Krönika: Forskning – ja, men inte till varje pris!

Under våren 2021 kommer forskare på Högskolan Väst att skriva krönikor i tidningen TTELA. Den första krönikan i serien heter "Forskning - ja, men inte till varje pris" och är skriven av rektor Martin Hellström.

25 år gammal hamnade jag på ett sjukhus i Tyskland vars avdelning för hjärnkirurgi låg i världsklass. Det skulle genomföras ett ingrepp i min hjärna och mitt tillstånd föranledde ett besök av sjukhusprästen.

Han berättade för mig hur sjukhuset fått sin ledande ställning. Bland annat för att man under tredje riket hade opererat personer som av nationalsocialisterna ansågs vara ”ovärdiga att leva”. Forskarna hade öppnat deras hjärnor och genomfört experiment – på livslevande människor, oftast utan att de hade sövts!

Detta var omänskligt, avskyvärt och definitivt inget dessa människor blivit tillfrågade om. Men läkarna hade samtidigt fått insikter som lett till framstående forskningsresultat och som gett sjukhuset en framskjuten position på lång sikt. En framgång dock på helt oförsvarliga och vidriga grunder.

Idag finns det strikta regler runt vad som kan anses vara etiskt godtagbart inom forskning där människor ingår. Det gäller inte enbart området medicin och det handlar inte alltid om fysiska ingrepp. Det kan handla om känsliga och personliga data rörande de personer som ingår i de olika forskningsstudierna.

De inblandade måste ge sitt tillstånd för att vara med i studien. Samtliga uppgifter måste sedan bli anonymiserade vilket innebär att det inte får vara möjligt att koppla uppgifterna tillbaka till den enskilde personen i forskningsstudien. Detta för att skydda den enskildes integritet.

Sverige har i modern tid haft ett mycket uppmärksammat fall av forskningsfusk, känt som Macchiarini-affären. Den skadade inte bara berörd forskare utan forskningens trovärdighet i sig. Att forskningen går etiskt korrekt till är därför extremt viktigt för hela forskarvärlden.

Forskningsfusk måste utredas, men det finns delar i forskningsarvet som inte längre går att rätta till. Ty än idag bygger vi på av nazisterna framtagna data, hjärnkirurgi är bara ett exempel. Ett annat är vår vetskap om förfrysningar och deras behandling som även den bygger på brutala försök på människor. Det vi måste göra är att hedra de som utsattes genom att vara helt överens om att forskningen inte får bedrivas till varje pris och på vilket sätt som helst.

Allt detta hade jag ingen aning om innan mitt samtal med prästen. Men där och då i min sjukhussäng lovade jag mig själv något märkligt, nämligen att jag skulle påbörja en forskarutbildning bara jag klarade mig med hälsan i behåll. Jag är glad att jag kunde infria det löftet och bli en del av den lika komplexa som spännande forskarvärlden.

Publicerad i TTELA 27 mars 2021.