Blogginlägg -
Vision utan verklighetsförankring
Sista sidan i Stockholms stads Vision 2040 är en karta över större utvecklingsprojekt. Järva begravningsplats presenteras där som "Högkvalitativa rekreationsmiljöer".
Hur kan en begravningsplats beskrivas som "rekreationsmiljö"?
Det är nonchalant och respektlöst både mot dem som ska begrava sina anhöriga, och mot dem som erbjuds en kyrkogård som lekplats.
Den som skrivit texten vet att platsen idag är en landskaps- och aktivitetspark, utnämnd till Årets Park 2017, Bästa Platsen i Järva 2018 och Världens bästa discgolfbana 2020. Där kan man med fog prata om "högkvalitativa rekreationsmiljöer".
Skrivningen ska förstås dölja det faktum att den befintliga parkmiljön totalförstörs om begravningsplatsen börjar byggas.
På samma sätt som orden "biologisk mångfald och ekosystemtjänster" döljer flera års grävande i förorenade tippmassor, och "satsningar på offentliga miljöer" sannolikt avser byggandet av p-platser och tre kilometer ny bilväg i kulturreservatet.
Men Dennis Wedin (M) hävdar att det blir nästan lika bra när begravningsplatsen är klar och discgolfen tvingats bort: "Att promenera med hunden, åka skidor, grilla och jogga blir fortsatt centralt på platsen" skrev han i DN.
Men hur kan grillning beskrivas som en central aktivitet på en begravningsplats?
Är detta förakt för människors önskemål rentav rasistiskt?
I en radiointervju vände sig kyrkogårdsdirektören Svante Borg mot pulkaåkning i Skogskyrkogården. Det passar inte. Men i projektet på Järva framhålls tvärtom att pulkabacken som JärvaDiscGolfPark skapat ska finnas kvar. Den är inritad i illustrationsplanen. Visserligen åker barnen rakt in i begravningsmurar, men det är kanske inte så noga med invandrarbarnen i Järva?
Till alla dem som finner det stötande med rekreation "i kombination med platser för den sista vilan" svarar kyrkogårdsförvaltningen att gravområdena ska vara tydligt avgränsade med staket eller diken. Därmed blir det inga konflikter, hävdar man.
Men om grannen grillar korv och hans barn leker med familjens skällande hund när Dennis Wedin sitter på sin uteplats och skriver en visionär text om hållbart stadsbyggande - blir han inte störd då? Även om tomterna är tydligt åtskilda med staket?
Fortfarande efter tio år är projektet Järva begravningsplats en skiss utan kontakt med verkligheten.