Nyhet -
Hon kartlägger hur sjuksköterskorna har drabbats av pandemin
När allt ställdes på sin spets under pandemin blottades en kunskapslucka inom vården. Hur arbetslivet är utformat påverkar nämligen hur samhället kan utvecklas. Därför studerar doktoranden Cicilia Nagel hur pandemin har påverkat sjuksköterskor och deras arbetsplatser och förhoppningen är att denna kunskap ska komma till nytta i framtiden.
Vad handlar er studie om?
– Vi har gjort en systematisk granskning där vi har identifierat och analyserat hur sjuksköterskans arbetssituation, hälsa och möjlighet till personcentrerad vård har sett ut under covid-19-pandemin, berättar Cicilia Nagel, universitetsadjunkt i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad.
Vilka är de viktigaste resultaten i studien?
– Vi fann att sjuksköterskorna upplevde både fysiska och psykosociala problem, vilket i hög grad yttrade sig i form av utmattning, ångest, depression och utbrändhet, förklarar Cicilia. De utsattes även för svåra etiska utmaningar och hög stress, som att se patienter försämras och dö. En del upplevde att de tvingades utföra aggressiva eller onödiga behandlingar.
– Väldigt många sjuksköterskor fick längre arbetstider med högre belastning, och brist på personal ledde till brist på återhämtning. Det var även brist på resurser och material, och mycket material fick återanvändas, påpekar Cicilia.
– Därtill fanns en stor rädsla att själv bli smittad, och att sprida covid-19 vidare till sin familj. Generellt upplevdes en brist på stöd från organisationen. Ändrade roller och ansvar tog tid från det patientnära arbetet och patientsäkerhet, och därmed påverkades vårdkvalitén negativt under pandemin.
– Restriktionerna gjorde det svårt för sjuksköterskor att etablera en bra kontakt med sina patienter och deras familjer. De tvingades vårda patienter som de upplevde att de inte hade tillräckligt med kompetens för, ibland utan att ha fått introduktion på avdelningen.
– Men det mest förvånansvärda resultatet är att det inte fanns något skrivet om sjuksköterskors personcentrerade arbete under själva pandemin, menar Cicilia.
Vad får resultaten för praktisk betydelse?
– Vi har sett att det behövs fler studier som tar upp personcentrering från ett organisatoriskt perspektiv, förklarar Cicilia. Det behövs för att kunna utveckla strategier för att göra sjuksköterskornas arbetssituation mer hållbar än den är i dag.
– Det behövs också mer forskning för att främja sjuksköterskornas hälsa och välbefinnande, och för att öka förståelsen för vad som kan göra sjuksköterskeyrket mer attraktivt, men även vad som kan göras för att se till att sjuksköterskor stannar inom vården.
Vad fick dig intresserad av studera sjuksköterskors arbetsförhållanden?
– Under mina tjugo år som sjuksköterska har jag upplevt att många kollegor både har blivit utbrända och har slutat av olika anledningar. Chefer har alltid menat att det är ett naturligt bortfall och från kollegor har anledningarna varit mycket varierade. Vissa sjuksköterskor lämnar yrket efter ett par år medan andra, som min mor, jobbade långt förbi pensionsåldern. Där föddes mitt intresse för att ta reda på vilka faktorer som inverkar på beslutet att stanna kvar eller lämna sjukvården.
Vilken är din bakgrund?
– Jag har som sagt arbetat som sjuksköterska två decennier, både i Sverige och på andra håll i världen, varav de senaste elva åren som anestesisjuksköterska, berättar Cicilia. Jag har en master i medicinsk vetenskap från Lunds universitet, där jag nu också doktorerar via högskolans forskningsplattform Hälsa i Samverkan. Sedan 2016 är jag adjunkt på Sjuksköterskeprogrammet här på högskolan.
Text: Fabian Rimfors
Foto: Niklas Laurin/Region Skåne och privat
