Avslöjande relationsresa, del 1. Jag är terapeut, men jag är människa också.

När jag var fjorton år gammal, för snart trettio år sedan, då visste jag hur det förhöll sig och alla vuxna runt omkring var korkade, jag skulle inte bli som dem. För femton, tjugo år sedan tyckte jag att jag hade hygglig koll, jag tyckte jag var ganska färdig med mig själv och skicklig på att förhålla mig till andra. Idag vet jag att det ända som är säkert det är att det sker ständiga förändringar och att livet är en fantastisk skola, om än mycket tuff och smärtsam ibland. Jag bjuder in dig att följa min resa in i ”Läskiga skogen”, gläds åt att du bara behöver titta på och att du slipper delta. Törs du? Fortsättning på den här historien följer…

Nytt år, 2012. Även om årsskiftet bara är en mem, en gemensam överenskommelse vi i västvärlden har om att det faktiskt finns dagar, veckor månader och år, så vet vi ju att egentligen finns det bara en massa nu, en rad nu:n som följer på varandra. I februari har min partner och jag levt tillsammans i sex år, det stämmer bra med att vi nu är inne i någon typ av parallell till fjärde fasen i relationscykeln. Eftersom vi har en hel del kunskap om det här så blir det kanske inte fullt så turbulent som för andra par. Vi har våra uppdrag var och en på sitt håll, och vi jobbar på gemensamt med Lifecaps utbildningar, något som vi båda uppskattar ofantligt mycket. Det är verkligen en gåva att få ge sina egna insikter vidare. I sanningens namn så ska jag väl säga att vi tjuvstartade, min man var iväg och gjorde en mastodont inventering i sig några veckor före jul och när han kom tillbaka var det min tur. I samband med det här gav vi varandra feedback för att sedan kunna arbeta vidare med den egna utvecklingspotentialen.

Jag vill verkligen gratulera min man, eller det kanske är mer att kalla honom min ”kanske-man”, det ser ut att bli stora framgångar i hans nya projekt. För mig innebär framgång att det faktiskt har genomförts någon typ av inre arbete först. Det inre manifesteras i något yttre, och eftersom jag lever ihop med mannen i fråga vet jag att han har gjort ett ”HerreJössesArbete” med sig själv den senaste tiden, ett strukturerat och konstruktivt djupdyk i de egna mönstren, någonting som ju ofta är mycket smärtsamt. Han har sin process och jag har min. Jag vill dela med mig av detta för att göra det möjligt för alla som följer oss att få en djupare förståelse för att det inte finns några konflikter utanför oss. Alla konflikter som jag upplever är mina egna, jag bara projecerar ut dem på min omgivning. Jag får tacka universum för att jag har haft förmånen att ha både min ovärderliga handledare tillgänglig för telefonkonsultationer över helgerna och för att jag har mina närmaste vänner. Vänner som funnits där, när jag ibland haft behov att sätta på mig den oklädsamma offerkoftan en stund och självömkat.

Vi gav alltså varandra feedback jag och ”kanske-mannen”, och en av de punkter som fanns med bland det han gav mig, var att han tycker att jag har väl stor integritet, han ifrågasatte om det är någon mer än han som kommer mig in på livet. Jo det är det, men han har rätt, jag har egentligen bara två väninnor som känner mig riktigt väl. Jag bestämde mig för att ta fasta på detta och göra något åt det. Jag kan gott bli lite mer öppen med vem jag är gentemot er alla. Det gör att jag kommer att dela med mig av fler av mina egna tillkortakommanden och mitt ”Skuggarbete” under en liten tid fram över.

Jag har alltid varit ärlig med att jag inte på långa vägar är färdig med att arbeta igenom mina egna ULP:ar, Upper Limit Problems, men jag har varit restriktiv med att dela med mig om hur det känns. Ni som har läst mina böcker har en hel del inputs om några utvalda djupdykningar jag gjort i min ”läskiga källare” och hur jag tagit mig upp igen, men jag tänkte jag skulle ge er lite som kanske kan vara till nytta. I min senaste bok skrev jag om att jag hade kommit till att jag faktiskt idag är ”Ekonomiskt obekymrad”. Det har varit ett stort steg för mig och resan fram hit har inneburit både smärtsamma besök i min barndom samt resor till något som av vissa benämns som tidigare liv (med hjälp av kollegor och mina elever på energiterapeututbildningen). Jag vet förståss inte reinkarnation verkligen existerar, men jag väljer att se det så, för då blir informationen lättare för mig att hantera – en bekväm förklaringsmodell helt enkelt. Jag har redan kommit en bit på väg i att sätta mig själv främst, ni vet ju det här de säger när vi flyger: Sätt på dig själv syrgasmasken först, innan du hjälper andra. En bra idé naturligtvis, för när jag har sygasmask på har jag ju så mycket större förutsättningar att hjälpa andra. Jag har tillgång till så mycket visdomsord som jag kan dela med mig av, men det känns inte så meningsfullt att göra bara det längre. Jag har flera av dem som ledstjärnor, och jag behöver ständigt påminna mig om dem, men nu kommer jag istället att väva in dem i min egen story i samband med att jag behöver ta del av dem själv. Håll utkik, jag kommer att avslöja lite av min skitiga tvätt här, allt för visa vilken befrielse det är att ha koll på sina skuggsidor, även om insikterna om dem kan vara väl så smärtsamma. Jag räknar med att jag kommer att arbeta ganska intensivt med min process under en tid nu, sedan när jag själv anser att jag nått min nästa nivå, det vill säga att jag gjort en transformation jag är nöjd med. Då har jag för avsikt att manifestera mina nya insikter genom att leva på den nivån ett slag. Åh, du undrar över de fyra nivåerna i en relation,

De är: 1. Förälskelse, 2. Fördjupning, 3. Kris, 4. Transformation eller separation. Nu befinner jag mig på transformationssteget, här krävs tid för individuellt arbete. Det hindrar dock inte från att vi kan ta paus från det ett tag. Om en liten stund ska jag byta om, fixa till mig och ta mig in till Norrtälje för en middagsdate med min ”kanske-man”, det ser jag fram emot. När vi gör arbetet med oss själva behöver vi vara på olika håll, med två terapeuter som är vana att vara inne och peta i, och ifrågasätta andra människors processer, så är risken för stor att resultatet blir en oönskad separation om vi blandar oss i varandras arbete. Som en parentes kan sägas att min förra relation klarade tre sexårscykler, det ska bli spännande att se hur det går med den här…

Gaya Pienitzka har skrivit ett antal böcker om inre ledarskap, kvinnligt- manligt och om healing. Hon är terapeut, författare, föreläsare och en av Lifecaps huvudlärare. Hennes böcker kan du finna bland annat hos nätbokhandlarna www.adlibris.com och www.bokus.com . Information om Lifecaps terapeut och coachutbildningar finner du på www.lifecap.se

Lifecap AB