Minnen som får leva kvar blir viktig del av flykten

Vad minns unga människor av sin flykt? Ofta att den fysiska resan är minst lika mycket en mental resa som fortsätter långt efter ankomsten. I en ny avhandling är tidigare ensamkommandes hågkomster centrala.

Historikern Emma Hall har i sin avhandling intervjuat tolv unga med erfarenhet av flykt. De kom till Sverige mellan 2009 och 2015 och kategoriserades då som ensamkommande. Gemensamt för dem är flykten från sina respektive hem som följdes av en lång och svår resa genom Europa. Allt under en formativ tid i deras liv.

– Det som förvånade mig var vad själva fysiska förflyttningen mellan olika länder betydde. Samtidigt som flykten beskrivs som en brytpunkt så förekommer även beskrivningar som präglas av kontinuitet. Detta innebär exempelvis att flykten beskrivs som en kamp som fortsatte i flera år efter att de kom hit. Resan började långt före den fysiska förflyttningen och ankomsten upplevdes inte som slutet.

Världshändelser påverkar

Flera av de unga som medverkar i avhandlingen säger att det är viktigt att många får höra att de har flytt och framför allt hur. Några har skrivit ner sina erfarenheter medan minnet är färskt. På så sätt blir minnena ett vittnesmål både för omvärlden och för personen själv. Emma Hall har försökt att också lyfta fram det minnesarbete som inte resulterar i berättelser.

– Det finns också ett minnesarbete som kommer plötsligt då det förflutna blir närvarande och påtagligt. Det kan vara plötsliga hågkomster, smaken av en viss maträtt ger en direkt minnesbild som inte är knuten till en berättelse. Det kan ge rent kroppsliga påminnelser.

När de unga minns kopplar de ofta det egna livet och den egna biografin till liv som levdes långt före deras egna, till exempel en farfars historia. Den politiska utvecklingen i landet och historiska händelser vävs också in som en del av flykten. Inte minst på global nivå där exempelvis globala maktrelationer och händelser som USA:s ”krig mot terrorn” lyfts fram.

Annorlunda efter 2015

Avhandlingen har sin slutpunkt år 2021. Då ägde de sista samtalen rum men det var också då förändringar skrevs in i utlänningslagen och tillfälliga förändringar blev permanenta. Det som har kallats flyktingkrisen i Sverige, runt år 2015, beskriver deltagarna som en vändpunkt då mentaliteten och sättet det talades om dem blev annorlunda.

– Perioden i avhandlingen har präglats av historiska förändringar och olika synsätt kring flyktingkrisen. Det starka krisnarrativet tar ofta sin utgångspunkt utifrån mottagarlandet. Vad innebär det att minnas i det sammanhanget?

– Allt är dock inte negativa minnen. Det fanns faktorer som gjorde att de lämnade, till exempel krig, men minnen är också lekar och upptåg, en farmor man tyckte mycket om, hur Damaskus såg ut när det var fest. Det är viktigt att de minnena får finnas kvar när man pratar om flykt, säger Emma Hall.

Kontaktuppgifter

Emma Hall, doktorand. Mail: emma.hall@mau.se. Telefon: 040-665 82 40.