Pionjärarbete inom designutbildningen

Länge har två pedagogiker dominerat i föreläsningssalarna. Den ena utgår från läraren, den andra från studenten. Nu publiceras en artikel i tidskriften Education and Information Technologies, där ett tredje alternativ lyfts fram, som ger bättre studieresultat och nöjdare studenter.

Den som besökte en föreläsningssal för femtio år sedan, skulle nog slås av den strama tonen mellan lärare och studenter. ”Kom i tid! Lyssna på vad jag säger!”

– Miljön var dominerad av läraren. Studenter i dag har blivit mycket mer delaktiga, konstaterar biträdande professor Kari Rönkkö.

Vid sidan av den studentcentrerade pedagogiken har ytterligare ett pedagogiskt angreppssätt smugit sig in. Det utvecklades av den amerikanska professorn Barbara Rogoff på 1980-talet, och går under benämningen sociokulturellt pedagogiskt perspektiv.

– Det bygger på guidat deltagande och handlar om att skapa en kultur där lärare och studenter utvecklas tillsammans. Det påminner lite om förhållandet mellan lärling och mästare, där den förra ser och tar efter vad den senare gör, förklarar Montathar Faraon, universitetslektor i informatik.

Detta angreppssätt har visat sig lämpligt i webbutvecklingskurser, där studenterna får lära sig att designa webbtjänster genom att skriva kod. Läraren går i genom alla steg, från första raden kod till sista, och leder studenterna handgripligen fram till målet. Längs vägen uppmuntras studenterna att kontinuerligt ställa frågor.

Även om denna pedagogik både beskrivits och använts i åtskilliga år, har den varit dåligt utforskad. Man har hittills inte kartlagt hur studenterna uppfattar skillnaden mellan metoderna, och hur deras tillämpning påverkar resultaten.

Inte förrän nu.

Pionjärarbete knyter pedagogikerna till praktisk undervisning

Under den treåriga utbildningen i digital design vid Högskolan Kristianstad har lärarna växlat mellan olika pedagogiker, studentcentrerad och sociokulturell, för att kunna jämföra dem. Den senare har visat sig vara särskilt gångbar i samband med distansundervisning, där tillgängligheten till videoföreläsningar varit en av grundbultarna.

I genomgången av kursutvärderingar och betyg, tillsammans med en enkätundersökning, kan forskarna slå fast att studenterna uppskattat det sociokulturella sättet.

– Jag har läst vartenda ord i utvärderingarna, och blir faktiskt riktigt rörd över hur positiva de varit, säger Montathar Faraon.

Han plockar fram exempel där studenterna talar varmt om genomgångarna, repetitionerna, delaktigheten och lärarnas engagemang och tydlighet. Betygen talar också sitt tydliga språk: sannolikheten att lyckas med den mer avancerade kursen i webbutveckling var sex gånger större när man använde sociokulturell undervisning.

– På ett djupare plan handlar det om tillit. Som lärare ska man forma, men inte bedöma när studenterna blottar sig. Bedömning kan vänta tills efter formandet av studenterna, säger Kari Rönkkö.

Studien har resulterat i en artikel som nyligen publiceras i tidskriften Education and Information Technologies.

Montathar Faraon och Kari Rönkkö menar visserligen att den sociokulturella pedagogiken redan har en viss plats i den gängse undervisningen; många lärare använder det utan att vara medvetna om det.

– Men med vår artikel kan vi ge skarpare instruktioner och lotsa dem rätt. På så sätt är detta ett pionjärarbete: Vi knyter pedagogikerna till praktisk undervisning och visar hur de fungerar över tid och vilka aktiviteter det lämpar sig för, säger Montathar Faraon.

Framöver tror de att denna pedagogik kan användas i fler discipliner. Själva använder de pedagogiken också i andra typer av kurser.

– Samtidigt ska man inte blunda för begränsningarna. Alla lärare har sin bakgrund och erfarenhet, och det är inte självklart att anamma ett nytt sätt att undervisa. Men med artikeln vill vi inspirera och visa möjligheterna – sedan är det upp till varje lärare om de vill testa, säger Kari Rönkkö.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell

Learning by coding: A sociocultural approach to teaching web development in higher education