Pressmeddelande -
Att prioritera rätt i primärvården
Brist på personal, framförallt läkare, gör prioriteringar till ett vardagsproblem i primärvården. Men för att vården ska bli rättvis krävs att prioriteringarna genomförs mer systematiskt, visar en ny avhandling.
Det dagliga arbetet vid en vårdcentral består av möten med enskilda patienter. När resurserna inte räcker till blir prioritering och ransonering en viktig men problematisk uppgift.
Eva Arvidsson, distriktsläkare och doktorand vid Prioriteringscentrum på Linköpings universitet, har undersökt hur läkare, sjuksköterskor och patienter uppfattar problemen och hur de kan angripas. Studierna har genomförts med enskilda intervjuer, enkäter och fokusgrupper.
– Personalen efterfrågar stöd och riktlinjer från politiker för att bättre kunna hantera situationen, medan patienterna vill att vårdpersonal och inte politiker ska göra prioriteringarna, säger Eva Arvidsson.
Var tionde patient hade upplevt någon form av ransonering men bland dessa var ändå 60 procent nöjda med resultatet.
Riksdagen har beslutat om en etisk plattform med tre principer för prioritering. Utifrån denna har tre kriterier arbetats fram: tillståndets svårighetsgrad, nyttan av en planerad åtgärd och åtgärdens kostnadseffektivitet.
Hittills har denna systematiska modell provats i liten utsträckning inom primärvården. I stället förekommer en ”ad-hoc”-ransonering (olika från fall till fall) som enligt studien medfört oönskade konsekvenser som bristande kontinuitet och svårigheter att planera vården. Den har också lett till att vissa patientgrupper, särskilt kroniskt sjuka och äldre, trängts undan.
Genom intervjuerna har ytterligare tre aspekter på prioriteringar identifierats: perspektiv, tidsram och evidensnivå. Perspektiv handlar om att beakta både det medicinska perspektivet och patientens perspektiv vid bedömningen av patientnytta och sjukdomens svårighetsgrad. Tidsram gäller bedömning av nuvarande symtom och nytta kontra risken för komplikationer i framtiden, och eventuella framtida vinster av olika insatser. Evidensgrad handlar om svårigheten att applicera kunskap från vetenskapliga studier om en grupp patienter, till exempel med en viss diagnos, på en enskild patient.
Avhandling: Priority setting and rationing in primary health care. Linköping University Medical Dissertations No. 1342. Disputationen ägde rum torsdag 31 januari med professor Magne Nylenna, Oslo, som opponent.
Kontakt: Eva Arvidsson 070-2117242, eva.arvidsson@ltkalmar.se
Det dagliga arbetet vid en vårdcentral består av möten med enskilda patienter. När resurserna inte räcker till blir prioritering och ransonering en viktig men problematisk uppgift.
Eva Arvidsson, distriktsläkare och doktorand vid Prioriteringscentrum på Linköpings universitet, har undersökt hur läkare, sjuksköterskor och patienter uppfattar problemen och hur de kan angripas. Studierna har genomförts med enskilda intervjuer, enkäter och fokusgrupper.
– Personalen efterfrågar stöd och riktlinjer från politiker för att bättre kunna hantera situationen, medan patienterna vill att vårdpersonal och inte politiker ska göra prioriteringarna, säger Eva Arvidsson.
Var tionde patient hade upplevt någon form av ransonering men bland dessa var ändå 60 procent nöjda med resultatet.
Riksdagen har beslutat om en etisk plattform med tre principer för prioritering. Utifrån denna har tre kriterier arbetats fram: tillståndets svårighetsgrad, nyttan av en planerad åtgärd och åtgärdens kostnadseffektivitet.
Hittills har denna systematiska modell provats i liten utsträckning inom primärvården. I stället förekommer en ”ad-hoc”-ransonering (olika från fall till fall) som enligt studien medfört oönskade konsekvenser som bristande kontinuitet och svårigheter att planera vården. Den har också lett till att vissa patientgrupper, särskilt kroniskt sjuka och äldre, trängts undan.
Genom intervjuerna har ytterligare tre aspekter på prioriteringar identifierats: perspektiv, tidsram och evidensnivå. Perspektiv handlar om att beakta både det medicinska perspektivet och patientens perspektiv vid bedömningen av patientnytta och sjukdomens svårighetsgrad. Tidsram gäller bedömning av nuvarande symtom och nytta kontra risken för komplikationer i framtiden, och eventuella framtida vinster av olika insatser. Evidensgrad handlar om svårigheten att applicera kunskap från vetenskapliga studier om en grupp patienter, till exempel med en viss diagnos, på en enskild patient.
Avhandling: Priority setting and rationing in primary health care. Linköping University Medical Dissertations No. 1342. Disputationen ägde rum torsdag 31 januari med professor Magne Nylenna, Oslo, som opponent.
Kontakt: Eva Arvidsson 070-2117242, eva.arvidsson@ltkalmar.se
Relaterade länkar
Ämnen
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!
