Bestämma sig för att leva öppet med hiv

När Peter för sex år sedan fick beskedet att han hade hiv bestämde han sig tidigt för att vara öppen med det. Här berättar Peter själv om varför han tog det beslutet och hur det har varit att leva helt öppet med hiv. 

”Sommaren 2013 var en av mina mest hektiska under hela mitt hitintills vuxna liv”

Sommaren 2013 var en av mina mest hektiska under hela mitt hitintills vuxna liv. Det hände väldigt mycket bra i min karriär som hårstylist inom mode och reklam och jag fick många nya kontakter, och med det följde en massa spännande jobb. Denna sommar är dock inte sommaren som gick till historien som början på en spännande och kul karriär, utan den blev mer förknippad med den där tisdagen i augusti, då jag satt på Sesam i Stockholm och hade två läkare framför mig som berättade att jag fått det obotliga viruset hiv!

”Jag som skulle ha tre visningar under kommande tre dagar på Stockholms modevecka, hur skulle jag klara detta?!”

Det här var ju självklart till en början otroligt omvälvande. Jag som skulle ha tre visningar under kommande tre dagar på Stockholms modevecka, hur skulle jag klara detta?! Jag fick dock fantastisk hjälp och stöd från vården. Redan där och då, den där dagen då jag fick beskedet, tog en av läkarna som gav mig beskedet sig tid och satt i ett par tre timmar med mig och förklarade vad allt innebar och hur det i dag inte alls är någon fara att leva med hiv, så som jag tills då trodde det var. Jag hade vid den tiden väldigt lite kunskap om hur det fungerade, jag hade hört att medicinerna var effektiva men verkligen inte så effektiva att man kunde få ner virusnivåerna till noll. Jag tror att alla år med skräck kring detta virus och de lagar som bildats kring dem som lever med det, gjort att man helt enkelt lagt locket på när det kommer till information om hiv eller att jag valde att inte lyssna - det var helt enkelt något skrämmande och något som var väldigt långt borta.

”Med den erfarenheten i bagaget så bestämde jag mig redan några månader efter mitt eget besked att jag skulle bli helt 100 procent öppen med att jag fått hiv”

Jag vet att första gången jag mötte en man som berättade för mig att han levde med hiv, så ryggade jag tillbaka och blev rädd. Jag ignorerade att försöka ta till mig information eller fakta kring hur hiv överförs eller hur effektiv behandlingen var. Med den erfarenheten i bagaget så bestämde jag mig redan några månader efter mitt eget besked att jag skulle bli helt 100 procent öppen med att jag fått hiv, för att på så sätt motarbeta fördomar och ge informationen som jag själv hade behövt ha fått inbankat min skalle flera år tidigare. 

”Det är klart att jag stundtals bara velat vara anonym och inte den där killen med hiv”

Det här var såklart inte så lätt som det låter nu när jag skriver det så här. Jag hade en oerhörd vånda då jag visste att jag skulle få stå ut med en hel del skit. Och skit fick jag, inte minst från andra bögar som ofta skickade meddelanden via alla dessa appar, så som Grindr. Meddelandena innehöll text som ”smutsiga bögar som dig är varför jag inte kan knulla utan kondom” eller ”vi borde utrota er så man vågar knulla igen!”. Som ni hör är det oerhört egocentriska saker de ville få bort, det där obehagliga så man kan bli tillfredsställd utan kondom. Men jag valde trots alla meddelanden och ibland regelrätta hot om förhoppningarna på min bortgång, att ändå fortsätta med att vara öppen. Det beslutet är något jag i de allra flesta fall inte ångrar över huvud taget. Det är klart att jag stundtals bara velat vara anonym och inte den där killen med hiv, eftersom om man tar det här beslutet får man också vara beredd på alla frågor, även frågorna som för en själv kan verka som oerhört dumma. Häromdagen fick jag en fråga från en kille som hade fått vårtor på kuken och då trodde att detta absolut måste vara hiv, jag meddelade honom att han troligtvis fått kondylom men att det alltid är värt att ta ett hivtest också, eftersom detta inte ger några synliga tecken på de allra flesta förrän efter flera år. 

”Men då okunskapen fortfarande finns kommer jag vilja stå där längst fram”

Så ofta får jag fungera som en stöttepelare för andras oro och ge tillbaka den information som alla borde ha, så vi snart kan stoppa stigmat kring detta virus. Stigmat har faktiskt - under mina sex år som positiv - minskat oerhört, inte minst inom HBTQ gruppen som har lärt sig massor kring detta och nu finns ju även PrEP. Tillsammans med PrEP och all information från oss som lever med hiv och de som jobbar aktivt med detta kommer vi att minska spridningen.

Men då okunskapen fortfarande finns kommer jag vilja stå där längst fram och besvara folks frågor och visa att vi är som ni andra, bara lite mer speciella!

Bästa hälsningar!

Peter Avento
Hårstylist, hivaktivist och gästbloggare för Hiv-Sverige