Nyhet -
Flera nya arter funna – varav en på campus
Sedan Ingemar Jönssons björndjur överlevde ute i rymden 2007 har intresset för dessa minibjörnar ökat kraftigt. Men hur många arter finns det egentligen? Och vilka arter har vi i Sverige och i Kristianstads Vattenrike? En ny studie har nu hittat ett 20-tal nya arter för vårt land, varav minst 6 är helt nya för vetenskapen, och en av dessa bor på campus.
Sedan oktober har högskolan haft besök av en björndjurstaxonom från Italien. Uppgiften är att artbestämma de tardigrader, eller björndjur som de brukar kallas, som Ingemar Jönsson och hans forskargrupp har samlat in i Kristianstads Vattenrike. 2014 sjösatte Ingemar en studie som inventerar björndjursfaunan i vårt biosfärområde.
– Syftet är att undersöka vilka tardigrader som finns här. Denna typ av studier är ovanliga och i Sverige har det aldrig riktigt gjorts i stor skala. Några studier har gjorts i mindre områden, men aldrig i en region eller ett större område, som Vattenriket, säger Ingemar Jönsson, professor i teoretisk och evolutionär ekologi.
När insamlingen började för fem år sedan hade Ingemar hjälp av italienaren Roberto Guidetti från universitetet i Modena, en av de ledande i världen på björndjurstaxonomi. De samlade då in prover, huvudsakligen mossor, som ofta innehåller björndjur. Nu är de är i slutfasen av projektet och åter är en italienare från samma universitet på plats i Kristianstad.
– Jag bjöd in Edoardo Massa för att hjälpa till med de slutliga artbestämningarna av björndjuren. Han är expert på tardigradernas taxonomi, och har nu tittat på våra insamlade exemplar och klassificerat dem, berättar Ingemar.
När nya björndjur ska artbestämmas görs det både morfologiskt och genetiskt, och framför allt är det fyra saker man tittar på för att definiera en ny art: klorna, munpartiet, huden och äggen. Med hjälp av dessa karaktärsdrag går det att placera dem på björndjurens taxonomiska karta.
Björndjurstaxonomen Edoardo Massa tittar på björndjuren med tusen gångers förstoring.
Björndjurens klor är en av de karaktärer som används vid artbestämning.
– För att kunna titta på dessa karaktärer behöver vi komma upp i tusen gångers förstoring, förklarar Ingemar. Edoardo har gjort den morfologiska identifieringen och nu ska vi komplettera med genetiska analyser. Det kallas DNA-streckkodning. I modern taxonomi kombinerar man morfologisk och genetisk identifiering, för det finns arter som är lika varandra morfologiskt men skiljer sig åt genetiskt.
– Vi har hittat minst sex nya arter, tidigare okända för vetenskapen. En är hittad här på campus, proklamerar Edoardo stolt, som faktiskt började intressera sig för björndjur efter Ingemars studie av björndjur i rymden.
Innan studien hade 101 björndjursarter hittats i Sverige. Tack vare studien revideras det nu till närmare 120 arter. Det rör sig alltså om många arter som nu registreras i Sverige för första gången.*
– Jag tror vi kan konstatera att det finns oerhört många arter av björndjur att hitta ute i naturen, och då även många som tidigare varit okända för vetenskapen. Det finns alltså mycket kvar att utforska.
Hur och till vad ska de nya arterna döpas?
Nya arter betyder också att det behövs nya namn. Men att döpa en ny art är inte hur enkelt som helst. Det finns en hel del regler kring hur nya namn ska utformas. Av extra intresse är så klart björndjuret som lever på campus. Vad ska det heta?
– Vi håller på med namngivningen just nu, men vi kan tyvärr inte avslöja hur tankarna går. Vi behöver ju verkligen ha bra namn, särskilt för björndjuret vi hittade på campus. Vi skulle kanske ha en namntävling? säger Ingemar på skoj och skrattar lätt tillsammans med Edoardo.
– Skämt åsido. Det är ju en del av att beskriva nya arter – att ge dem bra namn på latin, fortsätter Ingemar. Artnamn kan ges efter personer, platser, artens karaktärer och särdrag, eller något annat. Men det är inte helt enkelt.
En annan intressant fråga är om de nya arterna gett upphov till någon ny information, exempelvis om de habitat som de nya arterna är hittade i.
– Generellt har vi inte sett några avvikande mönster, men en art från ett släkte som brukar återfinnas i sötvatten har vi hittat i mossa, så visst finns det något fall som sticker ut ändå, berättar Edoardo. Det är bra information att få veta att arter av detta släkte går att hitta även i mossa och inte bara i sötvatten.
De båda björndjursforskarna intygar att det känns mycket bra att kunna bidra till den svenska björndjursfaunan och att fördjupa kunskapen.
– Detta sporrar oss så klart att göra fler studier. Vi pratar ju om väldigt stora områden och oerhört små djur som man i princip kan hitta överallt. Så vem vet hur många björndjursarter som finns i Kristianstads Vattenrike? säger Ingemar.
Den vetenskapliga artikeln över tardigraderna i Kristianstads Vattenrike publiceras troligen framåt sommaren. Då får vi veta vad campusdjuret döpts till.
Text och foto: Fabian Rimfors
Björndjursfoto: Ingemar Jönsson
Edoardo Massa och Ingemar Jönsson har nu en angenäm, men inte helt enkel, uppgift att namnge sina nyfunna björndjursarter.
