”Akademiker ska inte marknadsföra ideologier!”

På pappret finns en rationell och teoretiskt väl beprövad budgetteknik. Men ute bland företagen kan både fingertoppskänsla och verklighetsförankring påverka beslutsfattarna att välja andra alternativ. Detta visar Zahida Sarwary i sin doktorsavhandling i företagsekonomi.

– Det här … det är frihet på riktigt. Jag äger de här orden, säger Zahida Sarwary.

Hon lägger en hand på den 214 sidor tjocka luntan. Mellan pärmarna har hon fått formulera sina egna meningar och slutsatser. På fredag ska hon försvara avhandlingen i företagsekonomi, efter fyra års forskning som väckt både intresse och provokation i omgivningen.

– Ända sedan barndomen har jag känt ett starkt motstånd mot normer där man tränar människor att tänka och vara på ett visst sätt för att bli accepterade av omgivningen. Det behövs lite mer ifrågasättande och mod att våga gå emot ”vi-mot-dem-tänkandet” i akademin, slår hon fast.

Hösten 2009 läste 19-åriga Zahida Sarwary sin allra första kurs på ekonomprogrammet vid Högskolan Kristianstad. Hon lade snabbt märke till att böckerna förmedlade en, i hennes tycke, ensidig bild av budgettekniker.

– De förmedlade väldigt starkt vilka tekniker som är ”rätt” och att de andra är ”fel”. Och framför allt var argumenten till detta inte empiriskt drivna, utan mer teoretiska. Sofistikerad budgetteknik framställdes som den gyllene regeln. Men jag hade svårt att hitta svar på frågan ”varför”, och blev rätt frustrerad. Jag kände att det måste finnas andra alternativ.

Den utlärda metoden anses visserligen vara det vanligast förekommande sättet bland större företag, när de ska fastställa lönsamheten i en investering. Men längre in i studierna blev hon varse om att det finns andra budgettekniker – och de presenterades ofta som irrationella och beslutsfattarna gavs etiketten osofistikerade.

– Många studenter går därmed ut i arbetslivet med uppfattningen att det bara finns en gångbar metod. Och visst skulle den fungera på en perfekt marknad … men det är inte riktigt så som verkligheten ser ut. Jag tycker att vi har en skyldighet som akademiker att inte marknadsföra ideologier, utan istället ifrågasätta dem utifrån empirisk grund.

I många fall används så kallad osofistikerad budgetteknik – inte minst bland mindre och medelstora företag. Man gör därmed avsteg från den informationstunga och långsiktiga sofistikerade tekniken, för att i stället dela upp processen i mer kortsiktiga bitar. Ofta beaktas andra aspekter, som behov av resurser. Och i vissa situationer är det mest rådigt att handla utifrån erfarenhet och ren magkänsla. Detta är något som, enligt Zahida Sarwary, ofta osynliggörs i utbildningen.

– Egentligen finns inga direkta empiriska bevis på att den sofistikerade budgettekniken är den bästa – ändå fortsätter man att framhålla den som den enda vägen, annars betraktas man som osofistikerad. I verkligheten finns heller inga vattentäta skott mellan teknikerna, utan de går in i varandra. Tittar man på formlerna för teknikerna inser man att det kan finnas situationer när de sofistikerade teknikerna kan vara osofistikerade och tvärtom.

Några år senare, när hon påbörjade sin doktorandtjänst, dök tankarna på de olika budgetteknikerna upp. Hon konstaterade att det redan finns en lång rad studier som beskriver glappet mellan teori och praktik. I sin forskning tog hon i stället avstamp i verkligheten, för att försöka hitta orsakerna till varför en viss budgetteknik väljs framför en annan. Genom enkäter, intervjuer och genomgångar av årsredovisningar har hon fått ta del av beslutsfattarnas resonemang. Dessa har, å sin sida, välkomnat hennes frågor.

– Jag fick bland annat höra hur jobbigt cheferna tycker det är med nyutexaminerade ekonomer som kommer ut på företagen och tror sig veta hur allt ska vara. I själva verket saknar de både fingertoppskänsla och verklighetsförankring.

Om man alltid går efter rutiner och förväntningar riskerar man att låta värdefulla resurser och tanka gå till spillo, menar Zahida Sarwary.

Samtidigt upplever många företagsledare press och förväntningar utifrån, att välja ”rätt” teknik.

– Det förvånade mig. Valet av teknik var mer betydelsefullt än jag trodde. Det är så många, både utifrån och inifrån, som vill ha ett ord med i laget. Så ytterst hänger det på beslutsfattarens egenskaper och förmåga att skapa ett förhandlingsutrymme för att kunna stå emot påtryckningar.

Att gå mot strömmen och förväntningarna att följa normer och ideologier för att bli accepterad – det är inte det enklaste, vare sig man befinner sig i styrelserummet eller i den akademiska världen, konstaterar Zahida Sarwary.

– Folk väljer att dra in huvudet, i stället för att sticka ut och riskera att bli utestängda ur gemenskapen. Själv hoppas jag att vi får högre i tak, och mod och utrymme att resonera mer.

Som föreläsare på högskolan, när hon står med en ny kull ekonomstudenter framför sig, är hon numera mån om att utgå från empirin och ge en nyanserad bild av de olika budgetteknikerna.

– Jag försöker att inte lägga någon egen värdering i det, utan vill få dem att tänka själva. Högskolan är ofta den sista instansen innan studenterna kastar sig ut i arbetslivet. Vi har ett stort ansvar för att de inte går ut som robotar med en ryggsäck fylld med ideologier, utan som kritiskt tänkande individer. Ofta säger jag till dem: ”Ge mig argumenten varför!”

Text och foto: Kerstin Weman Thornell

På fredag försvarar Zahida Sarwary sin avhandling Puzzling out the choice of capital budgeting techniques among high-growth small and medium sized firms.