Krönika: Trump riskerar hela den globala säkerhetsordningen

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen. Den här gången är det Wayne Stephen Coetzee, lektor i statsvetenskap, som menar att den omläggning av USA:s politik gentemot Ukraina och Europa som president Donald Trump påbörjat riskerar hela den globala säkerhetsordningen.

När världen nu närmar sig ytterligare en årsdag av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, kan vi konstatera att Donald Trumps återkomst till Vita huset har förändrat det geopolitiska landskapet. Hans administration omformar nu aktivt USA:s politik för Ukraina och utmanar själva grunden för global politik.

Trumps upprepade påståenden att han kan avsluta kriget "om 24 timmar" är inte längre bara kampanjretorik utan officiell amerikansk policy. Detta utmanar diplomatiska normer, omdefinierar begreppet tvång i internationell politik och tvingar fram en omkalibrering av den globala maktbalansen.

Trumps agerande avviker från djupt rotade västerländska utrikespolitiska ramar och ersätter dem med en strategi som prioriterar rena nyttokalkyler framför ideologiska ställningstaganden. Hans senaste diplomatiska manövrar – inklusive ett 90-minuter långt telefonsamtal med Rysslands president Vladimir Putin och en briefing med hans Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj – visar att han är villig att åsidosätta traditionella allianser och i stället ensidigt försöka förhandla avtal.

Försvarsminister Pete Hegseth har redan omdefinierat Washingtons position och avfärdat Ukrainas territoriella ambitioner och vilja att ansluta sig till Nato som "orealistiska". Trump-administrationen betonar nu europeiskt ledda säkerhetsgarantier framför USA:s militära åtaganden. Denna hållning riskerar att legitimera rysk aggression, och därigenom undergräva principerna för internationell rätt som styrt den globala säkerhetsordningen sedan andra världskriget.

Trumps tro på personlig diplomati och tvångsförhandlingar underbygger hans påstående om att snabbt få slut på kriget mellan Ryssland och Ukraina. Men historien varnar oss för att avtal som förhandlats fram genom tvång – oavsett om det gäller Münchenöverenskommelsen 1938 eller Minsköverenskommelserna 2014–2015 – ofta ger kortsiktig stabilitet men långvarig osäkerhet.

Att tvinga Ukraina till en dålig överenskommelse skulle belöna Rysslands aggression och skapa ett prejudikat som skulle visa att kraft, inte lag, dikterar internationella relationer. Det skulle i sin tur stärka auktoritära regimer över hela världen.

Men Trumps strategi fyller också ett annat syfte: den erkänner Rysslands geopolitiska ställning samtidigt som den innebär att landet flyttar sitt fokus bort från Europa. Detta tvingar Europa, inklusive Storbritannien, att ta det fullständiga ansvaret för att integrera Ukraina och bygga upp dess försvarskapacitet. Budskapet är tydligt: Europa måste utvecklas till en självförsörjande militärmakt som inte är lika beroende av USA.

Om Trump säkrar en fred som bevarar Ukrainas suveränitet samtidigt som den avskräcker framtida aggression, skulle det innebära en diplomatisk seger. Men om enkla och, för Trump, bekväma lösningar får gå före principer riskerar den globala säkerhetsordningen att rasa. Hans strategi signalerar att USA:s åtaganden är villkorade, vilket borde oroa allierade på andra ställen i världen som Taiwan och Baltikum. Detta kan uppmuntra länder som Kina och Iran att testa var gränserna går för USA, medan Natos sammanhållning riskerar att falla sönder.

Trumps fokus på personlig diplomati över institutionella ramar hotar att ersätta etablerade internationella regler med maktpolitik, vilket påskyndar fragmenteringen av den säkerhetsordning som länge letts av Västvärlden. Om hans politik normaliserar territoriell revisionism, riskerar vi en ny era av instabilitet.

Washingtons förändrade hållning signalerar att USA nu vill koppla sig loss från Europas säkerhetsramverk samtidigt som de ekonomiska och kulturella banden bevaras. Genom att erkänna Rysslands ambitioner, och därigenom behålla västvärldens inflytande över Moskva, hoppas USA kunna hindra Ryssland från att helt anpassa sig till Kina. Men det tvingar också Europa att agera – Europa måste snabbt utvecklas till en stormakt som både integrerar Ukraina och samtidigt ser till att EU:s militära styrka matchar dess ekonomiska styrka.

Trumps utrikespolitik kommer inte bara att avgöra Ukrainas öde utan också omforma internationella relationer. Om hans agerande stärker det transatlantiska samarbetet och säkerställer en varaktig fred, kan det omdefiniera USA:s strategiska ledarskap i världen. Men om det legitimerar aggression och undergräver trovärdigheten för internationella institutioner som Nato och EU, kommer det att vara startskottet på en geopolitisk oordning som sträcker sig långt bortom Östeuropa.

Vi bevittnar inte bara en förändring av USA:s utrikespolitik, utan möjligen hur hela den globala världsordningen förändras i grunden.

Wayne Stephen Coetzee
Lektor i statsvetenskap
Högskolan Väst

Publicerad i Ttela och Bohusläningen den 22 februari 2025