Ganneviksstipendiet 2024 går till Sam Hultin, Virpi Pahkinen, Ruben Östlund, Wanja Djanaieff, Mats Edén och Erik Holmström

Ganneviksstipendiet delas ut om sammanlagt tre miljoner kronor till sex konstnärer inom områdena bild, dans, film, form, musik och teater.

– När Per Gannevik i sitt testamente beslutade att en del av hans arv skulle gå till att stödja nu verksamma konstnärer, var det med förståelsen att skapandet av framstående konst – det framtida kulturarvet - kräver både synliggörande och resurser. Årets sex stipendiater har alla på olika sätt utvecklat och förnyat sina konstområden, och påverkat både sin publik så väl som kommande generationers konstnärer, säger Ellen Wettmark, styrelsens ordförande.

I motiveringarna framhålls att alla årets stipendiater ses som framstående inom sina respektive konstområden och de tilldelas 500 000 kronor var för sina konstnärliga gärningar.

-----

BILD
Sam Hultin

Motivering
Sam Hultin har med enorm hängivenhet kartlagt, dokumenterat och synliggjort queera individers historia i staden. Med stadsvandringen som konstform leder Sam sin publik till insikter om hur syn och attityder ändras över tid, och framför allt hur queera gemenskaper och rum utgjort en del av stadens historia långt innan vi föreställer oss. Med staden som forskningsstudie och konstrum är Sam Hultin en oumbärlig historieskildrare av sin egen communitys berättelser.

Sam om Ganneviksstipendiet
– Stipendiet är förstås en otrolig uppmuntran och bekräftelse som framförallt betyder att jag kan fortsätta att göra det som känns viktigt för mig utan att behöva oroa mig för pengar. Att jag kan fokusera på mitt arbete med lite mer sänkta axlar.

Sam om sitt konstnärskap
– Mitt arbete handlar ofta om queer historia, identitet och gemenskap och utforskar kopplingar mellan personliga erfarenheter och politiska och sociala strukturer. Genom exempelvis stadsvandringar, allsånger och jubileer bjuder jag in andra att tillsammans med mig aktivera delar av vår queera historia. Sedan 2019 har jag arbetat med projektet Eva-Lisas monument som lyfter fram transpionjären Eva-Lisa Bengtsons liv och aktivistiska arbete.

-----

DANS
Virpi Pahkinen

Motivering
Virpi Pahkinens omisskännliga dansverk är majestätiska och kontemplativa och har under decennier fascinerat och berört publik över hela världen. Såväl som solodansare som i koreografier åt andra frammanar hon dansens sakrala krafter. I hennes universum ryms växlande konstuttryck med ett rörelsespråk som samtidigt är djupt avskalat och koncentrerat. Med fullkomlig närvaro och rituell precision får Virpi Pahkinen oss att reflektera över tillvarons mer ogripbara dimensioner.

Virpi om Ganneviksstipendiet
– Överraskande, hedrande och glädjande, ett kvitto på idogt arbete och tro på danskonsten.

Virpi om sitt konstnärskap
– Det är konsten som gör att det är värd att leva överhuvudtaget.
Den ordlösa, organiska och skulpturala dansen har varit kärnan som jag fört vidare med en övertygelse om danskonstens förmåga att låta åskådare föras till en plats där det innersta lyser genom. Jag söker själens viloplats som har sin hemvist i rörelsen och i det föränderliga.

-----

FILM
Ruben Östlund

Motivering
Med psykologisk precision koncentrerar Ruben Östlund sociala spel till hypnotiskt filmiska situationer. Han är en träffsäker socialantropolog, radikal bildkritiker och obotlig retsticka, och har skapat scener som är så särpräglade att de både skrivit in sig i filmhistorien och i samhällets gemensamma referensbank. Hans konceptuella metod, oefterhärmliga estetik och drastiska humor har gjort honom till en av världens mest inflytelserika filmkonstnärer

Ruben om Ganneviksstipendiet
– Kulturmecenater är ovanliga i Sverige så låt oss lyfta Per Gannevik som ett inspirerande exempel för landets alla nyblivna miljardärer! Äran att bli tilldelad det generösa Ganneviksstipendiet tar jag med ett motkrav på mig själv: det ska leda till koncentrerat filmarbete en lång tid framöver.

Ruben om sitt konstnärskap
– Jag tycker mycket om sociologi, eller kanske är det dess grundinställning jag gillar. Trots att den ofta utgår från människans misslyckanden, skuldbelägger den aldrig individen. Ett sociologiskt experiment som jag inspirerades av i filmen De ofrivilliga är Solomon Aschs klassiska konformitetsexperiment. Där fick testpersoner, inför en grupp, välja mellan två streck och peka på det som de tyckte var längst. Det som riggats var att gruppen skulle påstå att det kortaste strecket var det längsta. Asch ville undersöka om gruppens val påverkade individens rationella tänkande. Det fantastiska med det och liknande sociologiska experiment är att även om jag inte känner till resultatet, ger själva premissen mig en tankeställare. Den blir ett litet konstverk i sig.
Jag försöker leta efter den typen av situationer till mina filmer – vardagliga, lättidentifierade dilemman. Helst ska de trigga en större frågeställning och upplösa illusionen om våra jag som rationella och moraliskt överlägsna. Något som jag har svårt att förklara är varför jag tycker att det är så komiskt med en sådan situation. Jag blir lyckligt upprymd när jag lyckas sätta krokben för karaktären, mig själv och publiken.
I min nästa film, The Entertainment System Is Down, har jag inspirerats av ett socialpsykologiskt experiment som heter "The Challenge of the Disengaged Mind". I det får testpersonerna den till synes enkla uppgiften att sitta på en stol i ett kalt rum och göra ingenting. När forskarna insåg att många av testpersonerna tyckte att det var näst intill olidligt trots att de visste om tidsfristen på 15 minuter, lade de till ett moment. Med ett knapptryck kunde de nya testpersonerna, om de ville, ge sig själva en icke skadlig men mycket smärtsam elektrisk stöt. Frågan var: Om vi har tråkigt, väljer vi då hellre att något negativt händer än att inget händer alls? Jag tror verkligen inte att forskarna bakom experimentet var några sadister, men de måste väl ändå ha skrattat när de kom på den idén?

-----

FORM
Wanja Djanaieff

Motivering
Gula kungakronor på blå botten eller en stilla fika i bersån – Wanjas Djanaieffs lustfyllda färgkombinationer och mönster är omöjliga att värja sig mot. Textilformgivaren Wanja Djanaieff har en alldeles egen och framstående plats i Sveriges textil- och designhistoria. Som konstnär, designer, kostymör, lärare, scenograf och sedermera professor har hon nydanat det textila uttrycket, ofta med en kärleksfull vinkning till den svenska folkkonsten. Wanjas mönster är på en och samma gång ikoniska tidsmarkörer och evigt unga.

Wanja om Ganneviksstipendiet
– Att få Granneviks stipendiet, gör mig överväldigad och glad, att min yrkesmässiga gärning har uppmärksammats på detta sätt!

Hur beskriver du ditt konstnärskap?
– Mitt konstnärskap, innefattar en stor spännvidd. På ett sätt har jag hoppat från isflak till isflak. Det ena har gett det andra. Jag gillar utmaningar och nya projekt, gärna i samarbete med andra människor. Min vandringsutställning, runt om i Sverige, hette: Wanja Djanaieff och hennes 22 älsklings färger. Färg får i gång mig, jag älskar färg! Jag vill också berätta något i allt jag gör. Folkkonsten har varit en stor inspirationskälla!

-----

MUSIK
Mats Edén

Motivering
Mats Edéns virtuosa konstnärskap förenar världar. Djupt rotad i värmländsk folkmusiktradition har han inte bara utvecklat svensk folkmusik men också flätat samman musiktraditioner från olika kulturer. Som tonsättare och konstnärlig ledare för Groupa har han med lekfull elegans kombinerat ett outtröttligt sökande efter ålderdomliga spelsätt med en blick framåt. Mats Edén fortsätter att omdefiniera vad folkmusikens uttryck kan och bör vara.

Mats om Ganneviksstipendiet
– Jag känner mig oerhört hedrad, både för min genres skull och för mitt eget arbete, att jag nu erhållit årets Ganneviksstipendium i musik.

Mats om sitt konstnärskap
– Det eviga sökandet efter uttrycket, tonen och stråkens balans, det är för mig ett av mitt livs stora äventyr. Ett stillsamt vandrande på stigar kantade av svartvita foton på för länge sedan bortgångna spelmän, rispor av toner och spruckna felor.

För att söka formulera mitt konstnärliga arbete kan jag se det som uppdelat i tre avdelningar, vilka från stund till annan går in i varandra.

Den första delen handlar om att erövra och tolka äldre tiders låtspel utifrån olika källor som kräver noggranna studier av musiken och dansen i mångåriga samarbeten med likasinnade kollegor. Vilket jag lyckligtvis rikligt har begåvats med. Här måste jag nämna några av dessa som på alla vis är viktiga delar av mitt musikantiska liv. Det är bland andra Inger och Leif Stinnerbom, Jonas Simonson och Terje Isungset. Listan är lång på alla goda kollegor så jag stoppar där.

Den andra delen handlar om komposition. Att skriva låtar som bygger på det jag funnit i den gamla folkmusiken. Men jag vill också gå vidare in till andra musikaliska sammanhang där jag är mer som tonsättare än musiker, och där jag försöker sammanblanda min folkmusikaliska grund med den samtida konstmusiken till något jag inte helt vet vad det skall bli.

Den sista delen berör instrumenten. Jag fascineras av guldglänsande sensträngar och stråkar lätta som fågelvingar. Frågan jag ställer mig är, vad är det i instrumentkonstruktionen som kan härleda till olika tiders tankar kring klang och ton. Detta sammanfattar på ett vis helheten för mitt arbete, att både leta bakåt för att på så vis erhålla ett stadigt fundament att stå på i det fortsatta sökandet framåt.

-----

TEATER
Erik Holmström

Motivering
För Erik Holmström tycks inget vara omöjligt när han skapar nya världar av välkända föremål. För visst känner vi igen oss i det som gestaltas där på scenen även om skådespelaren har en flörtkula till huvud. Hans världar är ofta humoristiska, storslagna och angelägna och expanderar vår syn på teaterns möjligheter. Med lekfulla intentioner och ett nyfiket sinne utforskar, utmanar och tänjer Erik Holmström på dramatikens gränser.

Erik om Ganneviksstipendiet
– Sedan jag fick beskedet om stipendiet har min ekonomiska stress minskat drastiskt och det spiller såklart över på allt i livet. I tider av nedskärningar och orosmoln för det fria kulturlivet så ger det en tillfällig trygghet på ett individuellt plan. Sedan är bekräftelse viktigt för mig i mitt konstnärskap, jag behöver det för att fortsätta lita på min intuition och våga befinna mig på okänd mark. Ett sånt här stipendium har en sådan funktion.

Erik om sitt konstnärskap
– Sedan jag hittade dockteatern för tio år sedan befinner jag mig på en upptäcktsresa i konstformen. För mig handlar det inte om att skapa den perfekta dockan eller det mest ekvilibristiska dockspelet. Jag är besatt av leken och samspelet mellan form och innehåll, docka och dockspelare, föreställningens mekanik och publikens fantasi, konstverket och världen runtomkring och att allt tillsammans bildar ett magiskt maskineri. För mig är dockor, figurer och objekt fascinerande för att de är projektionsytor. Det är ingen som tror att de lever på riktigt, det är en lek och allt är på låtsas - en perfekt utgångspunkt för att vidröra mänskliga bråddjup.

Rent estetiskt jobbar jag ofta med en slags vardagsrealism, men formen är hemmagjord och ihopklistrad. Jag älskar när material och konstruktion lyser igenom. Det aktiverar mig som betraktare och jag får en inblick i processen. Jag har alltid dragits mer till skissen än det färdiga och jag tror att dockteater passar mig bra därför. Det är tydligt att det är ett försök att gestalta världen, men det kommer alltid vara bristfälligt, “dockaktigt”, och därmed avslöjande.

Dessutom tycker jag att dockteater har en inneboende humor och kommunikation som jag älskar att syssla med. Det sociala samspelet och det djupt mänskliga i våra strävanden framstår med rörande tydlighet när det gestaltas av tomma dockor som försöker härma människor.

-----

Om Per Ganneviks stiftelse för kulturella ändamål

• I februari 2012 bildades Per Ganneviks stiftelse för kulturella ändamål i enlighet med villkoren i testamentet om att skapa en stipendiestiftelse i hans namn.
• Per Ganneviks önskan var att stiftelsen skulle främja det svenska kulturarvet. Stiftelsen delar årligen ut stipendier till verksamma konstnärer men får även verka för att främja kulturella ändamål på andra sätt. Sedan 2013 delar stiftelsen ut Ganneviksstipendiet med 500 000 kronor vardera till verksamma konstnärer inom bild, form, musik, teater, dans och film.
• Stiftelsens styrelse är densamma som Konstnärsnämndens styrelse. Stiftelsens styrelse utser stipendiater, stipendiet är inte sökbart.
• Tidigare stipendiater och mer information: Ganneviks stiftelse - Konstnärsnämnden
• Bakom årets formgivning står Victoria Skoglund/Skogen grafisk form och Sara Wallstedt är konstnären som skapat årets statyett som tilldelas stipendiaterna.