Nyhet -
Buller och mögligt bröd kan väcka nyfikenhet på NO-lektionen
Traditionell NO-undervisning bygger ofta på faktaplugg och tillrättalagda laborationer. Men genom ett samverkansprojekt med en grundskola undersöker Lotta Leden och Lena Hansson tillsammans med lärarna hur mönstret kan brytas, vilket kan ge eleverna ny lust att upptäcka NO-ämnena.
Ett tjugotal uppsträckta barnahänder som ivrigt viftar i luften. Detta mötte forskarna Lena Hansson och Lotta Leden när de besökte NO-lektionen i en andraklass.
– Eleverna var så oerhört stolta och entusiastiska när de skulle få redovisa sina undersökningar, minns Lotta Leden.
Temat var buller, och eleverna berättade om hur de hade mätt ljudnivån i klassrummen, i matsalen och på skolgården.
Klassen har ingått i projektet Naturvetenskapernas karaktär för demokrati och rättvisa: möjligheter och utmaningar i relation till elevers undersökande förmåga, som är ett samarbete mellan Högskolan Kristianstad och en låg- och mellanstadieskola. Syftet är att främja elevernas undersökande förmåga, genom att låta dem vara med och ställa frågor och genomföra egna undersökningar i närmiljön.
Myter om naturvetenskapen
Lena Hansson och Lotta Leden, professor respektive universitetslektor i naturvetenskapernas didaktik, beskriver hur undervisningstraditioner för NO-undervisningen i grundskolan ser ut. Den sker innanför klassrummets fyra väggar och har ett starkt fokus på fakta och begrepp.
– I grundskolans kursplaner för NO-ämnena står det att läraren ska stötta elevens undersökande förmåga. Men de laborationer som genomförs påminner ofta om att läsa ur en receptbok: Eleven följer punkt efter punkt för att nå fram till ett redan känt resultat, säger Lena Hansson.
Därmed går eleverna miste om möjligheten att själva få ställa frågor eller undersöka fenomen med olika metoder. Med det traditionella arbetssättet blir dessutom kopplingen till livet och vardagen utanför skolan svag.
– Det bidrar också till myter om naturvetenskap, som att forskning alltid går till på samma sätt och att naturvetenskapen består av en stor mängd färdig fakta. Andra exempel på myter är att forskaren alltid är en man med håret på ända och provrör i handen, och att han alltid kommer fram till ett färdigt svar. Så ser det ju inte riktigt ut i verkligheten, säger Lotta Leden.
Nytt arbetssätt bottnar i demokrati och rättvisa
De senaste årens pandemi har synliggjort att kunskapen är föränderlig, och att den utvecklas hela tiden, menar de.
Förra hösten inleddes samarbetet med skolan. Sex lärare från låg- och mellanstadiet hade gemensamma workshops tillsammans med forskarna för att diskutera upplägget på NO-undervisningen. Genom att arbeta med autentiska undersökningar uppmuntras eleverna att ställa nya frågor, som ”Vad ska vi undersöka?” och ”Hur ska det gå till?”.
– Det är förstås en utmaning för läraren när saker händer som inte är förutbestämda. Man måste vara mer flexibel och utgå från vad barnen väljer att göra. Då gäller det att kunna släppa planeringen men samtidigt bibehålla strukturen, säger Lena Hansson.
Hon och Lotta Leden fick närvara på ett antal NO-lektioner, och dokumentera hur elevernas undersökningar genomförts. I andraklassen blev temat buller. Lärare och barn läste enkla artiklar om buller, och barnen bestämde sig sedan för att kartlägga ljudnivån på olika platser på skolan.
I en sjätteklass tog man avstamp i hemkunskapen, då eleverna lagt märke till att det hembakade brödet möglade betydligt snabbare än det fabriksbakade. Detta ledde till flera undersökningar under NO-lektionerna på temat mögel, där eleverna diskuterade hygien och jämförde olika matvaror och förvaringsmetoder.
– Samtidigt får man inte fastna i enbart görande. Eleverna behöver också ha relevanta ord och begrepp för att kunna prata om vad som händer, så lärarna måste förstås också ta upp de faktauppgifter som är relevanta i sammanhanget, säger Lotta Leden.
De båda forskarna menar att det nya arbetssättet ytterst handlar om demokrati och rättvisa, då eleverna får träning i att ställa relevanta och kritiska frågor.
– Om man har övat på att ta reda på hur saker hänger ihop blir det också enklare att hålla sig informerad som samhällsmedborgare, säger Lena Hansson.
Didaktisk modell till stöd för lärarna
Observationer, enkäter och intervjuer är genomförda. Nu återstår för Lotta Leden och Lena Hansson att dyka ner i det insamlade materialet. Förhoppningen är att, lite längre fram i projektet, kunna ta fram en didaktisk modell som kan fungera som ett stöd för lärarnas reflektion.
– Sådana modeller kan synliggöra alternativ till rådande traditioner. Samverkansprojekt, där forskare och lärare samarbetar, gör steget mellan forskning och användning av forskningsresultat mindre, säger Lena Hansson.
Lena Hansson och Lotta Leden tror och hoppas att resultaten från projektet kan komma lärarutbildningarna och arbetet ute på skolorna till godo.
– Även om det inte är lätt att bryta med gamla traditioner och bygga nya, kan den här typen av samverkansprojekt vara ett steg på vägen.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell
