Gå direkt till innehåll
Forskare vid Linköpings universitet har demonstrerat att konstgjorda muskler av polymermaterial kan drivas med energi från glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Foto: Thor Balkhed/Linköpings universitet
Forskare vid Linköpings universitet har demonstrerat att konstgjorda muskler av polymermaterial kan drivas med energi från glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Foto: Thor Balkhed/Linköpings universitet

Pressmeddelande -

Konstgjorda muskler som drivs av glukos

Artificiella muskler av polymermaterial kan nu drivas med energi från sockerarten glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Utvecklingen kan vara ett steg mot möjliga framtida implanterbara konstgjorda muskler eller självgående mikrorobotar som kan drivas av biomolekyler i omgivningen. Studien av forskare vid Linköpings universitet presenteras i tidskriften Advanced Materials.

Rörelserna i våra muskler drivs av energi som frigörs när glukos och syre omvandlas genom biokemiska reaktioner. På liknande sätt kan tillverkade aktuatorer omvandla energi till rörelse, men energin kommer då från andra energikällor, som elektricitet. Forskare vid Linköpings universitet vill utveckla konstgjorda muskler som fungerar mer som biologiska muskler. Nu har de demonstrerat principen med konstgjorda muskler som drivs av samma glukos och syre som våra kroppar använder.

Forskarna har använt ett elektroaktivt polymermaterial, polypyrrol, som ändrar volym när det tar emot eller lämnar ifrån sig elektroner. Den konstgjorda muskeln, eller polymeraktuatorn, består av tre lager: ett tunt membran i mitten och ett lager av elektroaktivt polymermaterial på varsin sida om membranet. Konstruktionen har använts inom fältet i många år. Den bygger på att materialet på ena sidan av membranet lämnar ifrån sig elektroner och joner vilket gör att det krymper. Samtidigt blir materialet på andra sidan negativt laddat av att ta emot elektroner och joner, vilket får materialet att expandera. Volymförändringarna får aktuatorn att böjas åt ena hållet, på liknande sätt som en muskel som drar ihop sig.

Tillförseln av elektroner som driver rörelsen i artificiella muskler kommer i vanliga fall från en yttre källa, som ett batteri. Batterier har flera uppenbara nackdelar. De är ofta tunga och behöver laddas regelbundet. Forskarna bakom studien drog i stället nytta av teknologin bakom bioelektroder, som kan omvandla kemisk energi till elektrisk energi med hjälp av enzymer. De har använt enzymer som finns i naturen och integrerat dem i polymermaterialet.

– Enzymerna omvandlar glukos och syre, på samma sätt som i kroppen, och frigör de elektroner som behövs för att driva rörelsen i den konstgjorda muskeln av elektroaktivt polymermaterial. Det behövs ingen spänningskälla, utan det räcker att doppa ner aktuatorn i vatten med glukos i, säger Edwin Jager, universitetslektor vid Sensor- och aktuatorsystem, institutionen för fysik, kemi, och biologi vid Linköpings universitet, som har lett studien tillsammans med professor emeritus Anthony Turner.

Liksom i riktiga muskler sker en direkt omvandling av glukos till rörelse i den konstgjorda muskeln.

– När vi hade integrerat enzymerna på båda sidor av aktuatorn och den faktiskt rörde sig – det var häftigt att se, säger Jose Martinez, en av forskarna.

Nästa steg är att forskarna vill kunna styra de biokemiska reaktionerna i enzymerna, så att rörelsen också kan gå åt andra hållet och böja tillbaka ”muskeln”. De har redan demonstrerat att rörelsen är reversibel, men endast genom ett litet trick. Nu vill de göra det ännu mer likt en riktig muskel. Forskarna vill även testa konceptet i fler olika aktuatorer, som ”textila muskler” och tillämpa det i mikrorobotik.

– Glukos finns i kroppens alla organ och är en kul första start. Man skulle också kunna byta till andra enzymer, så att aktuatorn kan användas till exempelvis självgående mikrorobotar för miljömätningar i sjöar. Utvecklingen som vi demonstrerar här gör det möjligt att driva auktuatorer med energi från ämnen som finns naturligt i omgivningen, säger Edwin Jager.

Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Linköpings universitet, Carl Tryggers Stiftelse, Vetenskapsrådet och EU Marie Curie Actions Initial Training Network ”MICACT”.

Artikeln:Artificial muscles powered by glucose”, Fariba Mashayekhi Mazar, Jose G. Martinez, Manav Tyagi, Mahdi Alijanianzadeh, Anthony P.F. Turner, Edwin W. H. Jager, (2019), Advanced Materials, publicerad online 19 juni 2019: doi: 10.1002/adma.201901677

För mer information, kontakta gärna:

Edwin Jager, universitetslektor, edwin.jager@liu.se, 013-28 12 46, 0736-209435

Relaterade länkar

Ämnen


Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommervarje fredag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!

Kontakter

  • "konstgjorda muskler" kan drivas med  glukos
    "konstgjorda muskler" kan drivas med glukos
    Licens:
    Medieanvändning
    Filformat:
    .jpg
    Storlek:
    2684 x 1510, 1,22 MB
    Ladda ner
  • Edwin Jager och Jose Martinez, Linköpings universitet.
    Edwin Jager och Jose Martinez, Linköpings universitet.
    Licens:
    Medieanvändning
    Filformat:
    .jpg
    Storlek:
    5414 x 3341, 5,69 MB
    Ladda ner
  • "Konstgjord muskel" av polymermaterial som kan drivas av glukos
    "Konstgjord muskel" av polymermaterial som kan drivas av glukos
    Licens:
    Medieanvändning
    Filformat:
    .jpg
    Storlek:
    3349 x 2233, 2,6 MB
    Ladda ner

Relaterat innehåll

  • Edwin Jager vid Linköpings universitet (höger) och Nils-Krister Persson vid Högskolan i Borås (vänster) monterar en ”textil muskel” i en uppställning av mätinstrument som mäter kraft.

    ”Stickade muskler” ökar kraften

    Svenska forskare har gett vanligt tyg förmåga att dra ihop sig likt muskelfibrer genom att belägga textil med ett elektroaktivt material. Teknologin öppnar upp nya möjligheter att i framtiden designa ”textila muskler” som exempelvis skulle kunna byggas in i kläder och göra det lättare för funktionsnedsatta personer att röra sig. Studien publiceras i Science Advances.

  • När spänning appliceras kommer materialet (till vänster) långsamt böja sig mot kycklingbenet (vitt). Om vätskan innehåller mineraler som behövs för benbildning kommer materialet inom några dagar bilda artificiellt ben som fäster till kycklingbenet.

    Benbildning inspirerade till ”mikrorobotar” som kan bilda eget ben

    Inspirerade av hur ben i skelettet bildas har forskare utvecklat en kombination av material som kan anta olika former och hårdna av sig självt. Materialet är först mjukt och blir sedan hårt genom att ben bildas av samma mineraler som finns i skelettet.