Allas vårt vatten – problemlösning med framtidens generationer

Hur förmedlar vi samhällets utmaningar vi står inför samtidigt som vi inger hopp och sprider lösningar på problemen? Ett utmärkt exempel är det projekt där högskolan tillsammans med Simrishamns och Tomelilla kommun engagerar mellanstadieelever i vattnets kretslopp. Där varvas teori med lösningsinriktade utflykter och praktisk erfarenhet från hur vi skapar renare vatten – fritt från läkemedelsrester och mikroplaster. Följ med en av våra forskare till en speciell dag på jobbet.

– Visste ni att vi dricker samma vatten i dag som dinosaurierna drack för hundra miljoner år sedan? frågar Andrea när hon börjar förklara vattnets kretslopp inför eleverna som sitter framför henne.

Andrea Göök är naturpedagog på Naturskolan Österlen som ligger inbäddad mellan Stenshuvuds norra parkering och Kiviks Musteri. Tillsammans med Valentina Zülsdorff, som leder Leaderprojektet Österlens sköna vattendrag, har de i dag besök av S:t Olofs fjärde- och femteklassare för att tränga djupare in i vattnets kretslopp. Till sin hjälp har de Erland Björklund, professor i analytisk kemi vid Högskolan Kristianstad, som forskar på just vattenrening. Tidigare har de besökt reningsverk med barnen för att ge dem ett helhetsgrepp kring vattenfrågan. I dag är sista träffen med sista klassen innan projektet tar slut.

– Hur mycket vatten tror ni att vi använder per person i Sverige en vanlig dag? frågar Valentina.

– Fem liter, svarar en elev innan handen hinner upp.

– Tre liter, utbrister en annan.

– Sju liter tror jag, utropar en tredje.

– Ni börjar närma er om vi bara räknar det vatten vi behöver för att dricka och laga mat, vilket är 10–12 liter, påpekar Valentina. Men räknar vi med allt vatten vi behöver för att även diska, duscha och andra saker landar vi på 140 liter vatten per person och dag.

– Vet ni hur många liter vatten som behövs för att tillverka ett par jeans då? frågar Andrea. Från att vattna bomullen till att färga dem.

– Det behövs 8 000 liter för att tillverka ett par jeans, avslöjar Andrea. Det kan vara nyttigt att veta när man tänker handla nya kläder.

För tio år sedan slog fiskare i Kivik larm om de dåliga fångsterna i Hanöbukten. Det fanns knappt någon fisk att ta upp, och den lilla fångst de fick upp var ofta skadad. Av vad och varför var oklart. För sju år sedan började två forskare vid Högskolan Kristianstad titta närmare på problemet. Den ene var Erland och den andre hans kollega Ola Svahn, forskare i miljöanalytisk kemi. Tillsammans började de kartlägga och mäta nivåerna, och även att utveckla filter och lösningar för att få bukt med problemet. Det analytiska arbetet har de bedrivit på forskningslaboratoriet för organisk spåranalys MoLab, Högskolan Kristianstad, som de båda har varit med om att bygga upp från grunden. Sedan laboratoriet väl var på plats, hösten 2015, har det gått snabbt.

– Vi började bland annat monitorera de drygt 20 läkemedel som finns upptagna på Läkemedelsverkets lista och EU:s bevakningslista. Många av dessa läkemedel går rakt igenom reningsverken och hamnar i våra vattendrag, hav och även på åkrar där reningsslammet används, förklarar Erland.

Sedan dess har forskarduon haft ett flertal forskningsprojekt i gång och mätt vattendrag i såväl Skåne som i södra Östersjöns kustregioner, däribland Tyskland, Polen, Litauen och Danmark. Samtidigt som de har utvecklat metoder och analyserat har de även utvecklat ett fjärde reningssteg med aktivt kol.

– Jag har berättat för barnen att vi i dag har den teknik som behövs för att få bukt med det här problemet och den finns redan på plats på några reningsverk, som här i Kivik, Simrishamn och Degeberga, som nyss satt i gång Sveriges första fullskaliga aktiva kolfiltrering.

Med vattenkikare går det att studera livet på botten.

Hundra meter nedanför Naturskolan ligger Hälleviks hamnbassäng. Efter genomgången av kretsloppet är det nu dags att håva i havet och redan efter några minuter är inventeringen i full gång.

– Titta! Jag ser något som simmar runt här nere, ropar en elev som vadar runt i vattenbrynet med fullt fokus på att utforska livet på botten genom en orange vattenkikare.

– Jag har fångat fem fiskar och lagt i baljan, påpekar en annan elev som varit flitig med håven.

Tångräkor, märlor och en och annan fisk samsas med tång, kvistar och blad i de vita baljorna som står uppställda längs piren. Där står också Åke Jönsson, den pensionerade tandteknikern som fiskat på fritiden i 74 år, och som bidragit till projektet genom en donation av prispengarna han vann i en innovationstävling av World Maritime University i Malmö.

– Jag vann med mitt bidrag ”Attitydförändringar för att få bort läkemedelsrester” och med vinstpengarna ville jag ge barnen en möjlighet att förstå problemet. Det är hos barnen vi måste så ett intresse kring miljöfrågor för framtiden, konstaterar Åke Jonsson som njuter i solen av att se hur skolklassen arbetar med kretsloppet.

Emellanåt samlas klassen vid baljorna för att gå igenom fynden och till slut är det dags att släppa tillbaka det mesta av fångsten i havet, och vandra tillbaka till Naturskolan. Där är det nu dags för spännande experiment för att ytterligare tränga in i kretsloppets cirkel.

– Är detta en tångmärla? frågar en elev medan hon tittar nyfiket i mikroskopet.

– Är detta mikroplast? frågar en annan och syftar på det fragment av nylontråd som simmar runt i petriskålen under luppen.

En annan grupp håller på att bygga minireningsverk av läskflaskor och grus av olika grovlek. En tredje grupp studerar hur nedbrytningsprocesserna fungerar och med hjälp av Erland tar de reda på vad man kan och inte kan spola ner i toaletten.

– I toalettstolen ska det bara hamna kiss, bajs och toalettpapper, påpekar en lystrande elev. Våtservetter och hushållspapper är inte bra eftersom de är så kraftiga och kan sätta igen rören.

– Barnen är medvetna om att vi vuxna släpper ut mycket skräp och föroreningar så mitt viktigaste budskap i detta projekt har varit att ingjuta hopp om att det går att förändra för en bättre framtid. Vi vuxna vill och kan göra skillnad för framtida generationer, konstaterar Erland, som inte bara sluter cirkeln i kretsloppet för barnen utan även frågan som Kiviks fiskare ställde för tio år sedan.

Sveriges Radio: Donation gav elever chans att lära sig mer om vatten och miljö

Österlenmagasinet: Donation väcker intresse för vatten och miljö

Text: Fabian Rimfors
Foto: Fabian Rimfors och Erland Björklund

Andrea Göök berättar om Östersjön medan Valentina Zülsdorff håller upp en bestämningsnyckel för att hjälpa till att artbestämma djuren i vattnet genom att räkna ben och ta reda på vilken djurgrupp de tillhör. Exempelvis: inga ben = musslor, sex ben = insekter, och fler än åtta ben = kräftdjur.

De vita byttorna fylls snabbt med små räkor, märlor och annat som lever i hamnbassängen.

Tångspigg (Spinachia spinachia) är en taggfenig fisk i familjen spiggar.

Åke Jönsson (vänster) donerade 17 000 kr till Leaderprojektet för att möjliggöra skolbarnens bussresor, här i samtal vid kajkanten med Jan Rejdnell, ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Simrishamns kommun.

Erland Björklund hjälper barnen att artbestämma förmiddagens fångst.

I mikroskop har barnen möjlighet att studera de små djuren närmare, och även de mikroplaster som finns i stort sett överallt.

Med hjälp av en delad läskflaska, sand och grövre grus bygger barnen minireningsverk för att se hur man kan filtrera bort saker från vattnet.