Perspektiv: Anna Romberg – Om affärsetik och sambandet mellan etik och korruptionsskandaler

God affärsetik är hårdvara i dagens samhälle och en prioriterad fråga för såväl ägare och investerare som för hela näringslivet. Institutet Mot Mutor (IMM) har träffat Anna Romberg - Executive Vice President Legal, Compliance & Governance och medlem i koncernledningen på medicinteknikbolaget Getinge. Anna har tidigare haft flera ledande roller kopplat till bolagsstyrning och compliance inom Telia och är även en av grundarna av Nordic Business Ethics Network. Hon har även en doktorsexamen inom Corporate governance & compliance. För IMM förklarar hon bland annat sambandet mellan etik och korruptionsskandaler och vilka utmaningar hon ser hos svenska bolag på området för affärsetik.

Hur skulle du beskriva dig själv och hur kom du in på ämnet affärsetik?

Som person är jag väldigt driven och passionerad för de frågor jag brinner för. Jag tycker om att få saker och ting att hända och att inspirera andra till förändring. Man kan säga att jag har växt in i affärsetiken från ett praktiskt förhållningssätt. Under Telias korruptionsskandal 2012 arbetade jag inom deras internrevision. Jag såg hur saker och ting inte fungerade och hur man hade kunnat hantera saker på ett annat sätt. Det gjorde att jag utvecklade ett intresse för etik.

Hur skulle du med några få meningar beskriva affärsetik?

Affärsetik handlar om perspektiven i vårt beslutsfattande. När vi gör affärer måste vi tänka långsiktigt. Det innebär att vi måste väga in konsekvenserna för andra än det egna bolaget, exempelvis för miljön, lokala samhällen och arbetstagare. Vi måste även ställa oss frågan hur de beslut vi fattar idag kommer att se ut om fem eller tio år. Kommer de att hålla måttet? Viktigt att ha i åtanke är att lagstiftning ofta släpar efter. För bolag gäller det att alltid ligga steget före.

Ser du något samband mellan företagsetik och korruptionsskandaler?

Ja, de stora korruptionsskandalerna som vi ser i media har ofta börjat långt dessförinnan i en affärskultur där man negligerat mindre etiska övertramp och rättfärdigat oetiska beteenden. Det är inte ovanligt att man i dessa bolag resonerat att ”så här står det i vår policy, men den här gången kan vi ändå göra på ett annat sätt, det är ju ändå inte olagligt”. En fara med ett sådant resonemang är att det blir otydligt för de anställda vilka överträdelser som företaget tar på allvar. Vart går egentligen gränsen för ett övertramp? I längden leder det ofta till att anställda inte tar upp saker och ting även när de ser att något inte verkar stå rätt till. I samband med skandaler är det vanligt att anställda inom bolaget har känt till problemet. Informationen har funnits i bolaget men ingen har vågat lyfta eller ta tag i problemet.

Kulturer där man tar affärsetik på allvar och där ledningen uppmuntrar till att tala öppet om kanske små, men svåra frågor leder ofta till att anställda bygger upp ett mod att ta upp även allvarligare överträdelser.

Vad har svenskt näringsliv att vinna på att arbeta med etiska frågor?

Allt. Om man inte förstår att omvärldens etiska förväntningar på bolag kontinuerligt höjs så kommer man att falla av banan. Finansiärer, kreditinstitut, banker och investerare ställer idag strikta krav på att bolag ska jobba med företagsetik. Det värsta som en investerare vet är överraskningar. Om vi som bolag inte förstår det skifte som håller på att ske, där etik inte längre är något valbart utan en självklarhet, så kommer man att ligga efter. Undersökningar visar även att unga på arbetsmarknaden värdesätter etik väldigt högt. De söker sig till bolag med sunda värderingar.

Vilka är de största utmaningarna för företag på det här området enligt dig?

En stor utmaning är att ledningen ofta tror att det här med etik är ”common sense”. Men affärsetik är inte något medfött. Det naturliga för oss människor är tvärtom att gynna våra nära och kära och se till att de har det bra. Vi måste därför omprogrammera oss och lära oss att tänka på ett nytt sätt. Det är inte ovanligt att höra styrelsemedlemmar säga ”varför måste vi ha så mycket fokus på det här? Det är ju självklarheter”. Men med ett sådant resonemang förenklar man den verklighet som anställda ställs inför. Man förstår inte att det krävs mod att lyfta svåra frågor.

Resultat från 2020 års Nordic Business Ethics Survey visar att majoriteten av anställda som ser något oetiskt på arbetsplatsen väljer att inte agera. Det brister helt enkelt i det personliga ansvarstagandet. I Sverige är det vanligt med en konsensuskultur där man drar sig för att ta upp obekväma frågor. Vem vill vara den besvärliga personen som tar upp att den här affären som alla tycker är toppen kanske inte är lika lyckad ur ett etiskt perspektiv? Jag brukar säga att affärsetik ska kännas lite obekvämt. Gör det inte det så kan man fråga sig om man gör rätt saker.

Vad ser du för trender på området/hur har utvecklingen sett ut de senaste tio åren?

Medias roll och intresse för oetiska beteenden är en av de största trenderna. Under 2009/2010 fick den dåvarande vd:n på TeliaSonera frågan om vem som ägde dotterbolaget i Gibraltar. Han svarade då något i stil med ”det vet jag inte och varför ska jag bry mig om det?”. Vd:ns svar resulterade inte i några tidningsrubriker utan journalisterna godtog svaret. Men efter några år blev det faktum att Telia inte visste vem som ägde dotterbolaget en stor sak i media. Det uttalande som Telias vd gjorde då skulle vara otänkbart och högst oacceptabelt för en vd idag. Där har det alltså skett ett otroligt skifte. Media har också blivit bättre på att förstå komplexiteten i frågorna, att belysa problematiken och framför allt att inte släppa frågorna så snabbt.

En annan utveckling på området är tanken om att ett bolags enda syfte är att maximera vinst för aktieägarna. Den idén är idag förlegad. Visst förutsätts bolag att maximera värde för sina ägare och finansiärer, men även för andra resurser så som lokala samhällen, individer och miljön. Inom EU ställs även krav på en ökad reglering kring frågor så som mänskliga rättigheter och miljöansvar. Även dialogen om en ”intressentkapitalism” (stakeholder capitalism) har tagit fart. Det som idag uppfattas som oetiskt kommer i framtiden sannolikt även att vara olagligt.

Utifrån dina erfarenheter, vad är din uppfattning om svenska företags medvetenhet om etik samt inställning och vilja att arbeta med de här frågorna idag?

Idag är det få företag som skulle säga att etik inte är viktigt. Tvärtom svarar de flesta bolag att etik är en av de viktigaste frågorna i ens organisation. Det är vanligt att i årsredovisningar och hållbarhetsrapporter lyfta fram att bolaget har en nolltolerans mot oetiska beteenden och en strategi för detta som är integrerat i affärssättet. Det är positivt, men det finns en tendens att underskatta det systematiska arbete som krävs för att åstadkomma verklig förändring.

De flesta bolag anställer en Ethics Compliance Officer som man tror ska göra mirakel. Men om jag relaterar till min doktorsavhandling så kommer ofta den här personen i kläm. Hen måste ständigt vara den besvärliga personen som hela tiden måste orka ta alla strider kring etiska problem. Det blir i längden ohållbart. Visst åstadkommer man viss förändring genom att anställa en person som driver frågorna framåt, men utmaningen och det stora jobbet ligger i att få in det i bolagsstrukturen och som en del av alla anställdas vardag.

Hur står sig Sverige i förhållande till våra nordiska grannar på området, ligger vi efter eller i framkant?

Utifrån data från Nordic Business Ethics Survey så ligger Norge i framkant på det här området. Därefter kommer Sverige, Finland och Danmark. En förklaring till att Norge sticker ut kan ha sin grund i korruptionsskandalen kring Statoil 2005, till skillnad från Sverige som hade sin första stora korruptionsskandal, Telia, först 2012. Sedan Statoilskandalen har den norska oljefonden arbetat aktivt med etiska frågor och ställt höga etiska krav på bolag. Den norska oljefonden är också ett bra exempel på hur viktigt det är med ägarens intresse och drivkraft i de här frågorna.

Självklart kommer det på kort sikt att kosta att ställa om, man måste kanske anställa fler kompetenta personer och implementera nya processer och rutiner. Det kommer även på kort sikt att kosta att säga nej till vissa affärer och att lämna tveksamma marknader. Men det är investeringar som långsiktigt kommer att betala sig. Viktigt här är att ägaren och styrelsen uttryckligen ger ett mandat till bolagsledningen att det får kosta, till förmån för långsiktiga och hållbara investeringar.

Har du några personliga insikter när det kommer till svenska företag och affärsetik som du vill dela med dig av?

Man brukar säga att ”it’s not personal, it’s business” men affärsetik är i allra högsta grad något personligt. Som ledare, beslutsfattare och anställd måste man ta ansvar. Låt säga att du sitter i ett möte där någon slänger ur sig diskriminerande kommentarer, säger du något då eller sitter du tyst och hummar? Vågar just du vara den personen som säger ifrån och ställer de där besvärliga frågorna? Även jag tycker att det är jobbigt att ta den rollen, men det är just det som känns obekvämt som öppnar upp för förändring och förbättring.