Stärks kommunernas säkerhet och beredskap genom samverkan?

Kommuner uppmanas att samarbeta för att stärka beredskapen i ett osäkert Europa. Men forskning visar att samverkan inte alltid är lösningen – den kan medföra höga kostnader, samordningsproblem och försvagat ansvarstagande. Det finns därför i dag ett akut behov av systematisk kunskap om när, hur – och för vem – samverkan fungerar. Det ska forskare nu ta reda på i en ny studie vid Högskolan Väst.

- Vi ser fram emot att ta oss an detta utmanande och viktiga arbete, och att bidra med ny och relevant kunskap som kan stödja och utveckla svensk samhällssäkerhet, säger Johan Berlin, professor vid Högskolan Väst som leder ett nytt forskningsprojekt som finansieras med 6, 6 miljoner av Vetenskapsrådet under 2026-2029.

Det förändrade säkerhetsläget i Europa har ökat behovet av säkerhet och beredskap på alla samhällsnivåer. I Sverige spelar kommunerna en nyckelroll i detta arbete, men står inför stora utmaningar – inte minst mindre kommuner brottas med begränsade resurser och kompetensbrist. För att möta detta har mellankommunal samverkan blivit allt vanligare – och är starkt förordade av myndigheter och politiska beslutsfattare som en lösning på utmaningarna.

Samverkan - ingen universallösning

Forskningen visar att samverkan knappast är någon universallösning. Samverkan medför ofta nya kostnader, svåra avvägningar, samordningsproblem och kan försvåra ansvarsutkrävande – utan att alltid ge bättre beredskap.

- Det finns därför i dag ett stort behov av systematisk kunskap om när, hur – och för vem – samverkan fungerar, berättar Johan Berlin.

Han berättar att projektets syfte är att undersöka under vilka förutsättningar mellankommunal samverkan stärker eller försvagar kommuners förmåga att upprätthålla samhällelig beredskap och säkerhet, samt att bedöma samverkans konsekvenser för resiliens, autonomi och demokratiskt ansvarsutkrävande.

Räddningstjänst, cybersäkerhet och civilförsvar är i fokus

Tre centrala kommunala uppgifter kommer att studeras där mellankommunal samverkan förekommer: räddningstjänst, cybersäkerhet och civilförsvar. Studien kombinerar en nationell kartläggning – baserad på flera enkäter till samtliga kommuner och analys av relevanta styrdokument – med fördjupande fallstudier, där observationer och intervjuer genomförs.

Projektet ger ny kunskap inom två områden:

• Dels praktiskt relevant kunskap om hur kommuner organiserar sitt säkerhetsarbete och vilka faktorer som påverkar dess effektivitet och legitimitet.

• Dels teoretisk utveckling genom att förena forskning om krishantering och mellankommunal samverkan, vilket ger nya insikter om möjligheterna med samverkan och dess begränsningar.

- Min ambition är att genom projektet visa hur samverkan kan utformas så att den stärker –snarare än undergräver – den lokala beredskapen i ett nytt säkerhetspolitiskt landskap, avslutar Johan Berlin.

Om projektet

Projektnamn: Tryggare tillsammans? En kritisk studie av mellankommunal samverkan för att öka samhällelig beredskap och säkerhet
Lärosäte: Högskolan Väst
Finansiering: 6,6 miljoner från Vetenskapsrådet
Projektlängd: 4 år (2026–2029)
Medverkande: Projektet genomförs tillsammans med Professor David Karlsson och Fil. dr. Max Boholm vid Göteborgs universitet.

Projektledare och kontaktperson: Johan Berlin, professor, Högskolan Väst