Konsert med Nicola Sani och Ivo Nilsson

Onsdag 6 december kl. 19 i Lilla salen på Kungliga Musikhögskolan spelas en elektroakustisk konsert med stycken från de två italienska tonsättarna Nicola Sani och Luca Francesconi, spelade av den svenska trombonisten Ivo Nilsson.

Konserten är en del av en elektroakustisk konsertserie, vars mål är att introducera den svenska publiken för den elektroakustiska musikens alla inriktningar och epoker, med musik från både stora namn som Nicola Sani och från studenter från KMH som studerar elektroakustisk komposition. Konserten hålls på en speciell plats: Lilla salens Klangkupol i 29.4 är nämligen en specialkonstruerad konsertsal där de tekniska förutsättningarna möjliggör unika lyssningsupplevelser.

Konserten är skapad i samarbete med KMH och kurerats av Henrik Frisk, Kim Hedås och Erik Peters. Konserten är gratis men förbokning krävs via KMHs hemsida.

I samband med konserten organiseras även ett Öppet Kompositionsforum med Nicola Sani den 8 december kl. 13.30 i sal 1E207 på KMH. Forumet är öppet för allmänheten, ingen föranmälan krävs.

Under konserten kommer dessa stycken spelas:
– Animus (1995) av Luca Francesconi, längd: 12 minuter
– The Shofar place (2021) av Nicola Sani, längd: 16 minuter 40 sekunder

Animus (1955)
”Animus ä”r ett latinskt ord. Det betyder ”själ” i bemärkelsen ande, humör och karaktär, men symboliserar även livets andning och livets slag.
Var vi än kollar ser vi en hänsynslös kamp mellan den opålitliga men så levande och närvarande själen, och människans eviga försöka att sätta form på den, att återskapa den och att stänga in den i en temporal arkitektur Animus berättar historien mellan ett djur (människan) och en bit metall. I början är den enkom fysiologiska relationen mellan de två baserad på den mest grundläggande av de temporala skanningarna: andningen. Därefter, det gradvisa reciproka upptäckandet av “uppfinnandet” av skrivandet, alltså försöket att behärska det som har visat sig vara ett instrument. Denna gradvisa formalisering blir så kvävande att den, vid styckets slut, förhindrar andningen själv. Datorn utforskar dessa två kroppar, förstorar och förminskar dem för att examinera det organiska materialet: kött och metall. Sedan spränger den de i rymden. Till slut, försöker den komponera dem.

The Shofar place (2022)
Det arkeologiska återfinnandet av en sten från Templet i Jerusalem med en inskrift som nämnde platsen där Shofar spelas, inspirerade en av poeten Paul Celans sista dikter, Die Posaunenstelle. På originalspråket tyska refererar Celan till Shofar, ett antikt judiskt instrument av fårhorn, med ordet Posaune, vilket i dagligt tal är en trombon. Med utgångspunkt i den här syntesen som sammanför de två instrumenten, trombon och shofar, försöker det här stycket undersöka ljudets antika ursprung med hjälp av de nya teknikerna för digital bearbetning. Stycket utforskar de band som förenar modern och traditionell musik från olika platser och tidsepoker, en mycket aktuell fråga i vår tid. Ljudforskningen som har utvecklats med digital teknologi har tillåtit ett fördjupande av relationen mellan naturligt ljud, pan-aktustiskt ljud och klangfärgen. Det är en forskning som är skapt av spänningar på kanten, filtrerad av den elektroakustiska blicken på ljud, genom vilken dialogen mellan materialet som har skapats digitalt och livemusikern får nya karaktärsdrag, med oförutsägbara dynamiska och spatiala lösningar. Trombonens ljud ”fångar upp” det arkaiska minnet av Shofarens ljud, ett ljud som har låtit över millennium. Dialogen mellan de två ljudplanen som sammanflätas och blandas ihop sinsemellan och originaldikten är djup och full av fascination och tankar.

Nicola Sani
Nicola Sani (Ferrara, 1961) är kompositör och artistisk direktör. Han har komponerat verk för musikaler, dansoperor, symfoni- och kammarkompositioner, intermediala skapelser och kompositioner för live-elektronik och fixed media, spelade och presenterade i några av de främsta italienska och utländska festivalerna. Hans verk har spelats av internationellt kända musiker och hans musik har spelats på radio och tv i hela världen. Han har dessutom med några av de främsta namnen inom film, bildkonst och videokonst. Han har spelat in flertalet skivor och videor för viktiga italienska och utländska skivbolag.
Synnerligen aktivt är hans engagemang inom kultur- och scenkonstinstitutioner: hans har varit artistisk direktör, superintendent, president och medlem i styrelsen för flertalet teatrar, akademier och musik- och teatersamfund i Italien.
Han har mottagit flera priser och utmärkelser, bland annat blev han utnämnd “Chevalier des Arts et des Lettres” av Franska Kulturdepartementet 2011 och 2023 blev han Accademico d’Onore dell’Accademia delle Arti del Disegno i Florens.

Ivo Nilsson
Efter avslutade studier vid KMH debuterade Ivo Nilsson 1989 som solist med Sveriges Radios Symfoniorkester. Samma år debuterade han även som tonsättare genom ett uruppförande vid Franska Radion framfört av Ensemble l’Itinéraire efter studier i komposition vid IRCAM i Paris. Sedan dess har han varit fritt verksam som tonsättare och kammarmusiker. Han är medlem i KammarensembleN, Ensemble MA och Axelsson & Nilsson-duo samt återkommande gäst i bla. Ensemble Modern och Klangforum Wien.
Under perioden 2003-2005 var han konstnärlig ledare för Stockholm New Music festival. 2007 tilldelades han Föreningen Svenska Tonsättares Interpretpris. 2017 blev han invald i Kungliga Musikaliska Akademin.