På förintelsens minnesdag: Låt oss lära av historien!

Texten först publicerad på Stöttepelarens hemsida.

27 januari 2020. Idag högtidlighålls befrielsen av de fångar som fortfarande var vid liv i förintelselägret Auschwitz. Tidningarna fylls av maningar att inte glömma, att inte låta det hända igen, och av skrämmande vittnesmål om hur antisemitismen återigen växer.

Det är rätt, vi ska inte glömma. Men för att det inte ska hända igen så måste vi också förstå hur detta kunde ske. Förintelsen är unik i sin fasansfulla omfattning och effektivitet, men den grundläggande tanken är tyvärr inte alls unik. ”Dom är inte riktiga människor”. Och där bakom, någon eller några som drar nytta av att vända människor mot varandra.

Det skedde i 1890-talets Afghanistan när emiren Abdur Rahman, med engelsmännens stöd, lät mörda och fördriva hazarer för att ge deras jord till andra, under stridsropet att de såsom shiamuslimer var otrogna och inte värda livet. Det skedde i 1910-talets Turkiet, där kristna armenier, assyrier och greker mördades i sina hem eller tvingades ut på ändlösa marscher mot svältdöden. Och ungefär samtidigt i den belgiske kungens privata koloni i Kongo där den inhemska svarta befolkningen dödades utskiljningslöst i jakten på gummi och elfenben. Hur många som dödades i dessa folkmord kring år 1900 finns det inga säkra siffror på, men helt klart var de åtskilliga miljoner.

Och så har det fortsatt. De som inte är av ”rätt sort” berövas sitt människovärde och det blir inte bara tillåtet utan till och med påbjudet att döda dem. 1994 dödades upp emot en miljon människor i Rwanda. Regeringen sade i sin propaganda att deras folkgrupp, tutsi, var kackerlackor som måste utrotas, och deras grannar gjorde som de blev tillsagda. Yazidierna i Irak lever idag i sviterna efter fruktansvärda angrepp från IS, muslimer i Kina sätts i koncentrationsläger och rohinyer i Myanmar har tvingats fly från landet för att överleva.

Förintelsen kommer aldrig upp upprepas på samma sätt som i 1940-talets Tyskland. Men samma människoförakt tar sig andra former, och det är där vi måste dra lärdom. Människor är människor och vi har alla rätt att leva. Förintelsen började inte med gaskamrarna, grunden lades långt tidigare genom intolerans och förakt för ”de andra”. Och genom likgiltighet, bekvämlighet, undanflykter.

Idag lever tusentals människor utan skydd och trygghet i Sverige. Utan hem, utan pengar och i ständig rädsla för att bli fångade och deporterade. Unga människor som kom hit som barn i hopp om att få trygghet. Små barn som är födda i Sverige, och deras förtvivlade föräldrar.

Och detta tillåts fortsätta. Om vi verkligen hade lärt något av förintelsen så skulle hela svenska folket resa sig mot den omänskliga asyllagstiftningen och för flyktingarnas rätt att leva människovärdiga liv. Om vi verkligen hade lärt oss något skulle ingen kunna vara likgiltig inför deras öden. Risken är stor att den dag människor verkligen reagerar så är det för sent, då kan man återigen beklagande säga att vi måste lära oss av historien. Här har vi alla ett ansvar.

Just nu pågår kampanjen Håll ihop Sverige – flyktingamnesti för de ensamkommande, med krav på permanenta uppehållstillstånd för alla Sveriges ensamkommande ungdomar, av alla nationaliteter, som varit här i mer än ett år. Stöttepelaren är en av många organisationer, kulturverksamheter och företag som står bakom kampanjen. Det är ett sätt att visa att vi står upp för alla människors lika värde och inte accepterar en uppdelning mellan ”vi” och ”dom”. Kom med du också, låt oss bli så många att de styrande politikerna blir tvungna att lyssna på oss!

Författare: Karin Fridell Anter, ordförande för föreningen Stöttepelaren - stöd för barn och unga.​ 

Media får återge texten med angivande av författare och källa.

Hjälp Stöttepelaren att hjälpa!
Swish: 123 583 19 04
Bankgiro: 5228-2381
Bankkonto: SEB 5368 11 065 76 för stående överföringar