Krönika: Sommar(lov) med skärmbalans

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen. Den här gången är det Sevtap Gurdal, docent i barn- och ungdomsvetenskap, som skriver om hur skärmpaniken kan göra oss blinda för barnens verklighet och om att sommarlovet inte behöver bli ännu en strid om skärmtid.

Varje generation verkar ha sin egen särskilda oro kring vad ungdomar gör, och inte gör, på fritiden. För dagens föräldrar handlar mycket av den oron om skärmar. Mobiltelefoner, sociala medier och dataspel diskuteras ständigt som om de vore antingen roten till alla problem eller lösningen på dem.

Som forskare med fokus på gaming, sociala medier och ungas hälsa möter jag ofta frågor om vad som är bäst för barn och unga. Frågor som hur länge är det ok att mitt barn spelar varje dag eller vecka? Vilka spel är ok att de spelar? Och så vidare. Jag har själv två tonåringar som både spelar och använder sociala medier. Faktum är att både jag och andra vuxna i familjen också tillbringar en hel del tid framför skärmar. Därför tycker jag att debatten ibland blir ensidig när vuxna förväntar sig att unga ska ha en helt annan relation till digital teknik än vad vi själva har. Jag tror att vi behöver flytta fokus från antalet timmar på skärmen till innehållet och sammanhanget. När jag frågar mina barn om vilka spel de spelar, vilka de spelar med och vad som händer i spelen får jag ofta inblick i sociala sammanhang, samarbete, kreativitet och vänskap. För många ungdomar är spelvärlden också en plats där de umgås med kompisar.

Samtidigt betyder det inte att skärmtid är oviktig. Precis som med mycket annat i livet kan balansen gå förlorad. Ett sommarlov som helt domineras av skärmar riskerar att tränga undan sådant som också är viktigt för hälsa och välbefinnande: fysisk aktivitet, sömn, familjeliv, spontana möten och nya upplevelser. Därför handlar sommaren hemma hos oss inte om förbud utan om balans. Vi försöker skapa kvalitetstid tillsammans, planera aktiviteter och uppmuntra till sådant som händer utanför skärmen. Inte för att digitala aktiviteter är dåliga, utan för att livet blir rikare när flera delar får plats. Kanske är det också där vi vuxna behöver börja. Innan vi lyfter en oro mot ungdomars skärmanvändning kan vi fundera över våra egna vanor. Hur ofta tar vi själva upp mobilen vid middagsbordet? Hur närvarande är vi när vi umgås med familj och vänner? Barn gör inte som vi säger. De gör oftare som vi gör.

När sommarlovet nu börjar tror jag därför mindre på skärmpanik och mer på nyfikenhet, dialog och att vara goda förebilder. Fråga ungdomarna vad de spelar. Intressera dig för deras digitala värld, men hjälp dem också att upptäcka allt det andra som sommaren har att erbjuda. Idag lever vi inte heller i ett så kallat offline (i den fysiska världen) eller online (på nätet) liv utan gränserna har suddats ut. De flesta av oss lever ett liv där det digitala och det fysiska hänger ihop och inte längre går att skilja åt. Ett så kallat onlife. Låt oss hitta balansen i vårt onlife på ett klokt sätt ihop där vi får en sommar med skärmbalans.

Sevtap Gurdal
Docent i barn- och ungdomsvetenskap
Högskolan Väst

Publicerad i TTELA och Bohusläningen den 18 juni 2026.