Skador i friidrott drabbar tidigt

Friidrott på elitnivå medför en stor risk för skador, och de flesta inträffar under träning. Två tredjedelar av deltagarna i en omfattande studie rapporterade minst en skada under ett år, och unga friidrottare var i det närmaste lika drabbade som de äldre.

– Det mest alarmerande är att de unga idrottarna råkat ut för nästan lika många skador som de vuxna – 3,51 skador per 1000 timmar träning eller tävling mot 3,69 för vuxna. Tittar vi dessutom ett år bakåt har nära 40 procent av de unga haft en långtidsskada som tvingat dem att vara borta minst tre veckor, säger Jenny Jacobsson, sjukgymnast och doktorand vid Linköpings universitet.

Sju av tio skador drabbade ben och fötter och de flesta kan relateras till överbelastning. En av de största riskfaktorerna är att en tidigare långtidsskada ökar risken för en ny, visar resultaten av forskningsprojektet som nu redovisas i hennes doktorsavhandling.

Jenny Jacobsson har sedan 1998 rest med Svenska friidrottsförbundet på mästerskap, först med terränglöpare, sedan seniorer inom arenaidrotten och även deltagit vid träningsläger.

I projektet har hon studerat prevalensen – förekomsten av skador under ett år från mars 2008 till mars 2009, och incidensen – nya skador som inträffat mars 2009 till mars 2010.

Genom enkäter och en veckodagbok utvecklade för webben har hon följt skadebilden hos två grupper av friidrottare i alla grenar. Till ena gruppen inbjöds alla vuxna på topp-10 under 2008, till den andra alla på topp-10 för 16-åringar under samma år. Totalt tillfrågades 639 personer varav 321 tackade ja till att delta.

68 procent rapporterade minst en skada under de 52 veckorna mars 2009–mars 2010. 42 procent hade mer än en skada och 24 procent mer än två.

De allra flesta skadorna inträffar under träning.

– Träningen i friidrott är väldigt hög. Man utsätts för fler maxbelastningar än inom andra idrotter. Det gäller att lära sig att dosera träningen efter vad man klarar av. I vår studie har vi bland annat sett att antalet träningstimmar inte påverkar skadebilden, däremot intensiteten. Ett intressant fynd var att de med hög träningsbelastning hade högst skaderisk, säger Jenny Jacobsson.

En slutsats är att tränarna behöver mer kunskap om kopplingen mellan träning och skaderisk. Man behöver också i högre grad medicinskt följa upp skadorna och deras långtidseffekter.

Avhandling: Towards systematic prevention of athletic injuries: Use of clinical epidemiology for evidence-based injury prevention, Linköping University Medical Dissertations 1308. Disputationen äger rum tisdag 9 oktober kl 13:00 i Torben Grut-salen, Stockholms Stadion, Lidingövägen, Stockholm. Fakultetsopponent är professor Willem van Mechelen, Amsterdam.

Kontakt:
Jenny Jacobsson 070-2811106, jenny.jacobsson@liu.se