Pressmeddelande -
Låga dioxinhalter i sik från Vättern – högre i den från Vänern
Halterna av miljö-och hälsofarliga ämnen som dioxiner och PCB:er i sik från Vättern ligger under gränsvärdet för saluföring medan den från Vänern har högre halter. I lax från Östersjön varierar föroreningshalterna mellan olika år. Det visar en första delrapport i en pågående studie på fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern.
– Förhöjda halter av klororganiska ämnen som dioxiner och PCB i fet fisk är fortfarande ett problem för det småskaliga kust-och insjöfisket i Sverige. Men situationen är inte alls nattsvart. I vissa fiskbestånd, under vissa förutsättningar, är risken för att gränsvärdena överskrids liten, säger Magnus Karlsson, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
IVL har sedan 2014 regelbundet undersökt halterna av klorerade dioxiner och furaner samt PCB:er i fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern. Förra året startade ett mer omfattande projekt i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som omfattar analyser av ett flertal feta fiskarter. Syftet är att undersöka vilka eventuella säsongsbundna, geografiska eller biologiska variationer mellan fiskbestånd som finns och om detta kan utnyttjas för att styra fisket så att halten av föroreningar i den saluförda fisken minimeras.
Denna första delrapport visar på stora skillnader i dioxinhalter mellan olika fiskevatten. En betydande faktor för halterna är också fiskens fetthalt. Ju fetare fisk, desto högre halter. Inom ramen för projektet har man därför också testat att mäta fetthalt med en handhållen mätare för att kunna sortera bort de fetaste och mest föroreningsbelastade individerna. Preliminära resultat tyder på att metoden, rätt utförd, funderar väl.
Sik – Halter i Vättern och Bottniska viken är förhållandevis låga och ligger i allmänhet långt under EU:s gränsvärden för saluföring. I Vänern är halterna generellt sett högre och ofta över gränsvärden för saluföring men det finns också exempel på fångster med låga halter. Halterna beror främst av fetthalten. Vänersik är generellt fetare och har därför högre halt.
Lax – Halterna varierar betydligt mellan olika år. 2016 och 2017 har halterna i lekvandrande lax fångad i Bottniska viken i genomsnitt legat strax under gränsvärdet för saluföring. Även i lax finns ett samband mellan dioxinhalt och fetthalt, däremot syns inget samband till storlek.
Strömming – Ett begränsat material har än så länge analyserats, men dessa tyder på halterna ligger under gränsvärdena i Bottenviken och Stockholms skärgård, medan halterna ligger över gränsvärdena i södra Bottenhavet.
För mer information kontakta:
Magnus Karlsson, magnus.karlsson@ivl.se, tel. 010-788 66 03
Ämnen
IVL Svenska Miljöinstitutet är Sveriges äldsta miljöforskningsinstitut. Sedan 1966 arbetar vi med tillämpad forskning för att hitta lösningar på miljöproblem, både på nationell och på internationell nivå. Vi bedriver forsknings- och uppdragsverksamhet inom hela miljöområdet.
