Rektorerna får angiverilag i nyårspresent

Regeringen antar att de två ”angiverilagarna” leder till ökat ”frivilligt” återvändande och fler verkställda utvisningar. Men den effekten är tveksam. Snarare ökar utanförskapet och kanske kriminaliteten.

För några veckor sedan kom julklappen – löftet att kommuner och regioner inte hör till de myndigheter som blir ålagda att anmäla papperslösa. Sjukvården och skolorna drog en lättnadens suck.

Några dagar senare påmindes vi om ett annat lagförslag som börjar gälla 1 januari: anmälningsskyldighet för kommuner och regioner när det gäller ”uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten”. För skolverksamhet är det rektorerna som får denna skyldighet. ”Det är ju samma sak som ’angiverilagen’”, säger Skolledarna.

Förutom regioner, kommuner och privata skolor omfattas 27 statliga myndigheter, alla länsstyrelser och alla ambassader. Listan tyder på att det i första hand handlar om att hitta ekonomisk brottslighet.

Läser man remissvaren för utredningen ser man svagheterna. Förtydliganden efterlyses både av vilket ansvar som den enskilda tjänstemannen har och av vilken information som de brottsbekämpande myndigheterna behöver.

Syftet med de två ”angiverilagarna” är att fler migranter ska lämna landet, helst resa ”hem”, och färre ska komma hit. Skuggsamhället ska bort. Vi vet väldigt lite om skuggsamhället. ”Tillståndslösa” är EU-medborgare som stannat här mer än tre månader utan tillstånd, andra som bor här utan att ha sökt uppehållstillstånd samt de som fått avslag på sin ansökan, t.ex. arbetssökande, studenter, anhöriga och asylsökande. Skatteverket ska ha bedömt att det rör sig om över 100 000 personer.

Vilken effekt kommer dessa angiverilagar ha för flyktingarna?

”Informationsöverföringarna” kommer troligen ske via registersamkörningar. Men papperslösa flyktingar finns inte i registren – de saknar både ärendenummer och personnummer. Möjligen kan registreringen av nyfödda barn leda till att föräldrarna hittas.

Det är andra åtgärder i lagen om stärkt återvändarverksamhet som gör att man kan hitta fler papperslösa flyktingar. Dit hör utökade id-kontroller utan misstanke. Bland annat kan mobiltelefoner genomsökas. Erfarenheten från REVA-arbetet för tio år sedan visar att detta ökar risken för rasifiering – det är mörka människor som i första hand utsätts för dessa id-kontroller.

Avsnittet om skolan i lagen om ökat informationsutbyte med brottsbekämpande myndigheter ser ut att vara ett gungfly. Skolan ska på eget initiativ ange elever ”när det behövs i den brottsbekämpande verksamheten”. Utan anvisningar kan skillnaderna bli stor mellan vad som anmäls i olika kommuner, och i olika skolor i samma kommun.

Här finns stor risk för rasifiering – att man inte ser det som kan vara brott hos svenska elever, men dömer hårdare när det gäller elever med invandrarbakgrund. Papperslösa elever torde vara noga med att hålla sig borta från brottslighet, men rektorer som är emot flyktinginvandring kan nog anmäla sådana ”i god tro”.

Det är inte troligt att angiveridelarna av de två lagarna kommer att ha någon större påverkan på antalet verkställda utvisningar av flyktingar. Däremot leder de till ökad otrygghet för invandrare såväl med som utan uppehållstillstånd. Känslan av att vara ”icke önskvärd” ökar liksom risken för desintegration. I förlängningen kan detta leda till större utanförskap och ökad kriminalitet.

En längre, mer detaljerad artikel finns här.

Se även sidan Tidöavtalet – ett hot mot demokratin

Media äger rätt att återge texten med angivande av författaren Ingrid Eckerman och källa.

Ge gärna ett bidrag till våra pressmeddelanden!