Krönika: Att sätta demokratin på vänt

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen. Den här gången är det Fredrik Sjögren, lektor i statsvetenskap, som undrar hur klokt det är att pausa demokratin.

I mars i år publicerade SOM-institutet en undersökning som gav för handen att en majoritet av svenskarna vore beredda att ”pausa” demokratin för att kunna hantera en del frågor och jag kom att tänka på Jean de la Fontaines fabel ”Grodorna och deras kungar”.

Vad visade undersökningen? Att en majoritet tyckte att demokratin kunde pausas för klimat- och miljöfrågan, pandemier, grov brottslighet, finanskriser och migration. Enda frågan en majoritet inte stod bakom var könsdiskriminering. Exakt hur de svarande föreställde sig att pausen från demokrati skulle kunna se ut vet vi inte, men om vi utgår från att man menade allvar med att verkligen pausa demokratin, inte bara justera den, väcker resultatet funderingar.

Vad har den franske 1600-talsförfattaren med detta att skaffa? I en av sina fabler berättar han om hur grodorna i sitt rike träsket tröttnar på demokratin och republiken och vill få en kung istället. Guden Jupiter hör dem ”och träsket vart av nåd en Konung underlagt”. Kungen är en stock, ”En svag, men mild och ädelmodig herre”. Den kungen duger inte alls. Grodorna skriker och gnäller igen, till Jupiter ledsnar på alltihopa och skickar dem en stork som kung: ”Vad den kungen hade för sig, i sitt rike, gissas lätt. Grodor var hans älsklingsrätt. Girigt han i träsket påtar, spisar sina undersåtar, varje afton till supé.”

Om man bemödar sig om att studera den, kan demokratin se handfallen och bortkommen ut inför vår tids ödesfrågor. Den kan uppfattas som omständlig och tycks ha svårt att få något ur händerna, och fylld med kompromisser som den är tycks den ibland inte stå för något alls. Problemet är bara att historien lär oss att det inte finns några alternativ. Det kan vara lockande att hoppas att starka, kloka personer utan de demokratiska systemens begränsningar skulle fatta beslut snabbare, samt att besluten då kanske blev tydligare och mer radikala.

De frågor där en majoritet vill pausa demokratin är av olika typ. Det är inte troligt att samma majoritet vill pausa demokratin i alla frågor och heller inte att man ser samma lösningar framför sig. Det verkar alltså rysk roulett om man ska få den lösning på exempelvis klimatfrågan man själv vill ha, eller något helt annat. Kompromisser kanske fyller sin funktion, oavsett hur utslätade de kan synas.

Kanske har högtidstalen till demokratin stigit oss åt huvudet. Kanske tycker vi att styrelseskicket som omtalas i så högstämda ordalag på nationaldagar och vid riksdagens öppnande borde prestera bättre och snabbare skapa det goda samhället.

Men det är inte så sannolikt att vi skulle få en god och upplyst despot som levererar kloka och välavvägda lösningar på samhällsproblemen när demokratin sätts på vänt. Risken är större att vi får vår motsvarighet till en stork, som inte bara ödelägger oss och samhället, utan dessutom ger blanka fan i miljö och klimat och pandemier och allt annat, när han väl kommit till makten.

Därför bör vi ge oss till tåls i den demokratiska gråheten. Alternativen är värre.

Fredrik Sjögren
Lektor i statsvetenskap
Högskolan Väst

Publicerad i TTELA och Bohusläningen den 23 juni 2023