Hur påverkar coronakrisen samhällets utsatta?

Pandemin innebär utmaningar för organisationer som arbetar med socialt utsatta människor. Hur fångar organisationerna brukarnas behov när de samtidigt måste ta hänsyn till risker? Hur ska de prioritera och ställa om? Forskare vid Malmö universitet studerar nu hur pandemin påverkar det sociala arbetet.

– Forskningen kan användas för att utveckla krisberedskapen. Vi lär vi oss alternativa arbetssätt, att upprätthålla relationer och ge service och stöd under nya förutsättningar. Om vi kan ställa om i en pandemi så kan vi det även i andra kriser som till exempel stora elavbrott, säger Carin Cuadra, professor på Institutionen för socialt arbete, som tillsammans med Kristofer Hansson, universitetslektor, studerar virusets påverkan på det sociala arbetet.

Studien handlar om hur frivilligorganisationer och den kommunala socialtjänsten påverkas. Frågor de söker svar på är bland annat; Vilka risker finns inom verksamheterna? Hur arbetar man med dessa, och vilka risker ser man framöver? Hur påverkas relationen mellan sociala arbetare och de socialt utsatta när fysisk distansering gäller?

Ställt om

Philip Lalander, professor, och Marcus Herz, docent, fokuserar i ett annat projekt på frivilligorganisationer som arbetar med socialt utsatta i Göteborg och Malmö. Genom intervjuer hoppas de får svar på frågor som; Hur kan frivilligorganisationerna anpassa sitt arbete och vilka utmaningar möter de? Hur påverkas deras ”målgrupper” av Coronakrisen?

Många av organisationerna har lyckats att ställa om och anpassa sig till de nya förutsättningarna, menar forskarna. De har delat ut frukost utomhus istället för i lokalerna och tillgodosett de mest grundläggande behoven.

– Men alla kan inte ställa om så snabbt. Det är lätt att glömma bort att volontärerna ofta tillhör riskgrupperna, exempelvis åldersmässigt, vilket påverkar förutsättningarna för vilket arbete de kan utföra. De kan i sin tur bli en grupp man måste anpassa till, säger Marcus Herz.

Risk för förvärrad utsatthet

För människor som saknar bostad, ekonomisk försörjning, läkarvård och utbildning, skapas nya utmaningar när man förväntas distansera sig från andra och sköta sin hygien mer noggrant än tidigare. För dem kan det också vara svårt att få tillgång till samhällsinformation, och där är frivilligorganisationerna viktiga.

– Organisationerna ser att det finns stor förståelse för att, till exempel, många människor inte får samlas i en lokal samtidigt. De anpassar sig. Ingen av organisationerna har sett större smittspridning bland sina boenden – ännu. En del boenden har dessutom beredskap för anpassningar om de får intern smittspridning, berättar Marcus Herz.

Text: Hanna Svederborn