgsarbete

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Haro deltar i panelsamtal i FN

    Den 18 maj deltar Haros Madeleine Wallin i ett panelsamtal i FN, New York, med anledning av Internationella familjedagen 15 maj. Vilka frågor kommer Haro att lyfta utifrån det svenska perspektivet och svensk familjepolitik? Här kan du läsa en intervju med Madeleine.

  • Haro talade för första gången i Afrika

    Haro har under många år deltagit i konferenser och möten runtom i Europa och även i FN. I somras talade Haro för första gången i Afrika. Madeleine Wallin var inbjuden att tala på en konferens i Lagos, Nigeria, som handlade om vikten av utbildning och vilken roll familjen spelar. Hon säger: "Moderskapet var det som berörde mig mest. Instinktivt och naturligt." Läs en intervju med Madeleine här.

  • Sluta gömma er under sängen, debattörer!

    Våga känna frustrationen när vi stressar iväg på morgnarna, ångesten när 1-åringen gråter och inte vill lämna vår famn. Förnimma siffrorna över den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga. Upplev ilska över hur tidsbristen skaver och tär på våra nära relationer. Det är okay att vara frustrerad och inse att vi som samhälle haft fel. Men låt oss åtminstone sluta att gömma oss under sängen.

  • Solrostävlingen-eller historien om svensk familjepolitik

    I Sverige hade vi skapat det perfekta uppväxtklimatet. Tagit bort hotet om tistlar och ostadigt väder. Barnen planterades i grupp och växte upp i pedagogiska lokaler. Att familjen var tvungen att kommenderas lite, kändes som ett obetydligt pris jämfört med vilken skörd man skulle få. Att söndra familjen kändes ändå som acceptabelt eftersom de patriarkala maktstrukturerna samtidigt krossades.

  • Grottmammor

    Några grottmammor finns fortfarande kvar. Som vill låta ungen klänga tills den själv släpper och är redo att utforska världen. De vill fostra självständiga individer som respekterar andra och blir omvårdande i nästa generation. Men grottmammor är tydligen ett politiskt problem och måste hållas nere i antal. Det som däremot inte minskar i antal är beteendeproblemen och mobbningen bland våra barn.

  • Bli astronaut - inte mamma

    "Hillary Clinton wrote to NASA as a child inquiring how to become an astronaut. NASA replied that girls could not be astronauts. So she became Secretary of State." Tack vare kvinnors kamp kan jag bli astronaut eller flygkapten. Men varför är det nu så fel att bara vara mamma?

  • Nyamkos mardröm

    I en debattartikel i Expressen den 16 december skriver Nyamko Sabuni om att flickor måste få förverkliga sina drömmar. Frågan är bara om alla har samma dröm som jämställdhetsmininstern.

  • Får barnen plats i livspusslet?

    Vad finns det för likheter mellan TCO:s förslag om ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen och rätt att arbeta heltid, och ett mellandagspussel?