Klimatomställningen och elektrifieringen går nu snabbt inom den svenska industrin, men tyvärr ligger politiken långt efter. Därför presenterar Livsmedelsföretagen och tretton andra bransch- och arbetsgivarorganisationer en ny reformagenda som ska ge industrin förutsättningar att fortsätta satsa i Sverige.
I dag lägger industrins arbetsgivare fram ett gemensamt bud till facken inom industrin. Budet är på 1,4 procent i årlig löneökningstakt. Arbetsgivarna ser också gärna ett flerårigt avtal.
En tydlig konjunkturavmattning, en svag krona, ett irrelevant inflationsmål, stort behov av strukturella reformer, sjunkande produktivitet och ett breddat Industriavtal. Det är några av sakerna som diskuterades på seminariet ”Globalt eller lokalt – vad avgör lönesättningen?” med experter från bl.a. SEB, Konjunkturinstitutet och Medlingsinstitutet.
För den svenska livsmedelsindustrin bjöd årets andra kvartal på ökade försäljningsvolymer och en stark tillväxttakt. Men på horisonten ser företagen två mörka orosmoln som kan få starkt negativa konsekvenser för industrin: en svag krona som leder till minskad produktivitetsjakt och ett otillräckligt elnät som avskräcker från fortsatta investeringar. Det visar Livsmedelsföretagens konjunkturbrev.
Fackförbunden 6F och Dagens Nyheter verkar tro att dagens ordning, där den internationellt konkurrensutsatta industrin anger normen för lönebildningen, skapar ojämställda löner och bidrar till att ”kvinnors flit syns dåligt i lönekuvertet”. Den här uppfattningen har väldigt lite med verkligheten att göra, skriver chefekonomerna Carl Eckerdal, Kerstin Hallsten och Mats Kinnwall.