Krönika: Bortom byråkratiska slukhål och verksamhetsinveckling

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen. Den här gången är det Henrik Eriksson, professor i industriell ekonomi, som menar att vi behöver tänka radikalt annorlunda kring arbete, organisationer och människor.

Många verksamheter förbättrar inte i den takt som är önskvärd. De står stilla i en rulltrappa som rör sig nedåt. Omgivningen och behoven ändras, men organisationen rör sig inte uppåt och framåt. Jag har själv upplevt hur jag och kollegor gång på gång misslyckats med att göra verksamheter bättre och gå i takt med omvärldens förändrade krav.

Kanske har vi bidragit med fler dokument? Kanske fler möten och workshops? Kanske ytterligare en utredning, utvärdering eller rapport? Eller ytterligare något onödigt arbete till det omättliga byråkratiska slukhålet?

Men inget av det åstadkom egentligen någon verklig skillnad. Vi var briljanta på verksamhetsinveckling men urusla på verksamhetsutveckling.

Inte heller fungerade organisationen bra som den var. Medarbetarna var omotiverade, kunderna missnöjda, ledarskapet var dåligt och man fastnade i den byråkratiska geggan så fort man skulle göra någon ansats till utveckling. I ett svart hål försvann mänsklig energi för att aldrig mer ses igen.

Det kändes inte bra. Jag brukade tänka att jag nog hade världsrekord i möten, workshops, PowerPoint-presentationer och betydelselösa dokument som inte hade någon betydelse för kärnverksamheten – där värde faktiskt skapas. Men det visade sig att jag inte var ensam. Många andra verkade vara med och tävla i samma sport. Aldrig har så många arbetat så hårt och så länge, i denna byråkratiska maskin, men åstadkommit så lite nytta för så få.

Efter tjugo års forskning skrev jag en bok om hur Sveriges bästa verksamheter arbetar, för att visa hur organisationer kan fungera bättre. Men något skavde.

Det var som att det fanns en mörk kraft som hela tiden slog sönder alla förbättringsinitiativ som man försökte få igenom. I efterhand insåg jag att orsakerna till att organisationer misslyckas, gång på gång, har att göra med vårt grundläggande sätt att se på människor och organisationer.

Vi behöver tänka radikalt annorlunda kring arbete, organisationer och människor om vi ska uppnå bättre resultat – både för dem som verksamheten finns till för och för dem som arbetar i den.

Det visade sig nämligen att själva operativsystemet som dagens organisationer använder är trasigt. För att få verklig förbättring behöver vi uppdatera operativsystemet – den ledningsmodell som styr hur vi leder, organiserar och får arbetet gjort. När vi kör våra olika förbättrings- och innovationsprogram på ett obsolet operativsystem så kraschar programmen och uppnår inte avsedd effekt.

Operativsystemet i organisationer behöver uppdateras. Stora mängder mänsklig energi förbrukas i dag på meningslöst arbete som inte skapar värde för någon. Vi behöver därför en ny modell för ledning och organisering. En modell som går ifrån hierarkier, byråkrati och kontrollsystem (för att någon gjorde ”fel” någon gång) till en modell som bygger på människor, autonomi, kreativitet och innovation. Den gamla modellen fungerade kanske bra 1926 under industrins framväxt, men nu är det faktiskt 2026, senast jag kollade.

Vi behöver en ledningsmodell som är utvecklingsorienterad, och som passar människor och framtiden. Det visar sig nämligen att de progressiva verksamheter som visar vägen här uppnår överlägset bättre resultat, både för kunden och medarbetarna. I dessa radikalt decentraliserade verksamheter är det teamet och kollegorna som är nära kunden som leder arbetet, och bestämmer vad som ska göras. Här finns motivation och arbetsglädje. I dessa organisationer finns inga organisatoriska ”kaster”, utan här tillämpas demokrati och inte någon organisatorisk form av diktatur där ett fåtal sitter på makten. I flera av dessa organisationer finns inte heller det organisatoriska påfundet med chefer.

För länge har för lite hänt i hur svenska verksamheter leds och organiseras. Det är dags att tänka om. Att förvänta sig andra resultat med samma organisatoriska arbetssätt är, enligt Einsteins sätt att se det, galenskap.

Henrik Eriksson
Professor i industriell ekonomi
Högskolan Väst

Publicerad i TTELA och Bohusläningen den 21 februari 2026