Barn med NPF-diagnoser gynnas av riktad fritidsverksamhet

Barn med neuropsykiatriska diagnoser har ofta svårt att delta i öppna fritidsaktiviteter. Men värdet av att inrätta särskilda verksamheter riktade till de här barnen är omdiskuterat. I en ny doktorsavhandling från Linköpings universitet studeras den riktade verksamheten KFUM Funkis i Linköping. Resultatet visar på utmaningar men framförallt på möjligheter.

KFUM Funkis startades av två föräldrar i Linköping. Verksamheten som riktades enbart mot barn med neuropsykiatriska diagnoser som till exempel autism och adhd, hade egna, anpassade lokaler. Syftet var att erbjuda en fungerande fritid utanför hemmet och att bryta den sociala isolering många familjer känner.

– Att bygga upp en hel verksamhet med egen lokal är ovanligt. Vi har faktiskt inte hittat något liknande i Sverige, säger universitetsadjunkt Rebecka Tiefenbacher på Tema Barn vid Linköpings universitet.

I sin doktorsavhandling har hon undersökt vilka idéer som KFUM Funkis byggde på, hur verksamheten lyckades och vilka lärdomar som finns att dra både för riktade och öppna verksamheter. I studien deltog 20 barn (3–11 år) från 15 familjer.

Rummen på KFUM Funkis hade utformats med hänsyn till barnens speciella behov. Färgen på väggar och möbler var anpassad för att undvika för mycket synintryck och lokalerna var ljuddämpade. Antalet barn som fick vara på plats samtidigt begränsades för att minska stök och krav på interaktion. Det fanns ett ”lugnt rum” där barnen skulle kunna dra sig undan. Verksamheten var också anpassad så att det till exempel inte var tvång på att alla skulle göra allt på ett visst sätt.

Den kritik som finns mot riktad verksamhet överlag är att det riskerar att spä på barnens utanförskap. Men enligt Rebecka Tiefenbacher visade det sig att KFUM Funkis gjorde stor skillnad för många av barnen. De kunde gå dit och ha fritid på sina egna villkor. Situationer med konflikter eller utåtagerande beteende var ovanliga. ”Det lugna rummet” använde barnen mer som ett vanligt lekrum.

– Det var oerhört betydelsefullt för många familjer att få en plats dit de kunde åka och ha fritid ihop. Föräldrar beskrev också att de inte behövde förklara sitt barns beteende, eftersom det fanns en förståelse från andra föräldrar med samma erfarenheter, säger Rebecka Tiefenbacher.

Å andra sidan såg hon att det fanns normer för hur man utför fritidsaktiviteter som levde kvar även på KFUM Funkis. En del familjer önskade få komma till lokalerna ensamma, eftersom det var svårt för deras barn att vara där tillsammans med andra. Så ville man inte göra på Funkis, delvis på grund av föreställningarna om vad fritidsverksamhet är.

– Att ibland tillåta att bara en familj fick komma utmanade syftet att bryta den sociala isoleringen. Men det utmanar också en idé som finns i samhället om att meningsfull fritid är aktiviteter som görs tillsammans. Det här är en svårighet som kan vara svår att lösa, säger Rebecka Tiefenbacher.

Men hon tror att det finns lärdomar att dra både för riktade och öppna verksamheter. Den första är att båda typerna behövs. Rebecka Tiefenbacher menar att barn som får chans att prova på aktiviteter i riktad verksamhet kanske kan bli trygga nog att våga prova på även öppna aktiviteter. Den andra är att kritiskt granska vilka förutfattade meningar och föreställningar man bygger sin verksamhet på och om det går att luckra upp reglerna en aning för att fler ska kunna delta. Den tredje är att inte glömma att barn med NPF-diagnoser är en stor målgrupp att rikta sig mot och ta hänsyn till.

Verksamheten vid KFUM Funkis lades ner 2024 efter att bidragen Region Östergötland dragits in på grund av besparingar.

Kontakt: Rebecka Tiefenbacher, universitetsadjunkt: 070-089 62 46; rebecka.tiefenbacher@liu.se

Avhandlingen: A Space Away From the Ableist Gaze?: Separate Leisure for Children With Neuropsychiatric Disabilities, R Tiefenbacher, Linköping Studies in Arts and Sciences, ISSN 0282-9800 ; 901, publicerad 18 december 2024, DOI: 10.3384/9789180759656