Insekter ger nya insikter i Sydafrika

I Sydafrika finns en tradition av att äta insekter. Två studenter från Gastronomiprogrammet har därför rest dit med stipendium för att skriva sitt examensarbete om dagens sydafrikaners attityder till ätbara insekter. Men upplevelserna i det nya landet bjuder inte bara på insekter, utan även på nya insikter och utsikter, som ger värdefulla perspektiv och erfarenheter.

Ni är i Sydafrika och skriver ert examensarbete. Hur länge är ni där och hur bor ni?

– Vi befinner oss i Pretoria, Sydafrikas administrativa huvudstad, berättar Matilda Johansson Melker som läser sista året på Gastronomiprogrammet. Vi bor på CSIR Entabeni Private Residence, som ligger i anslutning till the Council for Scientific and Industrial Research. Vi anlände den 19 februari och reser tillbaka till Sverige 1 maj.

Hur fungerar det att plugga och arbeta bland engelska och andra främmande språk?

– Det fungerar bra, tycker Moa Hansell, andra halvan av duon som skriver examensarbete tillsammans. Det är kul att kunna förbättra sina språkkunskaper och samtidigt knyta internationella kontakter. I vårt område är engelska och afrikaans de två främsta språken, så det har inte varit några problem för oss att kommunicera med andra här. Det finns ju nio andra officiella språk i Sydafrika, plus ett flertal minoritetsspråk.

Vad handlar ert examensarbete om?

– Vi undersöker unga sydafrikaners attityder till ätbara insekter och samlar in data via en enkät, kvalitativa intervjuer och observationer, säger Matilda.

– Tidigare trodde vi att det skulle vara vanligare med ätbara insekter här än vad det faktiskt är, påpekar Moa. Insekter är en tradition och delikatess i vissa provinser, särskilt i Limpopo. Men vad vi förstått utifrån intervjuer och observationer är detta något som också avtar i takt med att befolkningen influerats av den västerländska kulturen.

– I Limpopo verkar det vara populärast att äta mopane-larver, termiter, cikador och olika arter av gräshoppor.

Och hur går examensarbetet?

– Ursprungsplanen var att besöka olika universitet i början av vår vistelse, men vi har tvingats planera om eftersom här har varit demonstrationer, nedstängningar, och brist på vatten och el. Så vi har exempelvis inte ström hela dagen eftersom den ransoneras, förklarar Matilda med ett snett leende.

– Men vi har ändå lyckats hitta alternativa vägar att samla in data, inflikar Moa, och i slutändan kanske det till och med har berikat vårt arbete. Just nu är vi i slutklämmen av att analysera vårt resultat inför deadline denna vecka.

Miljöombyte stärker motivationen

Är det inte svårt att komma som student från Sverige och kastas rakt in i en annan kultur på en exotisk plats utan att tappa fokus på studierna?

– Under de första veckorna var vi väldigt plikttrogna och rörde oss enbart mellan kontoret och vårt hem. Det är hög kriminalitet i landet och folk varnade oss för att röra oss utanför vårt område. Men ju mer vi har kommit in i hur allt fungerar här, och har lärt känna folk, så har vi försökt ta vara på tiden genom att upptäcka så mycket som möjligt, berättar Matilda.

– Vi har åkt på utflykter till andra områden. Vi har varit på safari i Krugerparken, solat och badat i Ballito, spenderat en helg i Johannesburg med häftig kultur och historia. I helgen var vi i Drakensberg och vandrade och upplevde den storslagna miljön i bergen. Summan av kardemumman har det för oss gått bra hittills att balansera skolarbete med nöje, vi har till och med kommit fram till att det kan vara lättare för oss att arbeta här, vilket gör att studiemotivationen är stark, menar Moa.

– Det kan också bero på ett miljöombyte som gjort att det är enklare för oss att fokusera, tror Matilda, liksom det faktum att vi är tillsammans i princip hela tiden. Det reducerar tid vi annars lagt på pendling och distraktioner i vardagen. Men absolut att det ena eller andra lätt kan ta över, så det är hårfin linje ibland.

Minor Field Studies – stipendium för resa till utvecklingsländer

Hur har handledningen från Sverige fungerat?

– Handledningen har fungerat superbra! Vi har kontinuerlig kontakt med vår handledare som är väldigt hjälpsam och engagerad vad det än handlar om, säger Moa.

Ni har fått Minor Field Studies-stipendium, så kallat MFS, för att skriva ert examensarbete. Hur fick ni det?

– Under utbildningen pratade vi länge om att vi ville åka utomland, så när vi fick höra om MFS-stipendium ansökte vi och häll tummarna. Vi båda är intresserade av nutrition, produktutveckling och olika dimensioner av hållbarhet. Det ledde in oss på ätbara insekter och att vi ville skriva vårt examensarbete om just detta. Tidigare under utbildningen hade vi dessutom testat på att arbeta tillsammans och var överens om att vi hade ett fantastiskt samarbete, förklarar Matilda.

– Sydafrika är ju perfekt i vårt fall eftersom här finns en historia av att äta insekter, och vi blev nyfikna på att undersöka hur det ser ut i dag, säger Moa.

Utmaningar och erfarenheter i en ny kultur

Vad har varit den största utmaningen?

– Oj, svår fråga! Vi har ställts inför flera utmaningar, små som stora. Det var svårare än vi trodde att samla in enkätsvar och att komma ut till universiteten. Men den största utmaningen tror jag har varit omställningen från Sverige till Sydafrika rent säkerhetsmässigt, menar Matilda.

– Stundvis har det varit väldigt frustrerande att vi inte kunnat röra oss fritt, som att bara kunna ta en promenad eller gå till affären. De gånger vi har gått till affären, som ligger 1,5 km bort, har vi fått tillsägning om att det inte är tryggt för oss att gå längs stora vägen i det området vi bor i, så numera tar vi alltid en taxi. Det är nog det vi pratat om att vi saknar mest och kommer att värdera högt när vi kommer hem; friheten att röra sig och känna sig trygg, konstaterar Moa.

Vad har varit mest lärorikt eller givande?

– I princip allt vi får vara med om här är väldigt lärorikt och utvecklande, anser Moa. Sydafrika har ju en väldigt intressant, men samtidigt tuff, historia som präglat hur samhället ser ut i dag. Det har varit både spännande och jobbigt att komma utifrån och få uppleva detta. Vi blir ofta påminda om hur privilegierade vi faktiskt är i Sverige, vilket man lätt kan glömma bort annars.

– Det mest givande har nog varit alla möten med människor och att bara få uppleva hur samhället fungerar. Att bli väl bemött och få ta del av hur andra människor tänker, tycker och lever, skapar värdefulla perspektiv och erfarenheter, tycker Matilda.

Vad har varit roligast?

– Mycket! skrattar Matilda. Men kanske att vi är två om denna resa och att vi därmed har någon att dela alla upplevelser med, bra som dåliga. När man spenderar så mycket tid med någon börjar man nästan växa ihop och vi upplever ofta att vi nästan kan läsa varandras tankar, vilket vi ofta kan skämta om och skratta åt.

– Ja, det är kanske ändå det roligaste, instämmer Moa. Den gemenskap och vänskap som växt fram mellan oss under resans gång och som vi kommer ta med oss tillbaka hem.

Har ni några tips till andra studenter?

– Är du sugen på att göra något utomlands så gör det! Det kan kännas både jobbigt och lite läskigt, vilket båda vi upplevde under tiden vi skrev ansökan, men det har varit mödan värt till hundra procent, konstaterar Matilda och får medhåll av Moa.

– Sydafrika med den rika kultur som finns här har verkligen varit ett otroligt land att få upptäcka som två gastronomistudenter.

Text: Fabian Rimfors
Foto: Moa Hansell och Matilda Johansson Melker