Arkivliv

Var och en av oss bidrar till att skapa det stora världsarkivet som är minnet. För att kunna överleva, har minnet under lång tid behövt förlita sig på stora mängder av dokument för att kunna vittna om händelser, relationer mellan individer och människors identiteter. På Italienska Kulturinstitutets lokaler har vi hittat värdefullt material som samlats över tid och som behövdes sättas i ordning för att bli tillgänglig för dem som vill utforska den.

Arkivliv är därför ett projekt som avser att iordningställa Institutets historiska arkiv för att göra den tillgänglig för forskare. Detta initiativ föds eftersom man vill ta till vara minnet av det förflutna samt vill förmedla dess värde vidare till framtida generationer.

Institutets arkiv innehåller ett mycket varierat material, som diakroniskt berättar byggnadens historia, men som också innehåller en serie synkroniska berättelser som ägde rum på Institutet. Det handlar särskilt om dokument, brev, fotografier, teckningar och arkitektoniska samt designprojekt från perioden mellan slutet av 1950-talet till 1990-talets andra halva. Materialet som tillhör institutets första verksamhetsperiod från 1941 - året då Institutet grundades på Linnègatan - till 1958 - året då Institutet flyttade till Diplomatstaden är ofullständigt medan materialet som man hittat från och med 1958 och framåt är mycket innehållsrikt.

Man har bevarat en hel del detaljerade dokument, inklusive dem som rör uppförandet av institutets nya byggnad. Denna del av arkivet innehåller bland annat ritningar av byggnaden - mestadels kopior - gjorda av Gio Ponti, men även skisser på byggnadens interiör och inredning. Man har även hittat många ritningar utförda av arkitekten Ferruccio Rossetti, varav många är original.
Det finns också en mängd olika brev, bland annat korrespondens mellan den dåvarande Direktören Alessandro de Masi och arkitekterna Gio Ponti och Ferruccio Rossetti samt korrespondens enbart mellan de två arkitekterna där de diskuterar kring byggnadens inredning och den framtida utbyggnaden. Det fotografiska arkivet innehåller också en hel del bilder från den tiden, som visar både byggarbetsplatsen samt institutet när den blev färdigbyggd.

Arkivet innehåller även dokumentation som till exempel inbjudningar, pressmeddelanden, fotografier och broschyrer kring de kulturaktiviteter som institutet har anordnat genom åren. Det finns många dokument som bekräftar närvaron på Institutets evenemang av de viktigaste huvudpersonerna av det italienska kulturlivet under andra hälften av 1900-talet.

Man har bevarat texter från de konferenser som hölls och de som skulle hållits som till exempel Massimo Pallottinos föredrag om arkeologi i samband med Institutets invigning samt från konferensen med Vasco Pratolini. Av stor betydelse är även texten som Anna Maria Ortese skrev i samband med föredraget som hölls på Institutet i samband med att boken ”Il mare non bagna Napoli” blev översatt. I texten har man till och med hittat en del kommentarer som författaren satt på pappret. Evenemanget blev tyvärr aldrig av på grund av att författaren aldrig reste till Stockholm. Det finns även brev som Ortese skickade till den dåvarande Direktören som bekräftar detta. Utöver exemplet med Anna Maria Ortese så har man hittat en del korrespondens mellan de olika Direktörerna på institutet med många centrala figurer inom den italienska litteratur- och filmvärlden som till exempel Vittorio De Sica, Michelangelo Antonioni, Alberto Moravia och Italo Calvino.

Direktören Sergio Ponzanelli hade en mycket tät brevväxling med författaren Italo Calvino, här diskuterade dem om författarens besök till Stockholm 1961 i samband med ett föredrag som han höll om romanen som han hade publicerat. Utöver författare har institutet också haft besök från många konstnärer, bland annat Renato Guttuso. Från ett brev som Guttuso skickade till Institutet framgick det att år 1961 organiserade de olika Italienska kulturinstitut i Scandinavien en utställning ägnad åt konstnären. Under utställningen donerade han en signerad litografi till institutet i Stockholm medan tre av hans verk gavs bort till Nationalmuseet i Stockholm. Ännu idag vet vi inte om dessa verk fortfarande förvaras i museets samling eller om de har sålts.

Arkivet berättar även om de kontakter och utbyten som Institutet har haft och fortfarande har med det svenska kulturlivet. I ett brev som skickades 1962 tackade Ingmar Bergman den dåvarande Direktören Sergio Ponzanelli för visningen av filmen "La terra trema" vilket tyder på att filmen uppskattades mycket av publiken som deltog på visningen. Den svenska diktaren Anders Österling som var medlem i Svenska Akademien från 1919 till 1981 och även ledamot i kommittén för utmärkelsen av Nobelpriset för litteratur under många år har haft starka band till institutet och det var under de åren som han var på Svenska Akademien som Salvatore Quasimodo fick Nobelpriset för litteraturen (1959).

Anders Österling älskade och kände till den italienska kulturen på djupet. Han deltog vid olika evenemang på institutet och blev ofta inbjuden till Italien, särskilt till Sicilien. I arkivet har man hittat en bild från 1969 där man ser Österling tillsammans med Giacomo Oreglia, Direktören Ponzanelli, Salvatore Quasimodo och Sveriges Ambassadör i Italien. Bilden togs i samband med utdelandet av Palermos hedersmedborgarskap till Österling och Quasimodo .

Giacomo Oreglia undervisade italienska under flera år på institutet och var direktör för Italica-förlaget. Under hans verksamhetsperiod på förlaget publicerades de två verken som vann Nobelpriset för litteraturen för litteraturen (författade av Eugenio Montale och Salvatore Quasimodo) som översattes till svenska av Anders Österling.

Under de senaste månaderna har arkivarien Caterina Zeffiro omorganiserat och katalogiserat allt material som finns i arkivet. Materialet kommer att digitaliseras och vara tillgängligt på institutets hemsida och på andra hemsidor för forskare och studenter.

Omorganisationen av arkivet föregår publiceringen av en bok helt ägnad åt institutets historia, där byggnadens arkitektur och design fördjupas men som också ger utrymme till skildringen av olika människor som har varit en del av institutets historia som bland annat Carlo Maurilio Lerici som stod för en stor del av byggnadskostnaderna. Vi är övertygade om att från denna bok kommer det att uppstå ytterligare forskning kring historien om det kulturella utbytet mellan Italien och Sverige.

Arkivliv presenteras via podcasts och videor varannan vecka på institutets sociala medier (Facebook och Instagram) från och med tisdagen den 27 april.

-

Caterina Zeffiro är arkivarie och utbildad i Historisk vetenskap och specialiserad i arkivvetenskap, dokumentation och paleografi vid Milano Universitet. Hon tog också en examen på Scuola di Archivistica, Paleografia e Diplomatica vid stadsarkivet i Milano. Hon har samarbetat med CASVA - Centro di Alti Studi sulle Arti Visive di Milano, l’Archivio Gio