Tre av tio äldre känner sig ensamma – rätt aktiviteter kan göra skillnad

Drygt tre av tio äldre uppger att de känner sig ensamma ibland eller ofta. Ny forskning från Malmö universitet visar att ensamhet bland äldre inte främst handlar om hur många människor man har omkring sig, utan om relationernas kvalitet, känslan av mening och möjligheten att delta i meningsfulla sammanhang.

Ensamhet bland äldre har på senare år fått allt större uppmärksamhet, både i samhällsdebatten och i forskningen. Anna Axén, doktor i vårdvetenskap vid Malmö universitet och Blekinge Tekniska Högskola, har i sin avhandling undersökt hur ensamhet hänger samman med sociala relationer och hälsa hos äldre.

I den första delstudien ingick 394 personer i Blekinge i åldrarna 66 till 99 år. Uppgifterna bygger på den nationella studien SNAC-B (Swedish National Study on Aging and Care). Där uppgav 31,7 procent att de kände sig ensamma ibland eller ofta.

Vanligare med läkemedel

Risken för ensamhet ökade med åldern. Personer som var 81 år eller äldre uppgav oftare ensamhet än de som var mellan 65 och 70 år. Bland dem som upplevde sig ensamma var det också vanligare med förskrivna läkemedel. Att bo tillsammans med någon och att ha kontakt med barnbarn och grannar hängde däremot samman med lägre grad av ensamhet.

– Det resultat som överraskade mig mest var att det fanns personer som uppgav ensamhet men samtidigt hade stark kontakt med sin familj. Jag hade velat fråga dem vad den ensamheten beror på. Det visar hur komplex ensamhet kan vara, säger Anna Axén.

Utöver enkätstudien har hon djupintervjuat 16 äldre personer. Där framkom att ensamhet också kunde vara självvald och positiv – som en stund för stillhet och återhämtning. Det avgörande tycks vara om ensamheten är vald eller ofrivillig.

– Många lyfte också vikten av det vardagliga snacket och att ha någon att bolla med. Det var tydligt att det inte handlar om hur stort nätverk man har, utan om relationerna upplevs som meningsfulla, säger Anna Axén.

Volontärarbete en lösning

I intervjuerna framkom också flera förslag på hur ensamhet kan förebyggas. Ett handlar om att fortsätta vara aktiv och ha ett sammanhang, till exempel genom volontärarbete. Det kan ge en anledning att gå upp på morgonen och en känsla av att vara behövd.

– Det som är utmanande är att många aktiviteter och träffar har uppehåll under semestrar, högtider och helger. Där borde samhället kunna erbjuda alternativ, säger Anna Axén.

I avhandlingens tredje och fjärde delstudie följde forskaren ett aktivitetsprogram i Karlskrona för äldre personer. Under tio veckor observerades tio deltagare vid 20 tillfällen. De lagade mat, spelade boule, provade judo och deltog i andra gemensamma aktiviteter.

Det som intresserade forskaren var inte bara aktiviteterna i sig, utan vad som hände mellan deltagarna. Efter hand började de knyta kontakter också utanför programmet. Observationerna visar att relationerna inte uppstod direkt, utan växte fram successivt.

– Ju längre tiden gick, desto mer interagerade de med varandra, säger Anna Axén.

Svårt att nå de isolerade

Enligt Axén finns det många initiativ mot ensamhet, men de flesta saknar vetenskaplig uppföljning. Hennes forskning visar vad som tycks fungera i den här typen av satsningar: regelbundna träffar över tid, miljöer som uppmuntrar till samtal och aktiviteter som gör det lättare att mötas utan krav på att omedelbart vara social.

– Den här typen av projekt drar ofta till sig dem som redan är aktiva. Utmaningen för samhället är att nå dem som är socialt isolerade.

För att nå den gruppen kan vårdpersonal spela en viktig roll, menar hon.

– Jag är själv distriktssköterska i grunden och tycker att vårdpersonal oftare borde fråga äldre om de känner sig ofrivilligt ensamma. Ofta behandlar man konsekvenser av ensamhet, som depression, med läkemedel. Men om ensamheten är grundproblemet behöver vi också prata om den. Det finns inga snabba lösningar på ensamhet, säger hon.

Kontakt Anna Axén: 0455-38 54 30, anna.axen@bth.se

Läs avhandlingen här