Trötthet sällan uppmärksammat symtom efter hjärtinfarkt

Varannan person som behandlas för hjärtinfarkt drabbas av trötthet. Den ofta ”obegripliga kraftlösheten” går inte att vila bort, och förvärras om personen är stressad och orolig. Det visar en studie med hjärtinfarktpatienter i Göteborg.

Att överleva en hjärtinfarkt innebär inte att automatiskt återvända till livet. För många väntar en vardag präglad av varierande grad av trötthet och som i vissa fall är så stark att den kan förlama hela vardagen.

Vetenskapliga studier har visat att fatigue, som är trötthetens vetenskapliga term, är det mest bekymmersamma symtom som upplevs efter en hjärtinfarkt och att det kan orsaka fysiska, psykiska och känslomässiga begränsningar. Trots detta uppmärksammas inte symtomet trötthet under rehabiliteringen, och det saknas idag strategier för att förebygga eller minska symtomen.

Doktoranden Ulla Fredriksson-Larsson har i sin avhandling intervjuat 18 personer efter deras hjärtinfarkt samt genomfört enkätstudier i större grupper. Resultaten visar att graden av trötthet direkt påverkas av andra samtidiga symtom.

– Mina studier visar att symtom på stress eller andfåddhet i högre grad leder till trötthet. På samma sätt försvåras återhämtningen hos patienter som isolerar sig eller fastnar i grubbel och oro, säger Ulla Fredriksson-Larsson, som arbetar på Närhälsan i Färgelanda och har en doktorandtjänst vid Högskolan Väst.

I studierna beskriver hjärtinfarktpatienter konsekvenserna av trötthet som att inte längre känna igen sig själv. Personerna upplever en ”motkraft” som hindrar ambitionen och kapaciteten att göra saker och beskriver känslan som ”att köra med handbromsen på.

Ytterligare konsekvenser benämns i studien som att ”självklarheter ersätts med frågetecken” och ”att bara vara är tillräckligt” vilket för många leder till en minskad fysisk och mental aktivitet, och en försämrad förmåga att hantera det dagliga livet.

– Många är dåligt informerade om vad fatigue innebär då rekommendationer för behandling saknas. Strategierna som personerna använt för att hantera sin trötthet är inte alltid framgångsrika. Vår slutsats är att ett personcentrerat stöd, där vården utgår från personens upplevelse, skulle kunna hjälpa många, säger Ulla Fredriksson-Larsson.

Text: Krister Svahn, Sahlgrenska akademin

_____________________________________________________________________________

Länk till avhandling: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/38004

Kontakt: Ulla Fredriksson-Larsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och anställd vid Högskolan Väst.

0706 630 639ulla.fredriksson-larsson@hv.se.

Handledare Eva Brink, 0708922210, eva.brink@hv.se.