Design for Peace:Stockholm is a humanitarian design hackathon, hosted by Konstfack. It features humanitarians, designers, makers and producers, hackers and entrepreneurs who address four current and pressing humanitarian challenges. Many of the insights applied in this hackathon come from direct experience from two years of fieldwork at Lesbos in Greece.
- Waste Management aimed at improving t
I Hanna Hulthéns kandidatutställning Flocka presenteras en serie verk och skulpturer. Titeln syftar till görandet och insamlandet av en grupp. En bakåtvänd självständighetsprocess om behovet av att blicka bort från den egna individen, svårigheten och nödvändigheten att tillhöra ett vi.
Studenter på Konstfacks masterprogram CRAFT! presenterar grupputställningen Tearable Craft och forskaren Jana Sersic föreläser om hur konst och kultur kan vara en drivkraft i stadsplaneringen.
Under en kurs kallad MiniMax utmanades studenterna att uttrycka sina konstnärliga idéer på en allmän plats och i år gjordes detta på InfraCity, ett stort kontorsutrymme i Upplands Väsby. Studenterna bjö
– Naturligtvis ett glädjande besked i vår strävan att bygga ut vår forskningsmiljö. Vi fortsätter att knyta forskning till grundutbildning och öka vår internationella närvaro. Allt med det övergripande målet att bidra till ett samhälle att dela vare sig man bor i tät- eller glesort, är rik eller fattig, nyanländ eller gammal i gården, säger Konstfacks rektor Maria Lantz.
I utställningen får ni följa med på min barndoms alla upptäcktsresor i min mormor och morfars enorma hus utanför Karlskrona, omringad och inringad, bland både gömda och bortglömda objekt. Tillsammans följer vi med, eller kanske följer vi efter, min morfar. Den danska motståndsmannen Kjell Klein, på hans omtumlande resa i norra Europa under dess 20-, 30 och 40-tal.
Arrangerat av Konstfack och Akademin Valand till minne av fotografen Hans Hedberg, också lärare vid Konstfack, kritiker och curator. Utövare från olika samtida fotografiska fält, teoretiska som praktiska, diskuterar vad den viktigaste frågan och de största utmaningarna är för fotografin idag samt vilka utövarna som formulerar nya möjligheter är.
Välkommen att tillsammans med kulturminister Alice Bah Kuhnke inviga utställningen Den fria leken, Västerås konstmuseum, torsdagen den 1 juni kl 18.
I leken testar vi våra begränsningar, här utvecklas våra sociala färdigheter och förståelse för omvärlden. Samtidigt ligger lekens fantasivärld utanför verklighetens normer och rutiner, den fungerar snarare som en outtalad överenskommelse mellan d
Konstnären, curatorn och historikern Matt Smith är vår nya professor i konsthantverk med särskilt fokus på keramik och glas.
Hybrid artist, curator and historian Matt Smith is our new professor of crafts with a special focus on ceramics and glass. Using clay and its associated references, Matt Smith explores how cultural organisations operate using techniques of institutional critique and artist intervention.
Welcome to Microhistories and Accessing Utopia at the Research Pavilion, Sala del Camino, inauguration event 11 May at 1–3.30 pm. And to the exhibition University of Disaster, the Pavilion of Bosnia and Herzegovina, Palazzo Malipiero, official Pavilion Opening 12 May, 6–10pm.
Med sina 195 studenter från 28 nationer är Konstfacks vårutställning 2017 den största i skolans 173-åriga historia. I år finns det därmed fler aspekter än någonsin av samhällets stora frågor, gestaltade i en lustfylld och kritisk dialog.
With its 195 students from 28 nations, Konstfack's Degree Exhibition 2017 is the largest in the school's 173-year history. Consequently, this year there are more aspects of society's major challenges than ever, expressed in a lively and critical dialogue.
Gunilla Muhr är ny prefekt på Institutionen för konst där hon efterträder Olof Glemme som går i pension. Gunilla kommer närmast från Centrum för fotografi där hon varit verksamhetsledare i över tio års tid. Hon har en lång erfarenhet av curatoriellt arbete, ledarskap och forskning inom konst, film och fotografi
Not always so remarkable but still most important. Every day. The beautiful, small, horrible and often insignificant experiences that makes us who we are, fascinates me. You see, choose and become - with no interruption. The constant change inspires me. In Elegy over self some of this time took form, became bodily extracts. As paintings and objects accompanied by words.
Welcome to the opening at Galleri Konstfack, Friday 24 March at 4 pm looklooklook [datura] I would describe my work as multidiciplinary and performative. A poetic investigation of power through pop-cultural mediums, ancient spells and daily life objects.
Britta Marakatt-Labba är en stark och okuvlig röst i samtidskonsten. Med textil och broderi som medium och med erfarenheter från samisk historia och kultur, är hennes verk berättelser om såväl det personliga som det lokala och det universella. I år representerar hon Sápmi och Sverige på Documenta 2017.
In search of Elisabeth I found Romy’s past, which osmosed into a third presence. They seem to direct each other’s lives towards a coding-disorder, where individual reference and the origins of narrative and life becomes unclear.Their relationship makes it possible to assume multiple perspectives of a person’s identity. What does it mean when life looks like fabulation?
Jag skriver en sak, som blir till något annat på en skärm. Html och javascript. Översättningar till pixlar och rörelser. En sak blir på ett väldigt logiskt sätt något annat. Men jag tycker det är sjukt ologiskt hur ingenting kan bli en hel värld av jättemycket saker. Och jag tänker att jag någonstans där kommer fram till: varför allt detta?
I mitt konstnärskap undersöker jag frågor kring det kroppsliga och framförallt de komplex en skev självbild kan skapa, ett fotografi av en själv kan vara något helt annat än den inre bilden en har skapat av sig själv. Jag skapar objekt, fotografier och videoverk som driver åskådaren till tankar om kroppen, köttet och döden. En igenkännande hud, en relik upphöjd och öppen för granskning.
The exhibition Brown Island is a resistance towards the white heteronormative environment, creating a space curated by and for people of colour. The content of the work reflects our lived experiences and creative expressions.
