Arbetspsykologen med VM-guld som lyfter blicken bortom traditionerna

Akademin riskerar ofta att bli för introvert, varnar Pär Pettersson, biträdande professor i personal- och arbetslivsvetenskap. Själv vill han gärna sprida sina kunskaper om arbetspsykologi till de breda lagren – och i sin ambition har han inte tvekat att ge sig ut på hal is.

– Jag är inte så bra att prata om mig själv, säger Pär Pettersson.

Däremot pratar han gärna ishockey. Inte lag och statistik, utan hellre om den där speciella känslan som uppstår minuten innan visselpipan skär genom luften och matchen drar i gång.

– Att stå där under läktaren tillsammans med laget och höra hur publiken vrålar och raketerna smäller. Att se hur pupillerna vidgas och att alla bara längtar ut till isen. Visst saknar jag den där speciella känslan.

Även om hockeyn kommit att bli en viktig del av hans arbetsliv och forskning, var det inte där det började. I sitt tidiga vuxenliv arbetade Västeråssonen Pär Pettersson i skolvärlden, med barn som hade rörelsehinder. Där kom han i kontakt med en skolpsykolog som väckte hans nyfikenhet för just psykologiämnet.

Under de påföljande åren på Psykologen vid Stockholms universitet kom psykosociala arbetsmiljöfrågor att hamna i hans blickfång – inte minst sedan han praktiserat på en hälsovårdscentral som hade patienter från verkstadsindustrin.

– Det blev uppenbart för mig att det fanns många problem bland dem som jobbade treskift. De for väldigt illa och hade svårt att få återhämtning då de arbetade på tvärs mot den biologiska klockan.

Dessa frågor var så intressanta och angelägna att Pär Pettersson bestämde sig för att stanna kvar inom akademin för att forska. Men utgångspunkten låg alltjämt ute i verkligheten. Bland annat lyckades han genomföra en pilotstudie på ASEA hemma i Västerås – trots att ledningen till en början var mycket tveksam till att släppa in någon kritisk samhällsvetare i maskinhallarna.

– Jag fick bevisa att mitt syfte inte vara att svärta ner hela verksamheten, utan i stället bidra med kunskap för fortsatta förbättringar i vardagen.

Forskning i tunga industrier ledde till pragmatisk modell

I sin doktorsavhandling studerade han hur strukturella, organisatoriska och tekniska förändringar påverkade första linjens chefer i samband med fusionen mellan ASEA och Brown Boveri. Utgångspunkten var både stressteoretisk och arbetsorganisatorisk. Därefter fortsatte han flera forskningsprojekt med anknytning till en lång rad tunga industrier runtom i landet, som Sandvik och Stora Cell.

Under dessa år utvecklade han, tillsammans med en kollega på Psykologen vid Stockholms universitet, en pragmatisk modell som tar fasta på de villkor som behöver vara uppfyllda för att man ska uppleva tillfredsställelse och god prestation på jobbet. Såväl egna upplevelser som objektiva faktorer påverkar prestationen.

– Det finns flera olika objektiva aspekter att ta hänsyn till: incitament, information, kunskap, ansvar och befogenheter. Summan av alla individers prestationer leder till en effektiv avdelning, vilket i sin tur leder till ett lönsamt företag.

Han skrev en bok på temat, som i dag har sålt i 10 000 exemplar och som används av bland annat flera statliga myndigheter.

Flytten till Skåne ledde till ny värld inom hockeyn

Men i början av 2000-talet, efter nitton år på Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet och oändliga timmar i bilköer in och ut ur huvudstaden, bestämde sig familjen för att flytta söderut. Hustrun Lena hade en släktgård i utkanten av Brösarp som nu stod tom och väntade på nya boende.

– För mig kändes det nästan som att flytta hem. Min mor kom från Blekinge.

Under de påföljande åren skulle Pär Pettersson arbeta konsultativt med en lång rad företag runt om i landet. Ett av dessa var ICA-koncernen, där han lärde känna internkonsulten Pär Mårts. Denne hade just tackat ja till att bli coach för hockeylaget HV71 och frågade om Pär Pettersson ville bli hans parhäst, som psykologisk coach för laget.

– Jag hade ju mest arbetat med andra slags företag och industrier, men tackade faktiskt ja direkt. Det kändes intressant att få en inblick i lagidrotten och se hur jag kunde bidra med mina arbets- och organisationspsykologiska kunskaper.

Att kliva in i omklädningsrummet var som att få tillträde till en helt ny värld. Helt främmande var det dock inte; som yngre var Pär Pettersson idrottsintresserad och tävlade i hastighetsåkning på skridskor i ungdomslandslaget.

– Men den utpräglade lagidrotten var något helt nytt för mig. När tyngdpunkten ligger så tydligt på laget, är det lätt att förbise individen och dess behov. Spelarna blir utbytbara.

För att råda bot på detta införde Pär Pettersson nya rutiner, som bland annat inbegrep individuell träning, samtal och utvecklingsplaner som tog avstamp i de enskilda spelarnas drömmar.

– Till en början blev det ett ramaskri. En del var livrädda för att behöva framträda – de hade gömt sig bakom varandra så länge och var inte vana vid att behöva stå till svars för sig själva.

Men efter en halv säsong började det nya tankesättet falla på plats. Spelarna öppnade upp och berättade för varandra om sina förväntningar och ambitioner. Det nya greppet gav resultat ute på isen och kan ha bidragit till att HV71 vann SM-guld redan första året med de nya coacherna.

Världsmästare och OS-silver

När Pär Pettersson sedan fick förfrågan att bli mental coach för hockeylandslaget Tre Kronor, tillsammans med förbundskapten Pär Mårts, var det självklart att tacka ja. I sex år skulle de följa landslaget på nära håll, på träningsläger och matcher, i VM och OS.

– För varje år kändes det som att stämningen blev alltmer processinriktad, och att man lyssnade och tog hänsyn till spelarnas åsikter. Detta är viktigt var man än arbetar, att var och en får bidra med sig själv och få bekräftelse för det man gör.

Efter VM i Prag 2015/16 bestämde sig duon Pär Pettersson och Pär Mårts att lämna över till nya förmågor. Men deras samarbete är långt ifrån slut. Just nu skriver de en bok på temat Jaget, laget och uppdraget, där de jämför idrottens spelregler med dem som gäller i det vanliga arbetslivet.

– Där förväntas vi kunna mobilisera och prestera hela tiden, men har varken tid eller utrymme för den nödvändiga återhämtningen. Till slut blir det ett tillstånd av ständig mobilisering och prestation.

Den värdefulla återhämtningen har återkommit som tema i flera av Pär Petterssons forskningsprojekt vid Högskolan Kristianstad. Kontakterna med lärosätet knöts redan vid flytten ner till Skåne, och genom åren har han haft en rad uppdrag inom föreläsning, undervisning och handledning. När han lämnade hockeyn fick han erbjudandet att bli fast anställd.

– Det kändes roligt och stimulerande att återvända till akademin. Framför allt att möta studenter och få dela med mig av min erfarenhet.

Vetenskapen i praktiken

Även om han trivs bra med undervisningen på campus, ser han stort värde i att också ge sig ut i det omgivande samhället.

– Jag irriterar mig på att akademiskt värde är så tätt sammankopplat med inomvetenskapliga meriter. Det gör att akademin blir introvert och producerar smala artiklar som bara de redan insatta tar del av. Man glömmer ofta bort vårt tredje uppdrag, som är tillämpning och samverkan.

Själv har han, tillsammans med kollegan Ulf Ericsson, nyligen gett sig in i ett nytt samverkansprojekt. Denna gång ska de träffa enhetschefer i Helsingborgs stad för en dialog om verksamhetskap i praktiken.

– Det handlar om att försöka dela varandras bilder och få en gemensam uppfattning av situationen och vad som måste göras. Det är då gemensamheten växer.

Tillsammans med Ulf Ericsson har han också skapat en podcast på temat arbetspsykologi som heter På väg till jobbet.

– Det är tänkt vara ett samtal där jag och Ulf diskuterar våra erfarenheter som forskare. Att spela in podd är jätteroligt. Jag och Ulf vill gärna hitta nya former, lyfta blicken bortom traditionerna och vara här och nu i samhällsutvecklingen.

Pär Pettersson konstaterar att digitaliseringen öppnat nya möjligheter att förmedla information och kunskap. Samtidigt har den snabba digitala utvecklingen också sina baksidor – inte minst då en del arbetsplatser flyttar hem till folks vardagsrum.

– Det finns risk att digitaliseringen bara innebär skenbar frihet; att sitta hemma och arbeta kan också medföra ständig uppkoppling och kontroll. Gränserna mellan arbete och fritid suddas ut och därmed får också avkoppling och återhämtning stryka på foten.

Detta har han själv upplevt det senaste året, då arbetsplatsen förpassats till hemmet i Brösarp. De där löftena om att regelbundet resa sig från skärmen och ge sig ut på en promenad eller löptur, har varit svåra att hålla.

– Men jag har fortfarande ambitionen. Det är något helt annat än att ge upp, säger han med ett skratt.

Text och porträttfoto: Kerstin Weman Thornell
Foto: Privat

Pär ”Pelle” Pettersson

Ålder: 67 årFamilj: Fru, vuxna barn
Yrke: Är biträdande professor i personal- och arbetslivsvetenskap med inriktning psykologi.
Intresse: Att odla humle. ”Vi siktar på att bli Nordens största humleodling och kunna sälja svensk humle till bryggerier”.
Hockeymeriter som psykologisk coach: SM-guld med HV71 (2004), VM-silver (2011), VM-guld (2013), VM-brons (2014) och OS-silver (2014).