Både lärare och elever växer i relationer

Att förhållandet mellan lärare och elev kan gnissla och skava, är ingen nyhet. Men i sin avhandling går Linda Plantin Ewe ett steg vidare, och visar hur lärares relationskompetens kan utvecklas – något som kan vara särskilt betydelsefullt i mötet med elever med ADHD.

Linda Plantin Ewe har just fått ett exemplar av den rykande färska avhandlingen, direkt levererad från tryckeriet.

– Det är fantastiskt och lite overkligt att hålla den i handen när man jobbat så intensivt med den under så lång tid.

Framsidan pryds av ett större och ett mindre lövträd, där grenarna förenas och bär gröna blad. Linda Plantin Ewe beskriver att träden symboliserar hur relationen ligger till grund för lärandet, och ger både lärare och elever möjlighet att växa.

Relationell pedagogik har alltid legat henne varmt om hjärtat. Under många år arbetade hon inom grundskolan, inledningsvis som lärare i NO och matematik och sedan som specialpedagog.

– Jag reflekterade ofta över varför relationen med eleverna verkade så lätt för vissa lärare, medan den verkade betydligt svårare för andra. Jag var också nyfiken på om denna relationskompetens går att utveckla.

Tilltro till lärare och vuxna viktigt för social utveckling

Att goda relationer är en viktig del av skolans vardag, det kan nog de flesta lärare hålla med om. Samtidigt finns det många elever, och kanske i synnerhet de med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som upplever motsatsen. Känslan att bli avvisad och bortvald av läraren är generellt sett betydligt högre bland elever med ADHD jämfört med elever utan funktionsnedsättning.

– Detta är inget som läraren gör medvetet, utan de flesta gör såklart sitt allra bästa för att bemöta eleverna. Men tidigare forskning visar att många lärare upplever att deras relationer till elever med neuropsykiatriska symptom är mer konfliktfyllda och mindre emotionellt nära.

Konsekvenserna blir extra problematiska, då känslor av avvisande tenderar att trigga i gång utagerande och hyperaktivt beteende hos dessa elever. Relationen hamnar i en nedåtgående spiral av utebliven bekräftelse och negativt beteende.

– Det är lätt att tänka att eleven inte vill bete sig på det sätt vi förväntar oss, när den kanske i själva verket inte kan. Elevens sätt är kanske det enda möjliga i just den aktuella stunden.

Genom åren har Linda Plantin Ewe träffat många elever som förlorat tilltron till både lärarkåren och vuxenvärlden. Detta kan få ödesdigra konsekvenser för deras sociala utveckling och bidra till att de är överrepresenterade i statistiken över elever med skolfrånvaro och psykisk ohälsa.

Som doktorand i specialpedagogik har Linda Plantin Ewe fått möjlighet att fördjupa sig i ämnet relationskompetens. I sin första studie, som utgjordes av en forskningsöversikt, kunde hon konstatera att tidigare forskning tenderar att stanna vid att visa hur relationen mellan lärare och elev ser ut.

– Att visa hur det gnisslar och skaver i relationen är egentligen ingen raketforskning. Det kan nog många lärare skriva under på. Men hur går vi vidare, och vad kan man göra för att höja relationskompetensen bland lärarna?

Intervention satte i gång tankeprocesser

Påföljande studier i avhandlingen kretsar därför kring professionsutveckling. De deltagande lärarna ombads beskriva lärares relationskompetens i en pedagogisk film. Det visade sig att deras tankar till största del kretsade kring det egna handlandet, utan att beakta elevens perspektiv. Beskrivningarna tenderade också att utgå från en generell förståelse för funktionsnedsättningen ADHD, där struktur och tekniker för bemötande var centralt. Lärarna använde också generella och svepande ord när de beskrev mötet med dessa elever.

Den påföljande interventionen bestod av en föreläsning, tillsammans med en presentation av relationskompetensmodellen. Denna är utarbetad av Jonas Aspelin och Anders Jönsson, professorer vid Högskolan Kristianstad. Därefter fick deltagarna gemensamt analysera en pedagogisk film med stöd av de presenterade kriterierna.

Denna insats visade sig sätta i gång en rad tankeprocesser hos lärarna. När de återigen skulle beskriva relationskompetens, använde de andra ord och synvinklar, som vittnade om nya insikter. De beskrev hur relationskompetens uppstår i interaktionen mellan lärare och elev, och lyfte också fram vikten att fånga upp elevens såväl verbala som icke-verbala signaler.

– Detta hjälper till att förekomma och förhindra att negativa situationer uppstår där eleven riskerar att misslyckas, säger Linda Plantin Ewe.

Lärarnas blickar vändes också inåt, och de började reflektera över vilka emotionella reaktioner elevens agerande skapar hos dem själva. Linda Plantin Ewe betonar hur viktig denna självmedvetenhet är.

– När man blir medveten om sina egna känslor ökar möjligheten att agera konstruktivt, i stället för att agera på den omedelbara känslan.

Samstämmiga definitioner en viktig nyckel

Linda Plantin Ewe beskriver utvecklingen som skedde bland lärarna på skolan. Från en förståelse av relationskompetens som en förmåga som enbart hängde samman med lärarens handlande, till ett erkännande av eleven som en unik individ i relation till läraren.

Själv föreslår Linda Plantin Ewe uttrycket relationell beredskap för att beskriva denna utveckling.

– Det innebär att lärare besitter kunskap om funktionsnedsättningen och därmed är förberedd på det oförutsedda. Men också att de har en förmåga att sensitivt fånga upp och svara på elevens signaler, och att de kan lyssna inåt och identifiera de egna känslomässiga reaktionerna på elevens handlande.

Flera deltagare framhöll hur värdefullt det var att tillsammans med kollegor få undersöka och sätta ord på vad som händer i relationen mellan dem själva och eleverna. Ett gemensamt språk med samstämmiga definitioner var en viktig nyckel i samtalet.

– Tidigare studier visar att lärare tenderar att uppleva relationer och relationsskapande som en av de svåraste delarna i yrket. Samtidigt upplever de sig ofta lämnade ensamma i detta. Genom att utveckla en gemensam relationsspråklig praktik kan de tillsammans diskutera relationella skeenden och förhoppningsvis bli mer förberedda och lyhörda i kontakten med den enskilda eleven.

Linda Plantin Ewes studier visade att lärarna, efter interventionen, ansåg att de hade en mer positiv syn på relationen till alla elever, såväl de med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som utan. Men hon bestämde sig för att gå vidare och undersöka om eleverna själva lagt märke till denna förändring.

– Ofta glömmer man att låta eleverna själva komma till tals. Risken finns att andra får tolkningsföreträde i frågor som primärt berör eleverna. Genom att eleverna själva fick skatta hur de uppfattade relationen till sin lärare vid tre tillfällen kunde jag se om lärarnas nya kunskap verkligen ledde till någon förändring i praktiken.

Positiv förändring

De elever som tidigare kände sig mest förbisedda och avvisade av sina lärare, flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, visade sig vara de som märkte störst skillnad. Efter interventionen syntes en tydlig positiv förändring i hur dessa elever skattade relationen till sin lärare.

– Det är fantastiskt kul att se hur en intervention som fokuserar lärares professionella utveckling faktiskt kan göra skillnad i den pedagogiska praktiken, konstaterar Linda Plantin Ewe.

Även om avhandlingen nu är satt på pränt, är hon själv inte redo att släppa ämnet. För arbetet är långt ifrån slut. Hon har dataunderlag från såväl intervjuer som observationer som väntar på att bearbetas vidare.

– Det blir ett viktigt komplement till avhandlingen, och för mig är det en ynnest att gå vidare med det här materialet.

Och som den lärare hon är, så bär hon en förhoppning om att hennes forskning ska göra ett märkbart avtryck i skolvärlden.

– Även om avhandlingen skrivs för akademin, så är min ambition förstås att den blir relevant för lärare och skolledare i mötet med dessa barn. För om detta bara kan göra skillnad för en enda elev, så är det fantastiskt.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell

Doktorsavhandling: Lärares relationskompetens i möte med elever med ADHD